En visuell framställning av föränderliga infrastrukturer som understödjer konstvärlden i allmänhet och Tensta konsthall i synnerhet. Skapad av Metahaven. Today: skype
Next →
The Wrong Side of Me av Agnieszka Polska
Fildelningssite i form av en tidskrift. Bläddra igenom innehållet och lägg filerna i din bag genom att markera rutorna, klicka på ”spara bag” för att ladda ner. Skicka gärna förslag på innehåll till asrin [at] tenstakonsthall.se.
nu
café
sök
framtiden
bokshop
om
press
tidigare
nu
Vårens datum 2017
Torsdagar och lördagar, 14:00 Allmänna introduktioner till aktuella utställningar
1.2–7.5 It is Not Necessary to
Understand Everything av Naeem Mohaiemen
1.2–7.5 Autonomy Cube av Trevor Paglen
1.2–7.5 2017 Same Time Next Day
av Emily Fahlén & Ahmet Ögüt
28.9 2016–31.3 2017
Space The Wrong Side of Me av Agnieszka Polska
17.2–7.5 Museums in Exile and witness seminar
Excavating International Solidarity:
Artist Actions, Museography,
and Exhibition Histories av
Kristine Khouri och Rasha Salti
k.ö.k (Kvinnor önskar kollektivitet)
Initierat av Petra Bauer och Jenny Richards i samarbete med Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta
Lördag 25.3, 14:00 Konstnärspresentation av Trevor Paglen
Onsdag 29.3, 19:00 Föreläsning:
Potatisrevolutionen av Håkan Blomqvist
Torsdag 30.3, 19:00 Föreläsning:
Rättigheter, anspråk och solidaritet av Thomas Keenan
2017 Kurs i migrationens historia
och politik
Nästa: Onsdag 5.4, 19:00 EU och det migrationspolitiska misslyckandet av Peo Hansen (REMESO)
↑
Siri, Roten och den observerade luftfuktigheten av Pia Sandström
Konstnären Pia Sandströms nya offentliga verk Siri, Roten och den observerade luftfuktigheten på Gullingeskolan i Tensta. I samarbete med Stockholm konst och Tensta konsthall har verket tagits fram efter det årslånga förmedlingsprojektet Konstdetektiverna där Sandström arbetat med elever på skolan för att förstå och synliggöra den offentliga konst som omger oss. Det nya verket pryder väggarna utanför biblioteket och skolmatsalen med ordlekar och figurer i infärgad och tecknad betong. Gullingeskolan har ca 300 elever i låg- och mellanstadieåldern och byggdes redan 1967.
Som en hommage till Siri Derkerts (1888–1973) sista offentliga verk Frisk luft, Rent vatten, Fruktbar jord (1972), på Gullingeskolans skolgård, har Sandström gjort en installation i kulörerna rosa, vitt, grått, och svart. Det nya verket står i direkt dialog med Derkerts verk som behandlar stora frågor som miljöförstöring och girighet och porträtterar i metall och betong svenskar som stridigt mot den pågånde förgiftningen av luft, vatten och jord. Vad skrev Siri Derkert, till vem, och varför? Vems är platsen vi befinner oss på och vad finns runt omkring den idag?
En stormig natt på åttiotalet förstördes en stor del av Siri Derkerts installation, en skulptur föreställande ett fritt stående senapsträd knäcktes av vinden. Senapsfröet, det minsta fröet på jorden med en enorm trädliknande växtkraft, och en symbol för livet, fängslade Derkert. Kvar på platsen för trädet finns nu bara tanken om trädets rot dold i marken. Sparat i Gullingeskolans arkiv finns en intressant brevkorrespondens om turerna kring trädet med Siri Derkerts son Carlo Derkert som engagerade sig i att försöka få verket på plats igen. I Pia Sandströms nya verk görs poetiska kopplingar mellan den försvunna trädskulpturens avskurna rötter och att vara rotad i orten.
Sandströms verk har kommit till som en del av projektet Konstdetektiverna där Pia Sandström och arkitekten Stefan Petersson tillsammans med lärare och elever på Tenstaskolorna Enbacksskolan, Elinsborgsskolan och Gullingeskolan kartlagt och diskuterat den offentliga konsten och arkitekturen på de egna skolorna. I samarbete med Stockholm konst. Som en del av Tensta museum: Fortsättning.
Siri Derkert är en av Sveriges mest upphöjda konstnärer och är bl a känd för att ha utsmyckat Östermalmstorgs tunnelbanestation med konstverket Ristningar i betong (1961–1965) som innehöll feministiska och miljöaktivistiska budskap. Väggarna är blästrade och föreställer figurer och porträtt av kända politiker och kulturpersonligheter, bland dem Simone de Beauvoir, Fogelstadsgruppen, Jean-Paul Sartre men också dansande barn. Noterna till arbetarrörelsens hymn Internationalen dekorerar även väggarna.
Pia Sandströms (Stockholm) arbete tar sin utgångspunkt i intresset för sociala relationer och hur den omgivande världen påverkar människan. Arbetet uttrycks i olika material, som text, ljud och rumsliga installationer. Sandström är utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm och vid Bildkonstakademin i Helsingfors. Hon har medverkat i solo- och grupputställningar t ex på Moderna Museet 2013 där hon visade ett ljudkonstverk speciellt framtaget till utställningen Hilma af Klint. Hon har även ställt ut på Bonniers Konsthall, Botkyrka konsthall, Kiasma i Helsingfors, ARTES i Porto och under Venedigbiennalen för arkitektur 2014. Senaste och kommande utställningar inkluderar Kalmar Konstmuseum, Marabouparken och gestaltningsuppdrag i Kalmar för Statens Konstråd och Stockholms Läns Landsting för psykiatrins lokaler i Huddinge sjukhus.
Onsdag 22.3, 12:50 2017 Invigning av konstnären Pia Sandströms nya offentliga verk Siri, Roten och den observerade luftfuktigheten på Gullingeskolan i Tensta.
Konstnären Pia Sandströms nya offentliga verk Siri, Roten och den observerade luftfuktigheten på Gullingeskolan i Tensta. I samarbete med Stockholm konst och Tensta konsthall har verket tagits fram efter det årslånga förmedlingsprojektet Konstdetektiverna där Sandström arbetat med elever på skolan för att förstå och synliggöra den offentliga konst som omger oss. Det nya verket pryder väggarna utanför biblioteket och skolmatsalen med ordlekar och figurer i infärgad och tecknad betong. Gullingeskolan har ca 300 elever i låg- och mellanstadieåldern och byggdes redan 1967.mer →
↑
Vårens datum
Vårens datum 2017
Utställningar:
It is Not Necessary to Understand Everything av Naeem Mohaiemen 1.2–7.5 2017
Konstnären Naeem Mohaiemen (Dhaka/New York) tar sig an den globala vänsterns förhållande till utopiskt tänkande genom essäer, fotografier och film. United Red Army lånar den dokumentära filmens form och har sin utgångspunkt i 1977 års kapning av Japan Air Lines flight 472, där planet omdirigeras till Dhaka, Bangladesh. Som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa
Autonomy Cube av Trevor Paglen 1.2–7.5 2017
Verket Autonomy Cube (2014) av Trevor Paglen (San Francisco/Berlin) är framtaget i samarbete med civilrättsaktivisten, datasäkerhetsresearchern och konstnären Jacob Appelbaum. Kuben, en minimalistisk skulptur, erbjuder säkert wifi för besökare på konstinstitutioner och i publika rum. Nätverket kallas Tor och har tusentals användare globalt som önskar skydda sin identitet, så som journalister och aktivister till medborgare som lever i diktaturer.
Same Time Next Day av Emily Fahlén och Ahmet Öğüt 1.2–7.5 2017
I filmen utan händelser gestaltas tidens gång och sakers början på den plats som är Tensta. Vi möter upphovsmakaren till ett nyhetsnätverk för den eritreanska diasporan, eldsjälen bakom en lokal kvinnoförening och Kurdistans mest kända diktare som röker varje vaken timma. Allihop rör de sig längs samma centrumbälte, där repetition, rutiner, och sorgearbete berättar om vardagens lunk i Tensta. Som en del av Tensta museum: Fortsättning.
Torsdagar och lördagar, 14:00 Allmänna introduktioner av aktuella utställningar
Onsdag 25.1, 13:00 Konstnärspresentation: Agnieszka Polska
Söndag 29.1, 12:00–17:00 Publik repetition av The Trial av Rossella Biscotti. Med CuratorLab, Konstfack. Som en del av Eros-effekten
Söndag 29.1, 12:00+13:30 Veganbrunch i caféet. För bokning: auelcoffee@hotmail.com
Tisdag 31.1, 17:00–20:00 Öppning: It is Not Necessary to Understand Everything av Naeem Mohaiemen, Autonomy Cube av Trevor Paglen och Same Time Next Day av Emily Fahlén och Ahmet Ögüt
Torsdag 2.2, 19:00 Föreläsning: Att curera det audiovisuella kulturarvet: Tankar kring mångfald, arkiv och minne av Dagmar Brunow. Som en del av seminarieserien Vad gör ett arkiv?
Onsdag 8.2, 19:00 Kurs i migrationens historia och politik. Global migration: En introduktion av Shahram Khosravi (SU). För anmälan: emily@tenstakonsthall.se
Lördag 11.2, 14:00 Filmvisning och samtal: Information Skies (2016) av Metahaven
Onsdag 15.2, 19:00 Filmvisning: Afsan’s Long Day (The Young Man Was, Part II) av Naeem Mohaiemen
Lördag 18.2, 14:00 Symposium: Museer i exil av Kristine Khouri och Rasha Salti. Som en del av symposiet Excavating International Solidarity: Artist Actions, Museography and Exhibition Histories
Söndag 19.2, 13:00 Vittnesseminarium: Sverige i solidaritet med Chile och Palestina med bl a Sonja Martinson, Björn Springfeldt, Bitte Alling-Ode och Eva Zetterberg. Som en del av symposiet Excavating International Solidarity: Artist Actions, Museography and Exhibition Histories av Kristine Khouri och Rasha Salti. I samarbete med Södertörn högskola
Onsdag 22.2, 19:00 Kurs i migrationens historia och politik. Gränser och irreguljär migration av Sharhram Khosravi (SU). För anmälan: emily@tenstakonsthall.se
Måndag 27.2–Fredag 3.3 Konstkollo med Institutionen för Inredningsarkitektur och Möbeldesign (Konstfack), 10–14 år. För anmälan: emily@tenstakonsthall.se
Tisdag 7.3, 18:00 Samtal: Förortens organisering och feminismens roll med forskaren Johanna Gullberg (SU) och poeten Nattalie Ström Bunpuckdee. I samarbete med Stockholms universitet
Onsdag 8.3, 19:00 Föreläsning: Arkivet som Kulturgeologi? – En hypotes av curatorn Ute Meta Bauer. Som en del av seminarieserien Vad gör ett arkiv?
Onsdag 15.3, 19:00 Kurs i migrationens historia och politik. Tillträde förbjudet för obehöriga: Om förhållandet mellan migration, politik och estetik av Stefan Jonsson (REMESO). För anmälan: emily@tenstakonsthall.se
Lördag 18.3, 12:00–15:00 Teckningsworkshop med konstnären Ylva Westerlund. För alla åldrar. Drop-in.
Onsdag 22.3, 13:00 Invigning: Nytt verk av Pia Sandström på Gullingeskolan i Tensta. Som en del av Tensta museum: Fortsättning
Onsdag 22.3, 19:00 Filmvisning: Last Man in Dhaka Central (The Young Man Was, Part III) av Naeem Mohaiemen
Onsdag 29.3, 19:00 Föreläsning: Potatisrevolutionen av Håkan Blomqvist. Som en del av Tensta museum: Fortsättning
Torsdag 30.3, 19:00 Föreläsning: Mänskliga rättigheter, solidaritet och anspråken på de visuella av Tom Keenan (Bard Collage). Som en del av Eros-effekten
Onsdag 5.4, 19:00 Kurs i migrationens historia och politik: EU och det migrationspolitiska misslyckandet av Peo Hansen (REMESO). För anmälan: emily@tenstakonsthall.se Lördag 8.4, 12:00–15:00 Teckningsworkshop med konstnären Ylva Westerlund. För alla åldrar. Drop-in
Måndag 10.4–torsdag 13.4 Konstkollo med Unga Klara. 15–24 år. För anmälan: emily@tenstakonsthall.se
Onsdag 19.4, 19:00 Kurs i migrationens historia och politik. Presentation av konstnären Petra Bauer. För anmälan: emily@tenstakonsthall.se
Lördag 22.4, 14:00 Stadsvandring: Om miljonprogrammets utomhusmiljöer med arkitekten Erik Stenberg. Som en del av Tensta museum: Fortsättning
Onsdag 26.4, 19:00 Föreläsning: The Silent University av Ahmet Öğüt. Som en del av kurs i migrationens historia och politik
Onsdag 3.5, 19:00 Föreläsning: Den Andra kameran av Jacqueline Hoang Nguyen. Som en del av seminarieserien Vad gör ett arkiv?
