Att praktisera politik: Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad 1925—1954

Att praktisera politik: Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad 1922—1954 är ett ettårigt forskningsprojekt initierat av den Londonbaserade curatorn Hannah Zafiropoulos som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa. En ny gestaltning beställd från Stockholmsbaserade konstnären Olivia Plender blir platsen för en serie seminarier och performativa workshops som sätter sig in i Fogelstadskolans historia och dess metoder. Skolan blev ett radikalt utbildningsexperiment grundat som följd av den kvinnliga rösträtten som röstades igenom i riksdagen 1918 och som förverkligades i samband med de allmänna valen 1921. Åren mellan 1925 och 1954 (några kurser hölls redan innan skolan öppnade) höll skolan, som var självorganiserad av en grupp kvinnor av vilka flera varit aktivt engagerade i rösträttskampen, kurser utformade för att utbilda kvinnor i sin nya roll och sitt nya ansvar som medborgare. Vid sidan av föreläsningar med inbjudna talare inom ämnen som historia, politik och reproduktiv hälsa, var skolans pedagogiska metod före sin tid i fråga om kunskap byggd på kroppslig erfarenhet och kollektiva upplevelser genom rollspel, körsång och rytmik. De fem grundarna var de liberala politikerna Elisabeth Tamm (1880—1958) och Kerstin Hesselgren (1872—1962), läkaren Ada Nilsson (1872—1964), läraren Honorine Hermelin (1886—1977), som också var också skolans rektor, och författaren Elin Wägner (1882—1949). Bland de många eleverna märks författaren Moa Martinson (1890—1964) och konstnären Siri Derkert (1888—1973). Genom att koppla samman skolans historia med samtida feministiska praktiker, aktivistgrupper och experimentell pedagogik, handlar projektet om att försöka förstå vilka former av kunskap som sådana metoder kan ge upphov till idag och vilka politiska möjligheter den hade då som nu.