Torsdag 4.5, 18:00 Filmvisning: El Complejo #2 med Claudia del Fierros. Som en del av Eros- effekten
Fredag 5.5, 12:00–17:00 Seminarium: El Complejo #2 med Claudia del Fierros. Som en del av Eros-effekten
Onsdag 10.5, 19:00 Föreläsning: Att se revolutionen icke-linjärt av filmvetare Alisa Lebow. Som en del av seminarieserien Vad gör ett arkiv?
Lördag 10.6, 12:00–15:00 Teckningsworkshop med konstnären Ylva Westerlund. För alla åldrar. Drop-in
Torsdagar och lördagar, 14:00 Allmänna introduktioner till aktuella utställningar.
1.2–7.5 Konstnären Naeem Mohaiemen (Dhaka/New York) tar sig an den globala vänsterns förhållande till visioner och misslyckanden genom essäer, fotografier och film. Utställningen It is Not Necessary to Understand Everything kretsar kring United Red Army (2012), en film som har sin utgångspunkt i 1977 års kapning av Japan Air Lines flygning 472, då planet omdirigerades till Dhaka, Bangladesh. En tidsaxel och en bangladeshisk tidning från tiden som berättar om händelsen och ackompanjerar filmen i Tensta konsthalls stora utställningsrum.
1.2–7.5Autonomy Cube av Trevor Paglen . Idag vet alla att varje klick, kommentar, like och delning som görs online också övervakas och registreras av vad som liknar ett allseende öga, i form av företag, myndigheter eller något annat. Autonomy Cube (2014) är ett verk av Trevor Paglen (San Francisco/Berlin) som är framtaget i samarbete med civilrättsaktivisten, datasäkerhets-researchern och konstnären Jacob Appelbaum för att motverka den situationen.
1.2–7.5Same Time Next Day av Emily Fahlén & Ahmet Ögüt. I filmen utan händelser gestaltas tidens gång och sakers början på den plats som är Tensta. Vi möter upphovsmakaren till ett nyhetsnätverk för den eritreanska diasporan, eldsjälen bakom en lokal kvinnoförening och Kurdistans mest kända diktare som röker varje vaken timma. Allihop rör de sig längs samma centrumbälte, där repetition, rutiner, och sorgearbete berättar om vardagens lunk i miljonprogrammets enskilt största område, med fler än 20.000 invånare. Som en del av Tensta museum: Fortsättning.
Torsdagar och lördagar, 14:00 Allmänna introduktioner till aktuella utställningar.mer →
↑
It is Not Necessary to Understand Everything av Naeem Mohaiemen
1.2–7.5 2017 Konstnären Naeem Mohaiemen (Dhaka/New York) tar sig an den globala vänsterns förhållande till visioner och misslyckanden genom essäer, fotografier och film. Utställningen It is Not Necessary to Understand Everything kretsar kring United Red Army (2012), en film som har sin utgångspunkt i 1977 års kapning av Japan Air Lines flygning 472, då planet omdirigerades till Dhaka, Bangladesh. En tidsaxel och en bangladeshisk tidning från tiden som berättar om händelsen och ackompanjerar filmen i Tensta konsthalls stora utställningsrum.
Onsdag 22.3, 19:00 Last Man in Dhaka Central (The Young Man Was, Part III), 2015, 82 min, av Naeem Mohaiemen
Ett tongivande inslag i United Red Army är de svarta filmrutor med flerfärgade undertexter på vilka delar av den transkriberade ljudinspelningen från kontrolltornet visas, samtidigt som två olika mansröster hörs. Det är Dankesu, alias för kaparen från japanska röda armén, som förhandlar med flygledaren Mahmood, Bangladeshs flygvapenchef. Under dialogen, i vilken båda parter har allt att vinna eller förlora, uppstår en stark relation som innefattar både intima förtroenden och kalkylerande maktspel. De svarta rutorna varvas med nyhetsbilder på gisslan; glimtar från internationella rapporter om den "Tyska hösten" som inträffade samtidigt då industrimannen Hans Martin Schleyer kidnappades och dödades av Röda armé-fraktionen; Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Ulrike Meinhofs död i Stammheimfängelset och den kapning av en Lufthansaflygning som utfördes av Folkfronten för Palestinas befrielse. Mohaiemens egna minnen från att som åttaåring vänta på att hans favoritprogram på TV ska sändas när allt som syns i TV-rutan är ett flygplan på startbanan, ges också plats i historien.
Den japanska röda armén bildades 1971 som en militant kommunistisk grupp med ambition att starta en världsrevolution som skulle inledas med störtandet av regeringen i Tokyo. Gruppen hade kontakt med militanta vänsterorganisationer och blev internationellt känd genom en rad kapningsförsök. För Mohaiemen var det den säkerhetspanik som uppstod i efterdyningarna av 9/11-attackerna som utlöste ett intresse för tidigare perioder i historien, fjärran från dagens rubriker, då liknande stämningar blomstrade, t ex under 1970-talet. Han ställer den svåra frågan om konsekvenserna av statligt och ickestatligt våld. Genom sin fråga riktar han blicken mot den statskritiska vänsterns misslyckande med att få makten i många länder, till skillnad mot den mer framgångsrika statliga vänsterrörelse som blev så inflytelserik i Skandinavien.
United Red Army är en del av trilogin The Young Man Was som undersöker 1970-talets radikala vänsterrörelser. Vid sidan av Afsan's Long Day (2014) och Last Man in Dhaka Central (2015) utspelar sig United Red Army mot en bakgrund av Bangladeshs historia efter andra världskriget, i synnerhet självständigheten från Pakistan 1971 och dess blodiga strider. Mohaiemens filmer har bl a visats på Bangladesh Shilpakala Academy, Dhaka; Kiran Nadar Museum, Delhi; Marrakech Biennale; Berlinale; Momentum Biennale; New Museum, New York; Kunsthalle Basel; Museum of Modern Art, New York; och på 56:e Venedigbiennalen.
Särskilt tack till Experimenter och LUX för lån av verk.
United Red Army visas som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa, konsthallens fleråriga studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, filmvisningar m m. I en tid då fascistiska partier vinner mark i Europa och samhällsklimatet blir allt hårdare, vill vi återvända till begreppet solidaritet för att pröva dess giltighet idag. Har solidaritetsbegreppet en framtid eller måste vi hitta nya sätt för att beskriva samtidens politiska organisering och kamper? Vad innebär det att inse allvaret i en situation och hur agerar man därefter.
Namnet Eros-effekten kommer från en essä med samma namn, skriven 1989 av forskaren och aktivisten George N. Katsiaficas. Vi vill bygga vidare på begreppet eros-effekten, som är ett analytiskt verktyg och ett sätt att påvisa det känslomässiga innehåll som sociala rörelser omfattar. Begreppet vänder sig därmed bort från tidigare teorier som betraktat ”massrörelser” som antingen primitiva, impulsiva känsloutbrott eller som helt igenom rationella försök att förändra ett samhälles normer och institutioner. Med begreppet eros-effekten föreslår Katsiaficas att sociala rörelser alltid är både och, att kampen för frigörelse är lika del en ”erotisk” handling, som en rationell vilja att slå sig fri från strukturella och psykologiska blockader. Liknande iakttagelser gjordes av Frantz Fanon när han konstaterade att motstånd mot kolonialism ofta har positiva effekter på individers känsloliv.
Onsdag 1.2, 19:00 Konstnärspresentation av Naeem Mohaiemen.
1.2–7.5 2017 Konstnären Naeem Mohaiemen (Dhaka/New York) tar sig an den globala vänsterns förhållande till visioner och misslyckanden genom essäer, fotografier och film. Utställningen It is Not Necessary to Understand Everything kretsar kring United Red Army (2012), en film som har sin utgångspunkt i 1977 års kapning av Japan Air Lines flygning 472, då planet omdirigerades till Dhaka, Bangladesh. En tidsaxel och en bangladeshisk tidning från tiden som berättar om händelsen och ackompanjerar filmen i Tensta konsthalls stora utställningsrum.mer →
↑
Autonomy Cube av Trevor Paglen
1.2–7.5 Autonomy Cube av Trevor Paglen . Idag vet alla att varje klick, kommentar, like och delning som görs online också övervakas och registreras av vad som liknar ett allseende öga, i form av företag, myndigheter eller något annat. Autonomy Cube (2014) är ett verk av Trevor Paglen (San Francisco/Berlin) som är framtaget i samarbete med civilrättsaktivisten, datasäkerhets-researchern och konstnären Jacob Appelbaum för att motverka den situationen.
Lördag 25.3, 14:00 Konstnärspresentation av Trevor Paglen
Tanken är att kuben placeras i konstinstitutioner, gallerier eller offentliga platser och där erbjuder besökarna ett säkert wifi-nätverk. På så sätt är kuben en skulptur som kan läsas både estetiskt och konceptuellt och dessutom användas praktiskt. Autonomy Cube består av en plexiglaskub som innehåller två sammankopplade kretskort, placerade på en piedestal. Skulpturen fungerar genom att koppla upp sig mot värdinstitutionens wifi och sedan skicka vidare besökarnas online-trafik till Tor, ett globalt nätverk som drivs av volontärer, vilka via sina system låter trafiken “studsa” mellan olika adresser. Det här gör användarnas exakta information praktiskt taget omöjlig att spåra. Tor-nätverket basers på "onion-routing" vilket genom olika lager av kryptering lurar "datatrafikanalyser". (Namnet Tor kommer från The Onion Routing.) Det underhålls av tusentals frivilligt drivna servrar och används av ännu fler användare världen över som önskar skydda sin identitet, allt från journalister och aktivister till medborgare som lever i diktaturer. Eftersom nätverket fungerar som en hemlig plats lockar det även till sig människor som sysslar med kriminell verksamhet.
Som en post-minimalistisk skulptur, refererar verket till Hans Haackes Condensation Cube (1963–65), en plastkub fylld med vatten som kondenserar och evaporerar. Kuben fungerar nästan som en organism då den reagerar på sin omedelbara omgivning, vilket i det här fallet innefattar konstbesökarnas närvaro. Paglens verk leker med det konsthistoriska autonomi-begreppet, och pekar på behovet av att behålla konstarenor som ett slags civil infrastruktur fri från dataövervakning. På samma sätt som Autonomy Cube fungerar som en wifi hotspot är det själv en del i Tors nätverk och hjälper därför till att, om än tillfälligt, hålla konstrummet i fråga fritt från övervakning. Medan Haackes skulptur är ett exempel på tidig—utpekande och ofta negativ—institutionell kritik, vill Autonomy Cube förstärka institutionens roll och på sätt ansluta sig till en senare våg av "konstruktiv institutionell kritik". Skulpturen öppnar för en uppsättning av bokstavligt talat nya och avlägsna kopplingar, samtidigt som den träder ut genom konstinstitutionens klassiska gränser.
Konstnären Trevor Paglens arbete spänner över bildskapande, skulptur, undersökande journalistik, skrivande, ingenjörskonst och en rad andra discipliner. Han är särskilt intresserad av det historiska ögonblick vi lever i och att utveckla metoder för att föreställa sig alternativa framtider. Paglens arbete har visats i separatutställningar på Wiens Secession, Eli & Edythe Broad Art Museum, Van Abbemuseum, Frankfurter Kunstverein och på Protocinema Istanbul. Han har deltagit i grupputställningar på Metropolitan Museum of Art, San Francisco Museum of Modern Art, Tate Modern och många andra platser. År 2016 tilldelades han Deutsche Börse Foto Foundation Prize. Paglen har en kandidatexamen från U.C. Berkeley, en master från Art Institute of Chicago och har skrivit en avhandling i geografi på U.C. Berkeley.
1.2–7.5 Autonomy Cube av Trevor Paglen . Idag vet alla att varje klick, kommentar, like och delning som görs online också övervakas och registreras av vad som liknar ett allseende öga, i form av företag, myndigheter eller något annat. Autonomy Cube (2014) är ett verk av Trevor Paglen (San Francisco/Berlin) som är framtaget i samarbete med civilrättsaktivisten, datasäkerhets-researchern och konstnären Jacob Appelbaum för att motverka den situationen.mer →
↑
Konstnärspresentation av Trevor Paglen
Lördag 25.3, 14:00 Konstnärspresentation av Trevor Paglen. På Tensta konsthall visas just nu Trevor Paglens (San Francisco/Berlin) skulptur Autonomy Cube, ett verk som erbjuder besökarna ett säkert wifi-nätverk. Autonomy Cube består av en plexiglaskub som innehåller två sammankopplade kretskort, placerade på en piedestal. Kuben fungerar genom ett globalt nätverk som drivs av volontärer, vilka via sina system låter trafiken “studsa” mellan olika adresser. Som en post-minimalistisk skulptur, refererar verket till Hans Haackes Condensation Cube (1963–65), en plastkub fylld med vatten som kondenserar. Paglens arbete spänner över bildskapande, skulptur, undersökande journalistik, skrivande, ingenjörskonst och en rad andra discipliner. Han är särskilt intresserad av det historiska ögonblick vi lever i och att utveckla metoder för att föreställa sig alternativa framtider.
Paglens arbete har visats i separatutställningar på Wiens Secession, Eli & Edythe Broad Art Museum, Van Abbemuseum, Frankfurter Kunstverein och på Protocinema Istanbul. Han har deltagit i grupputställningar på Metropolitan Museum of Art, San Francisco Museum of Modern Art, Tate Modern och många andra platser. År 2016 tilldelades han Deutsche Börse Foto Foundation Prize. Paglen har en kandidatexamen från U.C. Berkeley, en master från Art Institute of Chicago och har skrivit en avhandling i geografi på U.C. Berkeley.
Lördag 25.3, 14:00 Konstnärspresentation av Trevor Paglen. På Tensta konsthall visas just nu Trevor Paglens (San Francisco/Berlin) skulptur Autonomy Cube, ett verk som erbjuder besökarna ett säkert wifi-nätverk. Autonomy Cube består av en plexiglaskub som innehåller två sammankopplade kretskort, placerade på en piedestal.mer →
↑
Same Time Next Day av Emily Fahlén & Ahmet Ögüt
1.2–7.5 2017 Same Time Next Day av Emily Fahlén & Ahmet Ögüt. I filmen utan händelser gestaltas tidens gång och sakers början på den plats som är Tensta. Vi möter upphovsmakaren till ett nyhetsnätverk för den eritreanska diasporan, eldsjälen bakom en lokal kvinnoförening och Kurdistans mest kända diktare som röker varje vaken timma. Allihop rör de sig längs samma centrumbälte, där repetition, rutiner, och sorgearbete berättar om vardagens lunk i miljonprogrammets enskilt största område, med fler än 20.000 invånare. Som en del av Tensta museum: Fortsättning.
1.2–7.5 2017 Same Time Next Day av Emily Fahlén & Ahmet Ögüt. I filmen utan händelser gestaltas tidens gång och sakers början på den plats som är Tensta. Vi möter upphovsmakaren till ett nyhetsnätverk för den eritreanska diasporan, eldsjälen bakom en lokal kvinnoförening och Kurdistans mest kända diktare som röker varje vaken timma. Allihop rör de sig längs samma centrumbälte, där repetition, rutiner, och sorgearbete berättar om vardagens lunk i miljonprogrammets enskilt största område, med fler än 20.000 invånare. Som en del av Tensta museum: Fortsättning.mer →
↑
k.ö.k (Kvinnor önskar kollektivitet)
Pågående k.ö.k (Kvinnor önskar kollektivitet) experimenterar med sätt att bygga en feministisk institution som är indockad i den redan existerande föreningen Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Centret är en självorganiserad mötesplats för kvinnor med olika bakgrunder, en plats där en utbyter erfarenheter och kunskaper, lär sig språk och bygger vänskapsrelationer. Baserad på en process som utgår från ett ömsesidigt utbyte, vill k.ö.k belysa den politik och metod som finns i centrets vardagliga arbete och rutiner samt de situationer av motstånd - ofta förbisedda - som ständigt utmanar och omformar platsen. k.ö.k är en kontextbaserad institution som lyfter fram och tar avstamp i de erfarenheter som utgör platsen Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Konstnärliga metoder används för att dela kunskapen vidare till en bredare publik såväl som för att knyta an erfarenheterna till bredare politiska frågor.
k.ö.k kommer att organisera feministiska program i olika former och bjuder in medskapare och samarbetspartners för kollektiv reflektion om kvinnors erfarenheter i vardagen och Kvinnocenters politik i synnerhet Det kommer att arrangeras möten, workshops och seminarier. För mer info maila: kvinnoronskarkollektivitet@gmail.com.
k.ö.k är initierat av Petra Bauer och Jenny Richards i samarbete med Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta.
k.ö.k är en del av Många vägar hem – ett samarbete mellan Tensta konsthall, The Silent University, Tensta bibliotek, Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta och Kungl. Konsthögskolan. Med stöd av Kreativa platser, Kulturrådet.
Tisdag 21.3, 13:00–14:30 Invigning av k.ö.k på Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta.
Pågående k.ö.k (Kvinnor önskar kollektivitet) experimenterar med sätt att bygga en feministisk institution som är indockad i den redan existerande föreningen Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Centret är en självorganiserad mötesplats för kvinnor med olika bakgrunder, en plats där en utbyter erfarenheter och kunskaper, lär sig språk och bygger vänskapsrelationer.mer →
↑
Föreläsning: Potatisrevolutionen av Håkan Blomqvist
Onsdag 29.3, 19:00 Föreläsning: Potatisrevolutionen av Håkan Blomqvist. Våren 1917 svepte protester över Sverige som kom att kallas ”den svenska revolutionen” eller ”potatisrevolutionen”. Arbetarklassens kvinnor och män krävde bättre levnadsvillkor, demokratiska rättigheter och arbetstidsförkortning. Det resulterade bl a i hungerkravaller där kvinnor försökte komma över potatis för att lindra nöden i hemmen. Demokratiseringen som senare skedde var resultatet av en hård kamp, organisering och ett socialt tryck underifrån. Blomqvist presenterar historien om den väldiga folkrörelse som öppnade vägen för allmän och lika rösträtt och kopplar den till vår tids utmaningar. Som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa.
Håkan Blomqvist (1951) är docent i historia vid Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola och inriktad främst på arbetarrörelsens historia. Bland hans böcker är Gåtan Nils Flyg och nazismen (1999), Socialismens sista sommar (2002), Myten om judebolsjevismen (2013) och nu senast Potatisrevolutionen (2017).
Onsdag 29.3, 19:00 Föreläsning: Potatisrevolutionen av Håkan Blomqvist. Våren 1917 svepte protester över Sverige som kom att kallas ”den svenska revolutionen” eller ”potatisrevolutionen”. Arbetarklassens kvinnor och män krävde bättre levnadsvillkor, demokratiska rättigheter och arbetstidsförkortning.mer →
↑
Goldin+Senneby i art-agenda
Konsthallschef Maria Lind i samtal med konstnärerna Goldin+Senneby i art-agenda. Våren 2016 curerade Maria Lind utställningen Standardlängden av ett mirakel, en retrospektiv av Goldin+Sennebys arbete utlokaliserad till olika platser i Stockholm. De träffades i lobbyn till Finansinspektionen för ett samtal om deras konstnärskap, processer och att hålla bollen i rullning.
Konsthallschef Maria Lind i samtal med konstnärerna Goldin+Senneby i art-agenda. Våren 2016 curerade Maria Lind utställningen Standardlängden av ett mirakel, en retrospektiv av Goldin+Sennebys arbete utlokaliserad till olika platser i Stockholm. De träffades i lobbyn till Finansinspektionen för ett samtal om deras konstnärskap, processer och att hålla bollen i rullning. mer →
↑
The Wrong Side of Me av Agnieszka Polska
28.9 2016–31.3 2017 The Wrong Side of Me av Agnieszka Polska. För Tensta konsthalls onlineplattform presenterar Agnieszka Polska (Lublin/Berlin) ett bildspel med ett urval av hennes ikoniska bilder. Bildspelet inleds med en kristallklar bild på den övre delen av ett perfekt format champagneglas fyllt med en vätska som skimrar i blått, lila, ljusgult, och rosa. Det är bensin. Men det är något som inte stämmer – ytan är inte horisontell utan sluttar neråt, som om tyngdlagen satts ur spel. På sätt och vis stämmer det eftersom mänsklighetens beroende av fossila bränslen rubbar naturlagarna som vi hittills känt dem. Bilden på champagneglaset följs av en askkopp i glas med fimpar och rök, en flintstenskniv på högkant, en fingertopp med snirklig skrivstilstext och slutligen en hand målad med metallisk färg som håller i ett glas med svart innehåll.
De stiliserade bilderna är drömlika, lånade från internet och bearbetade digitalt av konstnären, och ibland beskrivna som “post-internetkonst”. Det finns även paralleller till den s k Pictures Generation i USA på 1980-talet då konstnärer som Cindy Sherman, Richard Prince och Barbara Kruger approprierade populärkulturens bilder, särskilt fotografi från reklamens värld, men med det digitala tillståndet som resonansbotten. Polska uppmärksammar också konsthistoriska luckor och försöker att rekonstruera glömda historier med särskilt fokus på avant-garde. Hennes verk präglas av ett långsamt tempo, de är kontemplativa – många gånger kräver de en meditativ uppmärksamhet, både från upphovsmakaren och betraktaren.
Polska beskriver hur verken brukar uppstå i skärningspunkten mellan ytterlighetens känslor: det kan vara upprördhet över nyheter kombinerat med rädslan för kosmiska avstånd, djup sorg i kombination med en upphetsning över att tänka på kvantmekanik eller på djur med fotosyntetisk förmåga. Erfarenheter som är viktiga för hennes konst är arbetet som städare på ett hotell vid Grand Canyon, studier av den polska avantgarde-gruppen Zameks arbete och att vara infekterad av bakterier från en lömsk fästing.
För att se verket: tryck på main uppe i högra hörnet.
Agnieszka Polska, född 1985 i Lublin, nu baserad i Berlin och Warszawa, har studerat på the Academy of Fine Arts i Krakow och the Universitaet der Künste i Berlin. Hon arbetar med film, animation, videoinstallationer och performance. Hennes arbete har presenterats på: "Suspended Animation", Hirshhorn Museum, Washington, D.C. (2016), You Imagine What You Desire, 19de Sydneybiennalen (2014); Mom, Am I Barbarian?, 13de Istanbulbiennalen (2013); Future Generation Art Prize, Pinchuk Art Centre, Kiev (2012); Early Years, KunstWerke Center for Contemporary Art, Berlin (2010). Soloutställningar inkluderar I Am the Mouth, Nottingham Contemporary (2014), Pseudoword Hazards, Salzburger Kunstverein (2013); Aurorite, CCA Ujazdowski Castle, Warsaw (2012).
28.9 2016–31.3 2017 The Wrong Side of Me av Agnieszka Polska. För Tensta konsthalls onlineplattform presenterar Agnieszka Polska (Lublin/Berlin) ett bildspel med ett urval av hennes ikoniska bilder.mer →
↑
Föreläsning: Rättigheter, anspråk och solidaritet av Thomas Keenan
Torsdag 30.3, 19:00 Föreläsning: Rättigheter, anspråk och solidaritet av Thomas Keenan (Bard Collage). Mänskliga rättigheter infaller inte per automatik utan upprätthålls genom aktiva handlingar och motstånd. Med utgångspunkt i bilden som vittnesmål tittar Keenan närmare på olika fall av polisbrutalitet. Thomas Keenan undervisar i medieteori, litteratur, och mänskliga rättigheter vid Bard College, där han leder projektet för Human Rights Project och har hjälpt till att skapa den första grundexamen i mänskliga rättigheter i USA.
Thomas Keenan undervisar i medieterori, litteratur och mänskliga rättigheter på Bard College i New York, där leder han också Human Rights Project samtidigt som han jobbar med att skapa den första grundexamen i mänskliga rättigheter i USA. Han har varit aktiv i människorättsorganisationer och tidningar, bl a WITNESS, Scholars at Risk, The Crimes of War Project, The Journal of Human Rights och Humanity. Han är författare till Fables of Responsibility, 1997; Mengele’s Skull, 2012 tillsammans med Eyal Weizman. Tillsammans med Wendy Chun är han medredaktör till New Media, Old Media, 2006. The Human Snapshot, 2013 med Tirdad Zolghadr. The Flood of Rights, gjort tillsammans med Suhail Malik och Tirdad Zolghadr, kommer ut 2017. Han har curerade Antiphotojournalism med Carles Guerra, 2010–11 och i mars öppnar It is obvious from the map, ett projekt om karläggning och migration på REDCAT i Los Angeles, curerad med Sohrab Mohebbi.
Torsdag 30.3, 19:00 Föreläsning: Rättigheter, anspråk och solidaritet av Thomas Keenan (Bard Collage). Mänskliga rättigheter infaller inte per automatik utan upprätthålls genom aktiva handlingar och motstånd. Med utgångspunkt i bilden som vittnesmål tittar Keenan närmare på olika fall av polisbrutalitet. Thomas Keenan undervisar i medieteori, litteratur, och mänskliga rättigheter vid Bard College, där han leder projektet för Human Rights Project och har hjälpt till att skapa den första grundexamen i mänskliga rättigheter i USA.mer →
↑
Vad gör ett arkiv?
Vad gör ett arkiv? är Tensta konsthalls seminarieserie som tittar närmare på arkivets roll idag, i förhållande till samtidskonst och andra fält. Arkivet som fenomen är intimt sammankopplat med modernitetens vurm för historieskrivning, och hur vår uppfattning om historien formats därefter. Konstnärer såsom Andy Warhol, Raqs Media Collective och Walid Raads Atlas Group Archive liksom filosofer som Michel Foucault, Jacques Derrida och Gayatri Spivak har alla intresserat sig för hur den formella makten alltid försöker kontrollera arkiven, Just därför är det viktigt att arkiven öppnas upp, kritiseras, och omarbetas.
Föreläsningsserien belyser nödvändigheten i att omformulera historien i förhållande till det förgångna, nuet och framtiden. Det sker mot bakgrund av de senaste decenniernas våg av konstinitiativ som behandlar existerande såväl som nyproducerade arkiv, för att genom dem föreslå alternativa historieskrivningar och motbilder. Serien genomförs i samarbete med Institutionen för Genusvetenskap vid Södertörns högskola (Ulla Manns) och Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet (genom Malin Wahlberg).
Tensta konsthall har tidigare arrangerat seminarieserierna Vad gör en konstinstitution? (2011–12), Vad gör den sociala praktiken? (2012), Vad gör konstteorin? (2013), Vad gör konstförmedlingen? (2014) och Vad gör en utställning? (2015).
Sedan 2012 har Tensta konsthall drivit ett utställningsprogram som fokuserar på arkiv, bibliotek och samlingar. Bland dem kan nämnas Bidoun Library (2012), Katitzis resa genom Sverige (2012), Två arkiv (2013), META och regina: Två tidskrifter i systerskap (2014), Here We LTTR: 2002–2008 (2015).
Våren 2017
Onsdag 8.3, 19:00 Arkivet som kulturell geologi? – en hypotes av Ute Meta Bauer Curatorn Ute Meta Bauer reflekterar kring arkiv – både fysiska och digitala – och om de kan fungera som en geologi att gräva fram material ur för att förstå olika ögonblick i kulturen. Kan skapandet av sådana arkiv, som ett slags "kulturell geologi", fungera som grunden för framtida förståelser av "vår" samtid? I över tjugofem år har Bauer arbetat som curator med utställningar och presentationer av samtidskonst, film, video och ljud, med fokus på det tvärvetenskapliga. Hon var tidigt med att använda arkivet för att lyfta fram alternativa historier.
Med stöd av Goethe-Institut Schweden.
Ute Meta Bauer (Berlin/Singapore) är för närvarande chef och curator på Nanyang Technological University (NTU), Centre for Contemporary Art Singapore och professor vid NTU, School of Art, Design och Media. Bauer curerade The Future Archive, Neuer Berliner Kunstverein (n.b.k.), Berlin (2012); var konstnärlig ledare för den 3:e Berlinbiennalen, Berlin (2004); och medcurator för Documenta11, Kassel (2001–2002). Hon var tidigare lektor vid institutionen för arkitektur vid MIT (Massachusetts Institute of Technology), Cambridge (2005–2012), där hon också tjänstgjort som chef för MIT Visual Art Program (VAP) och som grundare och chef för MIT Program i Art, Culture and Technology. Från 2012–2013 var hon rektor för konst vid Royal College of Art, London.
Onsdag 3.5, 19:00 Den Andra kameran av Jacqueline Hoàng Nguyễn Jacqueline Hoàng Nguyễn presenterar The Making of an Archive, ett av Nguyễns pågående projekt som består av digitaliserings-workshops. Dessa syftar till att undersöka vardagen och det medborgerliga engagemanget hos kanadensiska migranter som amatörfotograferar. Det som samlas in är fotografiska dokument tagna av de nyanlända som gynnades av Kanadas poängbaserade invandringssystem som infördes 1967 och fick Kanada att bli mer mångkulturellt. Fotografierna digitaliseras och deras medföljande berättelser registreras. De personliga historierna bevaras, vilket motverkar frånvaron av mångkulturalism i befintliga offentliga arkiv.
Jacqueline Hoàng Nguyen (Stockholm) är konstnär och använder ett brett spektrum av medier men använder sig främst av arkivmaterial för att undersöka frågor om historicitet, det gemensamma, utopisk politik, och mångkulturalism, inom ramen för feministisk teori. År 2015 var hon den första residenskonstnären på Etnografiska museet i Stockholm. Residenset var en del av SWICH - Sharing a World of Inclusion, Creativity and Heritage – ett samarbete mellan tio europeiska Världskultur- och Etnografiska museer. Tillsammans med curatorn Rado Išok arbetar Nguyễn för tillfället med publikationen Crating the World: Displaced Myths, Desires and Meanings som publiceras våren 2017, ett tillägg till utställningen Black Atlas som visades på Etnografiska museet hösten 2016.
Onsdag 10.5, 19:00 Att betrakta revolutionen icke-linjärt av Alisa Lebow Alisa Lebow (London) är filmare och filmforskare. Under föreläsningen presenteras projektet Filming Revolution (att filma revolutionen), ett interaktiv databaserat arkiv om dokumentärfilm och indiefilm i Egypten efter revolutionen. Projektets webbplats fungerar som en kombination av Lebows vetenskapliga och praktiska arbete, och det är hennes första försök med interaktiva medier. Hennes arbete kretsar oftast kring frågor kopplade till dokumentärfilm, på senare tid om "det politiska" i dokumentärer. www.filmingrevolution.org
Alisa Lebow är för närvarande docent i Filmvetenskap vid University of Sussex, där hon undervisar om t ex "Film och revolution" och "Film i första person". Hon har bl a publicerat böckerna The Cinema of Me (Wallflower, 2012) och First Person Jewish (University of Minnesota Press, 2008). Hon är också medredaktör för A Companion to Contemporary Documentary med Alexandra Juhasz (Wiley-Blackwell, 2015). Bland Lebows egna filmer finns For the Record: The World Tribunal on Iraq (2007), Treyf (1998, tillsammans med Cynthia Madansky) och Outlaw (1994).
Tidigare
Torsdag 10.11, 19:00 Arkivets ämnesomsättning av curatorn Doreen Mende Istället för att förstå arkivarbete som en process där experters arkivfynd styr “lagen för vad som kan sägas” (Michel Foucault), föreslår ”arkivets ämnesomsättning” ett system som omvandlar sitt material. Något som omsätter arkivets innehåll mot sina egna lagar och språk, men även mot egna sociala sfärer, geografier och tidszoner. På så sätt öppnas möjligheten att «skapa vad som ännu inte är där» (Harun Farocki).
Föreläsningen är uppdelad i fyra kapitel som vart och ett utgår från en av arkivets möjliga former: det kopierade dokumentet, den digitala bildfilen, anekdoten och boken som levande arkiv. Med andra ord leder oss frågan “vad är ett arkiv?” oundvikligen mot en undersökning av vad ett arkiv skapar och vad det producerar. Den här föreläsningen görs i samarbete med CuratorLab, Stockholm. På engelska. Doreen Mende (Berlin) är curator och teoretiker. Bland hennes senaste utställningarna kan nämnas KP Brehmer Real Capital – Production, Raven Row, London 2014; Travelling Communiqué, 2014–13, Museum of Yugoslav History in Belgrade och Haus der Kulturen der Welt in Berlin. Hon är medredaktör för e-flux journal nr 59 Haurun Farocki (2014), ansvarig för Manifesta Journals blog (2013–14) och chefredaktör för publikationsserien Displayer vid universitet för Konst och Design (ZMK) i Karlsruhe (2006–09). Sedan 2015 är hon ansvarig professor för det forskningsbaserade programmet för teoretiska och praktiska perspektiv kring curatoriska frågor om geopolitik vid HEAD i Genève.
Onsdag 14.12, 19:00 Konstnärens arkiv av Matts Leiderstam En presentation om konstnärens förhållande till arkiv med en särskild tyngdpunkt på ateljén som arbetsplats och det arkiv som skapas där. Rumslig gestaltning och lusten att gräva för att sedan skapa berättelser utifrån vad som hittas kommer också att diskuteras. Leiderstam utgår vanligtvis från personliga visuella upplevelser inför historiska målningar, som han sedan lossar från deras normativa sammanhang, exempelvis som del av konstsamlingar eller arkiv för att sedan undersökas från en samtida synvinkel. Metoden är hämtad från ”konstnären" och ”konsthistorikern" vars attityder han blandar och låter påverka varandra.
Matts Leiderstam (Stockholm) är konstnär med särskilt intresse för blicken, betraktaren och konstmuseet som plats, Hans senaste soloutställning var på galleri Andréhn-Schiptjenko i Stockholm i september 2016 och installationen ”The Gift of Tears” visas just nu på Shanghaibiennalen.
Torsdag 2.2, 19:00 Att curera det audiovisuella kulturarvet: Tankar kring mångfald, arkiv och minne av Dagmar Brunow. Flera europeiska filmarkiv har nu gjort sina digitaliserade samlingar tillgängliga för allmänheten. Ett av arkivens uppdrag är att värna om mångfalden. Men hur hanterar arkivarierna utmaningen med luckor i arkiven, särskilt med tanke på att HBTQI-personers och etniska minoriteters berättelser ofta varit dolda eller marginaliserade? Föreläsningen kommer att ge exempel på hur svenska, brittiska och tyska film- och videoarkiv kan ’queera‘ sina arkiv och synliggöra samhällets maktstrukturer.
Dagmar Brunow (Växjö/Stockholm) är lärare i filmvetenskap vid Linnéuniversitetet och undervisar i genusvetenskap vid Södertörns högskola. Hon disputerade 2014 vid Hamburgs universitet med en avhandling om mediala minnesstudier. Brunows publikationer kretsar framför allt kring minne och migration, feministisk experimentalfilm och transnationellt filmskapande. Brunow har också varit initiativtagare till Ladyfest Hamburg (2003). I samarbete med Institutionen för Genusvetenskap vid Södertörns högskola och Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet.
Vad gör ett arkiv? är Tensta konsthalls seminarieserie som tittar närmare på arkivets roll idag, i förhållande till samtidskonst och andra fält. Arkivet som fenomen är intimt sammankopplat med modernitetens vurm för historieskrivning, och hur vår uppfattning om historien formats därefter. Konstnärer såsom Andy Warhol, Raqs Media Collective och Walid Raads Atlas Group Archive liksom filosofer som Michel Foucault, Jacques Derrida och Gayatri Spivak har alla intresserat sig för hur den formella makten alltid försöker kontrollera arkiven, Just därför är det viktigt att arkiven öppnas upp, kritiseras, och omarbetas.mer →
↑
Teckningslördag med Ylva Westerlund
En lördag i månaden lär Tenta-baserade konstnären Ylva Westerlund ut teckning i teknikerna blyerts, bläck och tusch. Westerlund har ateljé på Eggeby gård på Järvafältet och intresserar sig för gränsområden och normer. Drop-in, öppet för både vuxna och barn. Gratis att delta. För frågor: emily@tenstakonsthall.se
En lördag i månaden lär Tenta-baserade konstnären Ylva Westerlund ut teckning i teknikerna blyerts, bläck och tusch. Westerlund har ateljé på Eggeby gård på Järvafältet och intresserar sig för gränsområden och normer. Drop-in, öppet för både vuxna och barn. Gratis att delta. För frågor: emily@tenstakonsthall.semer →
↑
Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa
Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa. Symposiet utgör startpunkten för en flerårig studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, filmvisningar m m. I en tid då fascistiska partier vinner mark i Europa och samhällsklimatet blir allt hårdare, vill vi återvända till begreppet solidaritet för att pröva dess giltighet idag. Har solidaritetsbegreppet en framtid eller måste vi hitta nya sätt för att beskriva samtidens politiska organisering och kamper? Vad innebär det att inse allvaret i en situation och hur agerar man därefter?
Lördag 17.10, 10:00–18:00 2015 Symposium. Lyssna på föreläsningarna här.
Bland de inbjudna deltagarna fanns Mathieu Kleyebe Abonnenc (Metz), Filipa César (Berlin), Kodwo Eshun (London), Peo Hansen (Norrköping), Ingela Johansson (Stockholm), Stefan Jonsson (Norrköping), Kristine Khouri (Beirut), Doreen Mende (Berlin), Bojana Piškur (Ljubljana), Natascha Sadr Haghighian (Berlin/Tehran), Rasha Salti (Beirut), Rojda Sekersöz (Stockholm), Gulf Labor/Ashok Sukumaran (Mumbai), Håkan Thörn (Göteborg), Dmitry Vilensky (S:t Petersburg), Marion von Osten (Berlin), Mathias Wåg (Stockholm) and Aleksandra Ålund (Norrköping).
Namnet Eros-effekten kommer från en essä med samma namn, skriven 1989 av forskaren och aktivisten George N. Katsiaficas. Vi vill bygga vidare på begreppet eros-effekten, som är ett analytiskt verktyg och ett sätt att påvisa det känslomässiga innehåll som sociala rörelser omfattar. Begreppet vänder sig därmed bort från tidigare teorier som betraktat ”massrörelser” som antingen primitiva, impulsiva känsloutbrott eller som helt igenom rationella försök att förändra ett samhälles normer och institutioner. Med begreppet eros-effekten föreslår Katsiaficas att sociala rörelser alltid är både och, att kampen för frigörelse är lika del en ”erotisk” handling, som en rationell vilja att slå sig fri från strukturella och psykologiska blockader. Liknande iakttagelser gjordes av Frantz Fanon när han konstaterade att motstånd mot kolonialism ofta har positiva effekter på individers känsloliv.
Symposiet är ett samarbete med REMESO: Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle vid Linköpings universitet. Öppningen av Filipa Césars projekt Transmission From the Liberated Zones äger rum på kvällen mellan 19:00–21:00. Det är den första delen i projektet Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa.
Program (ändringar kan förekomma)
10:00 Introduktion av Maria Lind, Stefan Jonsson och Peo Hansen 10:30 Filipa César: Tankar om Luta Ca Caba Inda (Kampen är ännu inte över) 10:50 Marion von Osten: Om den trikontinentala rörelsen 11:10 Mathieu Kleyebe Abonnenc: En kontinental tendens 11:30 Paus 11:50 Håkan Thörn: Solidaritetens mening: om den globala anti-apartheidrörelsen 12:10 Ingela Johansson: Den stora gruvstrejken och solidaritetsaktionerna i Sverige 1969–70 12:30 Bojana Piskur: Solidaritetsmuseet i Santiago 1971 12:50 Kodwo Eshun: Missnöjets former i Handsworth Songs av Black Audio Film Collective 13:10 Kristine Khouri and Rasha Salti: I utställningshistoriska labyrinter: The International Art Exhibition for Palestine i Beirut 1978 13:45 Lunch 14:30 Stefan Jonsson: Solidaritetsfrågan 14:45 Peo Hansen: Solidariteten förhåller sig bara till gränser: reflektioner kring den nuvarande flyktingkatastrofen i EU 15:10 Natascha Sadr Haghighian: Lämnade åt vårt öde 15:30 Mathias Wåg: Självorganiseringens politik 15:50 Paus 16:10 Aleksandra Ålund: Urbana rättighetsrörelser i Sverige – hur ser framtidsutsikterna ut? 16:30 Ashok Sukumaran/Gulf Labor: Museet och lägret 16:50 Dmitry Vilensky: Rosa’s House of Culture 17:10 Rojda Sekersöz: Berättelsen i fokus 17:30 Doreen Mende: Solidaritet i förhandling 18:00 Diskussion
Söndagen 18.10, 13:00–16:00 arrangerades ett filmprogram med några av symposiedeltagarna.
Ca va, ça va, on continue (2013) av Mathieu Abonnenc The Lesson on Dis-Consent (2011) av Chto Delat In the Year of the Quiet Sun (2013) av Otolith Group The Poetry of Anger (1978) av Lennart Malmer
Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa. Symposiet utgör startpunkten för en flerårig studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, filmvisningar m m. I en tid då fascistiska partier vinner mark i Europa och samhällsklimatet blir allt hårdare, vill vi återvända till begreppet solidaritet för att pröva dess giltighet idag. Har solidaritetsbegreppet en framtid eller måste vi hitta nya sätt för att beskriva samtidens politiska organisering och kamper? Vad innebär det att inse allvaret i en situation och hur agerar man därefter?mer →
↑
Tensta museum: Fortsättning
1.2–7.15 Tensta museum: Fortsättning följer upp den uppmärksammade utställningen Tensta museum: Rapporter från nya Sverige, om historia och minne i Tensta 26.10 2013–13.1 2014 och 18.1–18.5 2014. Utställningen har också turnerat i formen av Tensta Museum on the Move (2013–2014) på Galerija Nova i Zagreb och Stockholms läns museum (2015–2016).
Tensta museum fortsätter att vara en given del av konsthallens verksamhet. I Klassrummet, beläget i det mindre utställningsrummet, visas Emily Fahlén och Ahmet Ögüts videoverk Same Time Next Day, framtagen på uppdrag av Oslos arkitekturtriennal 2016 på temat tillhörighet i förhållande till påtvingad och vald migration. Filmen handlar om tidens gång i Tensta och den ikoniska poeten Sherko Bekas dikter som en gång skrevs på platsen. I samma rum drivs också konstprojektet The Silent University, initierat av Ahmet Ögüt i formen av ett språkcafé och ett bibliotek. Samtidigt är Klassrummet platsen där föreläsningar, filmvisningar, läxläsning, hantverkscafé och lokala möten äger rum.
På anslagstavlorna kan besökare ta del av pågående projekt av deltagarna i projektet Nyhetsbyrån, en långsiktig satsning för unga som är intresserade av konst och journalistik. Kartor över Tensta visas, även arkivmaterial från Kurdiska föreningen Spånga som i år firar 30-årsjubileum. Borden i Klassrummet har tidigare använts i utställningen The Paths to the Common(s) Are Infinite (2014) av Ayreen Anastas och Rene Gabri, designade av konstnärerna och tillverkade av enbart organiskt material, helt utan spikar och skruvar. Här finns också spår av en tidigare utställning i formen av en träbänk byggd av möbelsnickaren Moa Ott, framtagen i samband med Goldin+Sennebys retrospektiv Standardlängden av ett mirakel (2016).
I läshörnan återfinns Tensta musei- biblioteket där man bl a kan bekanta sig med Mekonen Tekestes författarskap, som består av egenillustrerade berättelser om Eritrea, skrivna under exil i Stockholm och Tensta, historiska böcker om Tensta och romaner kopplade till området. I den lokala shopen i konsthallens entré finns smycken gjorda av JohannaN och artisten Adam Tensta samt handgjorda halsband och ringar av Öznur Özturk som säljs till förmån för Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Intäkterna från försäljningen av den syriska nougaten och Aleppotvålen i shopen går till kläder och mat till krigsdrabbade familjer i Syrien och organiseras av Fahyma Alnablsi, receptionist och språkcaféledare på Tensta konsthall.
Allmänna visningar av Tensta museum: Fortsättning hålls varje torsdag och lördag 14:00 av konsthallens personal.
1.2–7.15 Tensta museum: Fortsättning följer upp den uppmärksammade utställningen Tensta museum: Rapporter från nya Sverige, om historia och minne i Tensta 26.10 2013–13.1 2014 och 18.1–18.5 2014. Utställningen har också turnerat i formen av Tensta Museum on the Move (2013–2014) på Galerija Nova i Zagreb och Stockholms läns museum (2015–2016). mer →
↑
Museums in Exile and witness seminar Excavating International Solidarity: Artist Actions, Museography, and Exhibition Histories
17.2–7.5 Forskningsmaterial i Klassrummet. Utgrävningar av internationell solidaritet: Konstnärliga aktioner, museografi och utställningshistorier av Kristine Khouri och Rasha Salti. Som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa.
Utställningen The International Art Exhibition for Palestine invigdes i Beirut i mars 1978 och var tänkt att utgöra grunden för en museisamling i exil. Inspirerad av Museum of Resistance in Exile in Solidarity with Salvador Allende i Chile, antog museet formen av en ambulerande utställning som skulle turnera till dess att den kunde återvända till ett befriat Palestina. Den organiserades av Palestinska befrielseorganisationen och omfattade nästan 200 verk, donerade av 200 konstnärer från nästan 30 länder. Än idag är utställningen den mest ambitiösa som någonsin visats i arabvärlden. Utställningen turnerade och runt hundra konstverk visades i Japan, ett annat urval visades i Norge och ytterligare ett i Iran. Tragiskt nog förstörde ihärdiga beskjutningar under den Israeliska arméns belägring av Beirut 1982 den byggnad där konstverken och utställningens arkiv och dokumentation förvarades.
Delar av Kristine Khouris and Rasha Saltis researchmaterial presenteras i Tensta konsthalls klassrum. 17.2–19.2 äger ett tredagars symposium rum. Programmet omfattar studentworkshops, en offentlig presentation av Khouri och Saltis forskning om museer i exil och ett vittnesseminarium med inbjudna deltagare som varit engagerade i konstaktioner och solidaritetsrörelser med koppling till Chile och Palestina på 70-talet. Bland deltagarna finns Björn Springfeltd (tidigare chef på Moderna museet), Eva Zetterberg (politiker och tidigare ambassadör i Santiago de Chile), Lars-Gösta Hellström (Palestinagrupperna),
Kristine Khouri (Beirut) är forskare och skribent. Hennes forskningsintresse fokuserar på hur konsten infrastruktur i arabvärlden och hur konsten sprids i området.
Rasha Salti (Beirut) är skribent, forskare, curator och internationell programläggare för La Lucarne på Arté France.
Tidigare
Symposium 18–19.2
Lördag 18.2, 14:00–16:00 Öppen föreläsning: Fyra berättelser om museer i exil av Kristine Khouri och Rasha Salti
Kristine Khouri och Rasha Salti presenterar sin forskning om The International Art Exhibition for Palestine vid sidan av andra museer i exil, med utgångspunkt i Museo de la Solidaridad, Museo Internacional de la Resistencia Salvador Allende (International Resistance Museum för Salvador Allende), Art Contre Apartheids samling/museum och Art for the People i Nicaragua/Museo Julio Cortazar. Samlingar och utställningar som alla turnerade runt till olika platser i världen. Föreläsningen tar upp museernas respektive berättelser i förhållande till vikten av solidaritet och skapandet av en alternativ värld för produktion, presentation och spridning av konst, helt oberoende av marknaden, och som skärningspunkter mellan nationella kamper och transnationella perspektiv.
Dessutom diskuteras begreppet "museum i exil", hur det fungerar som en museografisk verksamhet och den miljö av socialt och politiskt engagerade konstnärer som det är inbäddad i. På engelska.
Söndag 19.2, 13:00–15:30 Vittnesseminarium: Sverige i solidaritet med Chile och Palestina
Deltagare: Bitte Alling-Ode (konstnär), Yvonne Fredriksson (Palestinagrupperna), Lars-Gösta Hellström (Palestinagrupperna), Sonja Martinson Uppman (kulturpersonlighet och journalist), Björn Springfeltd (tidigare chef på Moderna museet) och Eva Zetterberg (politiker och tidigare ambassadör i Santiago de Chile). Moderatorer är Kristine Khouri, Rasha Salti och Charlotte Bydler (lektor och forskare, Södertörns högskola).
Vittnesseminarierna handlar om det sammanhang som utgjordes av svenska solidaritetsnätverk och konstnärliga praktiker kring kampen mot Pinochet och för Palestina under 1970-talet. Den första delen av seminariet fokuserar på The International Resistance Museum för Salvador Allende i Sverige. Museet bildades 1974 i Paris strax efter Pinochets kupp av en grupp internationella och chilenska konstkritiker, konstnärer och intellektuella, och i Sverige 1978 på Moderna museet. Den andra delen kommer att titta närmare på svenska solidaritets-organisationer för Palestina under samma period, med särskilt fokus på historien om Palestinagrupperna. På engelska.
Sedan början av 2000-talet har Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola tillämpat den vetenskapliga metoden att organisera vittnesseminarier om viktiga teman. Målet är att skapa nytt källmaterial för framtiden men även att belysa viktiga historiska händelser. Ett antal aktörer bjuds in till vittnesseminarierna och uppmanas att diskutera ett särskilt valt tema under ledning av några av institutets forskare.
I samarbete med Samtidshistoriska institutet och Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola.
Utgrävningar av internationell solidaritet: Konstnärliga aktioner, museografi och utställningshistorier organiseras av Kristine Khouri och Rasha Salti. Materialet har tidigare presenterats i utställningen Past Disquiet: Narratives and Ghosts from the International Art Exhibition for Palestine, 1978 på Museu d’Art Contemporani de Barcelona (MACBA)2015. Its Berlin iteration in 2016 was exhibited at and co-produced with Haus der Kulturen der Welt (HKW).
Forskningen för det här projektet har gjorts möjligt genom generöst stöd från Rana Sadik och Samer Younis, Sharjah Art Foundation, Arab Fund for Arts and Culture (AFAC), ZedGrant, the A. M. Qattan Foundation och Tensta konsthall.
17.2–7.5 Forskningsmaterial i Klassrummet. Utgrävningar av internationell solidaritet: Konstnärliga aktioner, museografi och utställningshistorier av Kristine Khouri och Rasha Salti. Som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa.mer →
↑
Konstkollo
Under skolloven Under skolloven arrangerar Tensta Konsthall dagkollon för barn och unga i åldrarna 10-19 år. Under en koncentrerad period ges de unga deltagarna möjlighet att utforska spännande ämnen och olika konstnärliga tekniker tillsammans med några av Sveriges mest intressanta konstnärer och professorer. Konstkollot avslutas med att allmänheten bjuds in för att ta del av veckans arbete. Många av konstkollona arrangeras i samarbete med konstnärliga utbildningar i Stockholm. Under 2016 fortsätter konsthallen sitt samarbete med Konstfack, Kungliga Konsthögskolan och KTHs Arkitekturskola.
27.2–3.3 Konstkollo på sportlovet Tensta designstudio med Inredningsarkitektur och möbeldesign (Konstfack) Ålder: 10–14 år
Sportlovets konstkollo välkomnar unga i åldrarna 10–14 år som är nyfikna på design och byggande. Under veckan skapas en kollektiv verkstad som utforskar hur man kan påverka sin omgivning. Deltagarna kommer att prova på att formge idéer genom att skissa, rita, måla och bygga. Konstkollot leds av Sergio Montero Bravo tillsammans med studenterna Cassandra Lorca Macchiavelli (Inredningsarkitektur och möbeldesign) och Märta Bergman (Industridesign). Två av dagarna tillbringas på Konstfack.
TIDIGARE
31.10–4.11 Konstkollo på höstlovet Modellmåleri Med Gerlesborgsskolan Ålder: 14–24 år
Under veckan får deltagarna prova på hur det är att gå på en konstskola med fokus på teckning och måleri efter modell. Med utgångspunkt i klassisk modelluppställning kan deltagarna studera färg, form, perspektiv, ljus och skugga.
För information om kommande kollon och anmälan kontakta Emily Fahlén emily@tenstakonsthall.se eller ring 08-360763.
8.8–12.8 Måleri och porträtt Med Filippa Arrias (Kungl. Konsthögskolan) Ålder: 15–22 år
Filippa Arrias Måleri och porträttkollo är ett säkert sommartecken på Tensta konsthall. Under en vecka får konstkollodeltagarna göra en djupdykning i måleriets värld: studera färg, form och måleriteknik med fokus på porträtt i olika former. Genom färgblandning, penselteknik och komposition övar sig deltagarna i måleriets grundläggande frågeställningar och möjligheter - från skiss till färdig bild. Tensta konsthalls utställningsrum blir tillfällig ateljéplats och deltagarna får lära sig om måleri och porträttkonst. Veckan avslutas med en miniutställning för familj, vänner och bekanta. Inga förkunskaper krävs. Konstkollot görs i samarbete med Kungl. Konsthögskolan.
20.6–22.6 Kojbygge Med Stefan Petersson (KTH Arkitekturskola) Ålder: 10-13 år
För femte året i rad arrangeras kojbyggarkollo på det natursköna Järvafältet. I en skogsdunge, strax bakom kolonilotterna, får de unga deltagarna lära sig att skissa och konstruera kojor. Materialet består av sådant som man kan hitta i naturen: sly, kvistar och löv. Den sista dagen på kollot är vänner och bekanta välkomna att komma på besök i den lilla kojbyn som växt fram under veckan. Kollot är ett samarbete mellan Tensta konsthall och KTH i Tensta och leds av arkitekten Stefan Petersson.
29.3–1.4 Konstkollo på påsklovet Landskapsmåleri Med Ylva Westerlund Ålder: 12–16 år
Under fyra dagar ägnar sig deltagarna tillsammans med konstnären Ylva Westerlund åt landskap, åt att teckna och måla och fundera på vad ett landskap är. Landskapen kan vara klassiska naturscener men också industrimiljöer, stadsrum och förortstorg. Blyerts, bläck och kol provas för att skissa fram egna omgivningar. En av dagarna tillbringas på natursköna Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården. För anmälan och mer info: emily@tenstakonsthall.se
29.2–4.3 Konstkollo på sportlovet Tensta designstudio med Sergio Montero Bravo (Konstfack) Ålder: 10–14 år
Sportlovets konstkollo välkomnar unga som är 10–14 år gamla och som är nyfikna på design och byggande. Under veckan skapas en kollektiv designstudio som under fem dagar utvecklar förslag till mötesplatser i en förort för alla. Designstudion leds av Sergio Montero Bravo tillsammans med en grupp studenter från Inredningsarkitektur och möbeldesign på Konstfack. Deltagarna kommer att prova på att formge idéer genom att skissa, rita, måla och bygga. En av dagarna tillbringas på Konstfack.
26.10–30.10 2015 Konstkollo på höstlovet Modellmåleri Med Gerlesborgsskolan Ålder: 14–22 år
Under veckan får deltagarna prova på hur det är att gå på en konstskola med fokus på teckning och måleri efter modell. Med utgångspunkt i klassisk modelluppställning kan deltagarna studera färg, form, perspektiv, ljus och skugga.
10.8–14.8 2015 Måleri och porträtt Med Filippa Arrias (Kungl. Konsthögskolan) Ålder: 15–22 år
Filippa Arrias Måleri och porträttkollo är ett säkert sommartecken på Tensta konsthall. Under en vecka får konstkollodeltagarna göra en djupdykning ner i måleriets värld; studera färg, form och måleriteknik med fokus på porträtt i olika former. Genom färgblandning, penselteknik och komposition övas deltagarna i måleriets grundläggande frågeställningar och möjligheter - från skiss till färdig bild. Tensta konsthalls utställningsrum blir tillfällig ateljéplats och deltagarna får lära sig om måleri och porträttkonst. Veckan avslutas med en liten utställning för familj, vänner och bekanta. Inga förkunskaper krävs. Konstkollot görs i samarbete med Kungl. Konsthögskolan.
15.6–17.6 2015 Kojbygge Med Stefan Petersson (KTH Arkitekturskola) Ålder: 10-13 år
För fjärde året i rad arrangeras kojbyggarkollo på det natursköna Järvafältet. I en skogsdunge, strax bakom kolonilotterna, får de unga deltagarna lära sig att skissa och konstruera kojor. Materialet består av sådant som man kan hitta i naturen: sly, kvistar och löv. Den sista dagen på kollot är vänner och bekanta välkomna att komma på besök i den lilla kojbyn som växt fram under veckan. Kollot är ett samarbete mellan Tensta konsthall och KTH i Tensta och leds av arkitekten Stefan Petersson.
7.4–10.4 2015 Fanzine-verkstad Med Maryam Fanni Ålder 14–22 år
På påsklovets konstkollo undersöks hur det går att göra böcker, tidningar, tidskrifter, broschyrer, affischer, flyers och fanzine och vad det kan vara för något. Konstkollot leds av den grafiska formgivaren Maryam Fanni. Under veckan tittar gruppen på vilken funktion olika trycksaker har och vilka verktyg och resurser som behövs för att producera dem. Deltagarna provar olika metoder för tillverkning och gör studiebesök på ett tryckeri. Konstkollot görs som en del av Nyhetsbyrån.
Nyhetsbyrån är en långsiktig satsning på journalistik och berättande för unga 18-25 år som görs i samarbete med Konstfack, JMK Stockholms universitet och StreetGäris med stöd från Allmänna Arvsfonden.
23.2–27.2 Drömskolan Med Sergio Montero Bravo (Inredningsarkitektur & Möbeldesign, Konstfack) Ålder: 10–13 år
Sportlovets konstkollo leds av arkitekten och formgivaren Sergio Montero Bravo. Under veckan får deltagarna prova att bygga modeller i trä, kartong och gips. Uppdraget för veckan blir att skapa framtidens skola; hur ser den ut i våra drömmar? Vilken färg och form har rummen? Resultatet från konstkollot kommer senare att visas ut i en utställning på Konstfack.
4.12 2014–11.1 2015 Presenterades resultaten från 2014 års konstkollon i c/o Stadsmuseet på Stadsmuseet, däribland seriehjältar från det nya Sverige, bihus, modellmåleri och utopiska berättelser.
Nu är dags att skicka in bidrag till Tensta konsthalls Textpris som riktas till unga 15–25 år som är bosatta i Stockholms ytterstadsområden. Formen är fri. Det kan t ex vara en vardagsbetraktelse, novell, essä, raptext eller poesi. Det viktiga är att historier får en chans att formuleras. Priset vill främja unga personers språkintresse och lusten att klä sin egen verklighet, sina tankar och föreställningar i ord. Tävlingen genomförs i samarbete med Tensta bibliotek och vinnaren utses i mars 2017. Förstapris är 5000 kr, andrapris 2000 kr och tredjepris 1000 kronor.
Juryn består av författaren Lena Andersson, poeten Meron Mangasha, förläggaren Björn Linnell, journalisten Rouzbeh Djalaie, Tal Lewinsky från Tensta bibliotek och Emily Fahlén från Tensta konsthall.
Texten mejlas till emily@tenstakonsthall.se, ange namn, födelsedatum, adress och telefonnummer. Sista dagen att skicka in är 13.2 2017.
28.12–29.12, 13:00–16:00 Skrivarverkstad med poeten och journalisten Arazo Arif. Dropin för dig som vill handledas i ditt skrivande och t ex vill lämna in ett bidrag till Tensta konsthalls Textpris 2017. Ta med din idé, din påbörjade text eller ditt färdiga verk och bolla idéer, läs andras texter och få handfasta tips och verktyg för att skriva mer. För unga 15–25 år.
Arazo Arif är poet och skribent, projektledare och redaktör för plattformen Kultwatch, samt tredjepristagare för Tensta konsthalls Textpris 2015.
Tidigare
2016 års vinnare: Förstapristagare: Mona Monasar med Andra generation och Vit, Vit, Vit Andrapristagare: Evin Cherif med Halvmånsformade ärr Tredjepristagare: Nioosha Shams med En värld som färgas röd
För att läsa texterna gå in på bag i menyn till höger. Där klickar du i boxen och sedan save bag i nedre hörnet till vänster.
2.1–3.1 2016 Skrivarverkstad med Arazo Arif. Dropin för dig som vill handledas i ditt skrivande och vill lämna in ett bidrag till Tensta konsthalls Textpris 2016. Ta med din idé, din påbörjade text eller ditt färdiga verk och bolla idéer, läs andras texter och få handfasta tips och verktyg för att skriva mer.
Arazo Arif är poet och journalist, projektledare och redaktör för plattformen Kultwatch, samt tredjepristagare för Tensta konsthalls Textpris 2015.
Vinnare Tensta konsthalls textpris 2015: Förstapristagare: Marianne Al-Ghorabi med Jag är en Tensta-katt Andrapristagare: Evyn Redar med Platsen där jag bor/Vår historia Tredjepristagare: Arazo Arif med Om platsen där jag bor är världen vem är då jag
Hedersomnämnande: Lema Shansab
Vinnare Tensta konsthalls textpris 2014: Förstapristagare: Evin Ahmad med diktsamlingen Blod, svett och pipas Andrapristagare: Nebay Araya med Gråa Väggar Hårda Skal Tredjepristagare: Sofia Pappa med Låt stå!
Nu är dags att skicka in bidrag till Tensta konsthalls Textpris som riktas till unga 15–25 år som är bosatta i Stockholms ytterstadsområden. Formen är fri. Det kan t ex vara en vardagsbetraktelse, novell, essä, raptext eller poesi. Det viktiga är att historier får en chans att formuleras. Priset vill främja unga personers språkintresse och lusten att klä sin egen verklighet, sina tankar och föreställningar i ord. Tävlingen genomförs i samarbete med Tensta bibliotek och vinnaren utses i mars 2017. Förstapris är 5000 kr, andrapris 2000 kr och tredjepris 1000 kronor.mer →
↑
Kurs i migrationens historia
2017 Kurs i migrationens historia och politik. Med bland andra Petra Bauer, Peo Hansen, Stefan Jonsson, Shahram Khosravi, Mahmoud Keshavarz och Ahmet Ögüt.
Dagens oroande situation där asylrätten regelmässigt överskrids och flykt ekonomiseras skapar behovet av att motverka den kunskapsbrist och historielöshet som sprider sig. Tensta konsthall har därför initierat ett samarbete med en rad universitet och forskningsinstitut som har mynnat ut i en tvärvetenskaplig kurs med start i februari 2017. Kursen täcker migrationshistoria, gränspolitik i EU och internationellt, migration bortom nationalstaten, asylrätt m.m. Samtidskonsten har en given plats i sammanhanget, genom konsthallens utställningar samt att konstnärer som arbetar med de här frågorna bjuds in.
I samarbete med Södertörns högskola, Stockholms universitet, REMESO – Institutet för forskning om migration etnicitet och samhälle vid Linköpings universitet, Kungl. Konsthögskolan samt Malmö högskola.
Kursen är öppen för alla och startar 8.2 med träffar ca två tillfällen per månad. Föreläsningarna sker på kvällstid och på helger.
Observera att kursen inte ger högskolepoäng.
För anmälan och mer info: emily@tenstakonsthall.se.
Schema våren 2017:
Onsdag 8.2, 19:00 Introduktion av Shahram Khosravi (Stockholms universitet) Lördag 18.2, 14:00 Museer i exil av Rasha Salti och Kristine Khouri Onsdag 22.2, 19:00 Gränser och irreguljär migration av Shahram Khosravi (Stockholms universitet) Onsdag 15.3, 19:00 Tillträde förbjudet för obehöriga – Om förhållandet mellan migration, politik och estetik av Stefan Jonsson (REMESO) Onsdag 5.4, 19:00 EU och det migrationspolitiska misslyckandet av Peo Hansen (REMESO) Onsdag 19.4, 19:00 Presentation av konstnären Petra Bauer (Kungl Konsthögskolan) Onsdag 26.4, 19:00 The Silent University av konstnären Ahmet Ögüt (Tensta konsthall) Torsdag 4.5, 19:00 Filmvisning Claudia del Fierro (Tensta konsthall)
2017 Kurs i migrationens historia och politik. Med bland andra Petra Bauer, Peo Hansen, Stefan Jonsson, Shahram Khosravi, Mahmoud Keshavarz och Ahmet Ögüt.mer →
↑
Klister-rapport: Inga undantag
Inga undantag är namnet på en ny rapport författad av Mikael Löfgren, och framtagen av Klister, ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonsthallar i Sverige. I rapporten argumenterar Löfgren för att de krav på mätbarhet och omedelbara siffror som kännetecknar vår tids kulturdiskurs inte lämpar sig för att utvärdera det arbete som bedrivs på landets mindre konstinstitutioner. En sådan instrumentell och ekonomisk analysmodell är hämtad från New Public Manegement (NPM) och fungerar enbart om det primära målet för en verksamhet är att generera vinst. Men eftersom kulturinstitutioner i allmänhet, och mindre konsthallar i synnerhet, arbetar utefter andra målsättningar, måste också utvärderingarna anpassa sitt språk och sina metoder.
Löfgren skriver: ”För att rätt kunna utvärdera samtidskonsthallar krävs förståelse för den växelverkan som äger rum mellan verksamheten, samtidskonsten och det omgivande samhället.”
Löfgren menar vidare att det som framför allt kännetecknar de mindre konsthallarnas arbete är deras förmåga att etablera fungerande nätverk, både lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Men nätverkandet är inte enbart geografiskt. Konsthallarna som ingår i nätverket Klister, fungerar också som förbindelser mellan offentlighet och kulturliv, mellan skola och forskning, mellan det personliga och politiska.
Bland rapportens andra slutsatser:
• De mindre samtidskonsthallarna är mer benägna att investera i nya konstnärskap. I förlängningen betyder det att de förser etablerade institutionerna med nya förmågor, och på så vis fungerar som betydelsefulla distributörer.
• Mindre arenor för samtidskonst utvecklar innovativa arbetssätt och nya pedagogiska metoder som kommer hela konstlivet till del.
• Skolor, folkbildning, civilsamhälle och arbetsliv bör bättre ta tillvara på och utnyttja kompetensen hos samtidskonsthallarnas personal.
• Byråkratiseringen och det ökande villkorandet av kulturbidragen är oekonomisk eftersom den stjäl tid och resurser från den egentliga verksamheten.
• Orimliga marknadshyror till (de ofta kommunala) bostadsbolagen stjäl en orimligt stor del av budgeten som annars kunde investeras i samtidskonsthallarnas verksamhet.
• Stöd till samtidskonsthallar är ett optimalt sätt att stödja kvalitativt innehåll i konst- och kulturlivet.
Hela rapporten finns att ladda ner på BAG här på hemsidan. Tryck på bag uppe till höger, markera sedan rutan och klicka på ”spara bag” för att ladda ner.
Rapporten är beställd av Klister, ett rikstäckande nätverk av små och medelstora samtidskonstinstitutioner i Sverige som startades 2012[1], i samarbete med Riksutställningar. Nätverket vill belysa samtidskonstinstitutioners funktion i samhället.
[1] Klisters medlemmar är Alingsås konsthall, Bildmuseet i Umeå, Borås konstmuseum, Botkyrka Konsthall, Gävle Konstcentrum, Göteborgs konsthall, Kalmar konstmuseum, Konsthall C i Hökarängen, Konsthallen Bohusläns museum, Konsthallen i Haninge kulturhus, Kulturens Hus i Luleå, Lunds konsthall, MAN-Museum Anna Nordlander i Skellefteå, Marabouparken konsthall i Sundbyberg, Röda sten konsthall i Göteborg, Signal i Malmö, Skövde kulturhus, Tensta konsthall och Örebro konsthall.
Inga undantag är namnet på en ny rapport författad av Mikael Löfgren, och framtagen av Klister, ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonsthallar i Sverige. I rapporten argumenterar Löfgren för att de krav på mätbarhet och omedelbara siffror som kännetecknar vår tids kulturdiskurs inte lämpar sig för att utvärdera det arbete som bedrivs på landets mindre konstinstitutioner.mer →
↑
Veganbruch
Veganbrunch. En söndag i månaden serverar konsthallens café Auel sin uppskattade Veganbrunch, med östafrikanskt tema. Ur menyn: injera (surdegsbröd), blomkålsröra med persilja, kikärtor med berbere, spenat och grönkålsgryta, zucchini med chili, linsröra med kummin, sötpotatissallad med granatäpplen och ruccola, tabbouli m.m.
Sittningar: 12:00 och 13:30. För bokning mejla auelcoffee@hotmail.com
Veganbrunch. En söndag i månaden serverar konsthallens café Auel sin uppskattade Veganbrunch, med östafrikanskt tema. Ur menyn: injera (surdegsbröd), blomkålsröra med persilja, kikärtor med berbere, spenat och grönkålsgryta, zucchini med chili, linsröra med kummin, sötpotatissallad med granatäpplen och ruccola, tabbouli m.m.mer →
↑
Kvinnocafé
Tisdagar 13:00 Varje tisdag eftermiddag möts kvinnor från Järvaområdet på Tensta konsthall för att arbeta med olika typer av hantverk och slöjd. Genom det gemensamma handarbetet möjliggörs ett tryggt rum där samtalet och utbytet av erfarenheter står i centrum. Det hantverkskunnande som kvinnorna i gruppen redan besitter plockas upp och lärarrollen alternerar. På så sätt delas kunskap kring tekniker som smycketillverkning, stickning och virkning.
Pedagoger från den ideella organisationen Hemslöjden kopplas ihop med lärarna som stärks i att hitta strategier för att förmedla kunskap. Kvinnocaféet är en förtrolig mötesplats fri från krav, kostnader och kommersiella intressen. Sådana rum där kvinnor villkorslöst kan ta plats saknas generellt i stadsbilden och är en viktig grund i civilsamhället. För att delta eller mer information: info@tenstakonsthall.se. I samarbete med Hemslöjden, Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta och Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning. Som en del av Den generösa spetsen.
Tisdagar 13:00 Varje tisdag eftermiddag möts kvinnor från Järvaområdet på Tensta konsthall för att arbeta med olika typer av hantverk och slöjd. Genom det gemensamma handarbetet möjliggörs ett tryggt rum där samtalet och utbytet av erfarenheter står i centrum. Det hantverkskunnande som kvinnorna i gruppen redan besitter plockas upp och lärarrollen alternerar. På så sätt delas kunskap kring tekniker som smycketillverkning, stickning och virkning.mer →
↑
Marie-Louise Ekman på turné
30.1–24.4 2016 Marie-Louise Louise: Konst och film på Bohusläns museum. Delar av Göra som man vill visas även på Bohusläns museum. Utställningen är producerad av Gävle konstcentrum i samarbete med filmbolaget Hinden och Tensta konsthall.
Tidigare
16.3–19.3 2016 Med utgångspunkt i Tensta konsthalls uppmärksammade utställning Göra som man vill, fortsatte Marie-Louise Ekman och grafiken till konstfestivalen IHME i Helsingfors. Marie-Louise Ekman och grafiken är sammanställd av Tensta konsthall. Folkets Hus och Parker 10.3–23.3, 2014, Lycksele Medborgarhus 10.2–2.3, 2014, Söråkers Folkets Hus 24.1–25.1, 2014, Umeå Folkets Hus 18.10–1.12, 2013, Lidköpings Folkets Hus 28.10–10.11, 2013, Hallunda Folkets Hus 23.9–13.10, 2013, Nyköpings kommun
Sammanställd av Tensta konsthall och producerad i samarbete med Folkets Hus och Parker.
4.9–20.9 2015 Tensta museum på Surivival K(n)it 7 i Riga. Tensta museum har bjudits att delta i Lettlands mest internationellt uppmärksammade konsthändelse, festivalen Survival Kit, som arrangeras av Latvian Centre for Contemporary Art. Festivalen startade 2009 som en reaktion på den ekonomiska krisen och har sedan dess fortsatt att bjuda in konstnärer att bidra med reflektioner kring de samhällsekonomiska omvandlingarna och föreslå möjliga överlevnadsstrategier. I årets upplaga av Survival Kit har det smugit sig in ett extra n, där knit, stickandet, både kan sägas symbolisera vardag och tidsfördriv men också något som genom delaktighet och skapande väver samman privata och offentliga domäner.
Genom Tensta museum har konstnärerna Marie-Louise Ekman och Ingela Ihrman bjudits in att medverka i utställningen.
Marie Louise Ekmans konstnärskap kretsar kring relationer och möten. I vardagligt banala scener, ofta i borgerlig hemmiljö, överskrids politiska, erotiska och konstnärliga tabun med hjälp av en lekfull naivism som lätt slår över i absurdism. Hon var en av de första konstnärerna i Sverige som bejakade den populärkultur som folkhemmet erbjöd, och hon gjorde det från en ung kvinnas perspektiv. En del av verken i Survival K(n)it är hämtade från den tidigare uppskattade utställningen på Tensta Konsthall från 2012, Göra som man vill: Marie-Louise Ekman i sällskap med Sister Corita Kent, Mladen Stilinovic och Martha Wilson. En utställning som också har turnerat runt i Sverige genom Folkets Hus och Parker.
Ingela Ihrman är konstnär baserad i Malmö. Under Survival K(n)it visar Ihrman delar av ett pågående arbete som undersöker samspelet mellan människan och en grupp växtarter som klassas som invasiva. I videon The Giant Knotweed Panflute Ensemble hörs toner från panflöjter tillverkade av växten jätteslides bambuliknande fjolårsstjälkar. Situationen påminner om en slags växtmeditation och föreslår ett alternativt, mindre fientligt förhållningssätt till jättesliden. Jättelokan är en annan växt som orsakar problem både i Sverige och Lettland då den sprider sig snabbt och har en växtsaft som kan ge allvarliga brännskador i kontakt med solljus. I Ingelas framställning ingår jättelokan i en berättelse om överväldigande sexualitet, brännande safter och lockelsen i det som kan vara farligt.
Surival K(n)it 7 är curerad av Solvita Krese och Inga Lāce.
6.7-3.11 2013 Egensinnig grafik av Marie-Louise Ekman på Grafikens Hus. Utställningen Förförelsens och motståndets tryck är producerad av Tensta konsthall, i samarbete med Grafikens Hus. Den innehåller bl a grafiska verk från Marie-Louise Ekmans privata samling. Några av verken är från 2000-talet och har aldrig tidigare visats för allmänheten. En del av konstverken är hämtade från den tidigare uppskattade utställningen på Tensta Konsthall från 2012, Göra som man vill: Marie-Louise Ekman i sällskap med Sister Corita Kent, Mladen Stilinovic och Martha Wilson.
Marie-Louise Ekman skildrar gärna vardagliga miljöer, i pastelliga färger, men drar sig inte för att blanda in det absurda och surrealistiska i bilden. Hon rör sig obehindrat över gränserna. Hon använder ofta konsthistoriska referenser och blandar med populärkulturella inslag. Ekman får här sällskap av Sister Corita Kent (1918-1986) på Grafikens Hus under perioden 6 juli- 3 november.
Corita Kent blev nunna 1938 och använde ett modernt konstuttryck. Hon var en rebellisk modern nunna, som hämtade inspiration från Los Angeles gatukultur. Hennes formspråk innehåller starka färger och ofta en kombination av text och bild. Spirituella, poetiska och politiska budskap var det som gjorde henne känd.
Grafikens Hus gratisbussar avgår varje lördag och söndag 6 juli -30 september från Klarabergsviadukten över Vasagatan vid Centralstationen i Stockholm. Bussen avgår klockan 11.00 till Mariefred och åker tillbaka till Stockholm klockan 16.00. Bussfärden tar ungefär en timme. www.grafikenshus.se.mindre ←
25.1–5.6 2016Katitzis resa genom Sverige, som producerades och visades på Tensta konsthall 2012, är återigen aktuell som vandringsutställning i samarbete med Folkets Hus och Parker.
Just nu: 22.2–6.3, Rågsveds Folkets Hus.
Utställningen behandlar Katarina Taikons (1932–1995) självbiografiska romanfigur Katitzi, som är huvudpersonen i tretton böcker och åtta seriealbum publicerade 1969-1982. Utställningen består av originalutgåvor av böcker, serietidningar och album samt illustrationer av Björn Hedlund, artiklar, recensioner, TV-inspelningar, fotografi och annat arkivmaterial. Den lyfter fram och diskuterar en unik flickkaraktär från barn- och ungdomslitteraturens värld, vars romska bakgrund är central i berättelsen. Under utsatta förhållanden finner Katitzi vägar till en dräglig tillvaro och så småningom självförverkligande.
24.9–27.9 Bokmässan Göteborg 21.9–18.10 Kulturhuset Stockholm 8.8–7.9 Malmö, Panora 29.6–20.7 Visby, Almedalsbiblioteket
Genomförs av Svensk Biblioteksförening i samarbete med Kulturbyrån.
Tidigare i Europa
15.10–30.10 2014 Katitzis resa genom Sverige på Czech Centre Prague.
Konstnären och aktivisten Tamara Moyzes visade parallellt sin fotoutställning, Family Happiness som behandlar institutionalisering av romska barn. Czech Centre Prague öppnade 2006 och är en del av ett större nätverk som verkar för kulturella aktiviteter och samarbeten, som en del av utrikesministeriet i Tjeckien. Utställningen genomförs i samarbete med Sveriges ambassad i Prag.
http://prague.czechcentres.cz/en/
9.10–5.12 2013 Katitzis resa genom Sverige på Gallery8 i Budapest, European Roma Cultural Foundation.
European Roma Cultural Foundation ligger i ett i huvudsakligen romskt bostadsområde i Budapest och är unikt i sitt slag i Europa. Namnet på det nyöppnade galleriet, Gallery8, syftar på åttonde arrondissementet i Budapest.
9.3–19.5 2013 Katitzis resa genom Sverige på Gävle Konstcentrum
Gävle Konstcentrum är en plattform för svensk och internationell samtidskonst. Katitzis resa genom Sverige visades som en del av projektet Rom betyder människa som syftade till att lyfta fram och diskutera den akuta situationen som råder för romer i dagens Europa. Under våren 2013 aktualiseras denna fråga i Gävle på olika sätt och av olika aktörer genom bland annat en utställning, en filmfestival, musik, samtal och föreläsningar.mindre ←
Ljuddokumentation Symposium: Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa som ägde rum lördag 17.10, 10:00–18:00.
Symposiet utgjorde startpunkten för Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa, en flerårig studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, filmvisningar m m. I en tid då fascistiska partier vinner mark i Europa och samhällsklimatet blir allt hårdare, vill vi återvända till begreppet solidaritet för att pröva dess giltighet idag. Har solidaritetsbegreppet en framtid eller måste vi hitta nya sätt för att beskriva samtidens politiska organisering och kamper? Vad innebär det att inse allvaret i en situation och hur agerar man därefter?
Bland de inbjudna deltagarna fanns Mathieu Kleyebe Abonnenc (Metz), Filipa César (Berlin), Kodwo Eshun (London), Peo Hansen (Norrköping), Ingela Johansson (Stockholm), Stefan Jonsson (Norrköping), Kristine Khouri (Beirut), Doreen Mende (Berlin), Bojana Piškur (Ljubljana), Natascha Sadr Haghighian (Berlin/Tehran), Rasha Salti (Beirut), Rojda Sekersöz (Stockholm), Gulf Labor/Natascha Sadr Haghighian (Ashok Sukumaran (Mumbai)), Dmitry Vilensky (S:t Petersburg), Marion von Osten (Berlin), Mathias Wåg (Stockholm) och Aleksandra Ålund (Norrköping).
Symposiet är ett samarbete med REMESO: Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle vid Linköpings universitet.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Konstnären Filipa César och curatorn Tobias Hering påbörjade 2012 ett ambitiöst projekt med att digitalisera ett fragmenterat ljud- och bildarkiv i Guinea-Bissaus huvudstad Bissau. Med avstamp i arkivet arrangerades en serie evenemang och filmvisningar. Projektet påbörjades i samarbete med de guineanska filmskaparna Sana na N’Hada, Flora Gomes och Suleimane Biai, och fick namnet Luta Ca Caba Inda efter titeln från en ofärdig film ur arkivet.
Filipa César (Berlin) intresserar sig för den fiktiva aspekten av den dokumentära genren och dess inneboende politiska och poetiska potential. Flera av Césars experimentella filmer mellan 2008–2010 behandlar Portugals moderna historia. De ifrågasätter de mekanismer som styr historieskrivandets logik och skapar rum för performativ subjektivitet och alternativa läsningar. Sedan 2011 har César forskat om filmens historiska uppkomst i Guinea-Bissau och dess geopolitiska strålglans, bl a i projektet Luta Ca Caba Inda. Hon är en av de ansvariga för forskningsprojektet Visionary Archive, 2013–15 organiserat av the Arsenal – Institute for Film and Video Art i Berlin. Ett urval filmfestivaler som César har deltagit i inkluderar Kurzfilmtage Oberhausen, 2013; Forum Expanded – Berlinale, 2013; IFFR, Rotterdam, 2010, 2013 och 2015; Indie Lisboa, 2010; DocLisboa, 2011. Tidigare utställningar innefattar bl a Istanbul-biennialen, 2003; Tate Modern, London, 2007; SFMOMA, 2009; São Paulo-biennialen, 2010; Manifesta 8, Cartagena, 2010, Haus der Kulturen der Welt, Berlin, 2011; Festival Meeting Points 7, 2013–14; NBK, Berlin, 2014 och SAAVY Contemporary, Berlin 2015.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Online-plattformen och tidskriften tricontinentale.net återbesöker de historiska möjligheterna för den trikontinentala rörelsen som bestod av aktivister, teoretiker, musiker, filmskapare och konstnärer från hela världen. Rörelsen utgör än idag en grundläggande referenspunkt för flera transnationella solidaritetsprojekt. Den trikontinentala rörelsen startade som ett antikolonialt och alliansfritt motstånd i Afrika, Asien och Latinamerika och hade enorm betydelse för den ”nya vänsterns” framväxt, och för en rad initiativ på det norra halvklotet som arbetade för solidaritet gentemot tredje världen.
tricontinentale.net består av: Marion von Osten (Berlin), Mathieu Kleyebe Abonnenc (Metz), Olivier Hadouchi (Paris), Serhat Karakayali, (Berlin) Kenza Sefrioui (Casablanca), Peter Spillmann (Zürich/Berlin) och Daniel Weiss (Zürich).
Marion von Osten (Berlin) är konstnär, författare och curator. Hon var tillsammans med Peter Spillman grundare till k3000 Zurich (1999–). Hon var också med och startade kleines postfordistisches Drama (2003–) och Center for Post-colonial Knowledge and Culture (CPKC, Berlin) (2010–). Bland von Ostens utställnings- och forskningsprojekt kan nämnas: Aesthetics of Decolonization, Institute for Theory, Model House- Mapping Transcultural Modernisms vid Konsthögskolan i Wien, 2010– 2013; Action! painting/publishing, In the Desert of Modernity-Colonial Planning and After, Les Abattoirs de Casablanca, 2009 och Haus der Kulturen der Welt, Berlin, 2008. Sedan 2013 är hon verksam som forskare vid Konsthögskolan i Malmö/Lunds universitet.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen ger en inblick i skapandet av Tricontinental magazine, och försöker ringa in tidskriftens unika politiska och estetiska dimensioner. Abonnenc kommer framför allt att fokusera på den franska översättningen av tidskriften, som publicerades av François Maspero mellan 1968 och 1971. Utgivningarna på franska kommer under föreläsningen att ses i sin samtida kontext: det franska politiska och publicistiska klimatet under 1960-talet. Av särskilt intresse är glappet mellan den kubanska och franska versionen av tidskriften. Abonnenc kommer även att försöka lokalisera spridningen av Tricontinentals innehåll, som pågått genom kopiering, och/eller återanvändandet av artiklar och bilder i andra publikationer i Mocambique och Franska Guyana.
Konstnären Mathieu Kleyebe Abonnencs (Metz) praktik kretsar kring de kulturella hegemonier som ligger till grund för samtiden. Genom video, fotografi, teckning och utställningsprojekt, utforskar han händelser och element som kan länkas till imperialismens och kolonialismens dominerande närvaro i så kallade utvecklingsländer. Abonnenc har medverkat i All the World’s Futures, Venedigbiennalen 2015 Personne et les autres, den belgiska paviljongen på Venedigbiennalen 2015 och Giving Contours to Shadow, Berlinbiennalen 2014. Abonnenc har nyligen ställt ut på bl a Kunsthalle Basel, Basel; Fondation Serralves, Porto; Pavilion, Leeds; La Ferme du Buisson, Noisiel; Marcelle Alix, Paris och Gasworks, London.
Ingela Johansson Den stora gruvstrejken och solidaritetsrörelserna i Sverige 1969–70
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen undersöker den historiska gruvstrejken i norra Sverige 1969–70 och konstens funktion i sammanhanget. Strejken i de statliga malmgruvorna har senare beskrivits som den första stora sprickan i välfärdssamhällets fasad. Kulturarbetare spelade en viktig roll i den breda uppslutning och aktivism som stödde de strejkandes sak. Ett engagemang som också tog sig konstnärliga uttryck. Under presentationen kommer Johansson att ge exempel på hur solidaritet manifesterades.
Konstnären Ingela Johansson (Stockholm) har sedan 2010 arbetat med konstprojektet Vad hände med strejkkonsten?, där hon undersöker den stora gruvstrejkens betydelse för den konstnärliga radikalisering som uppstod i det kulturella landskapet i kölvattnet efter 68-rörelsen. Johanssons projekt har tagit olika uttryck genom åren och utgår från gestaltningar av arkivmaterial från tiden kring strejken.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen behandlar emancipatoriska praktiker inom kultursfären, med fokus på Museo de la Solidaridad (Solidaritetsmuseet) i Santiago i Chile. Särskild uppmärksamhet ägnas åt ett viktigt seminarium som ägde rum i Santiago 1972. Under UNESCOs beskydd debatterades förutsättningarna för ett nytt museum som skulle sträva efter politisk frigörelse och fungera som en kulturell återhämtning. Museet skulle arbeta nära sociala och kulturella rörelser och vara en progressiv kraft, utan att bli ideologiskt begränsat av politiska representanter. Museo de la Solidaridad i Santiago kan i efterhand ses som det solidaritetsmuseum som efterlystes i diskussionerna. Det var Salvador Allende och den brasilianska exil- konstkritikern Mario Pedrosa, som stod för museets konceptuella inramning. Efter ett öppet brev från president Allende till konstnärer 1971, började donationer från hela världen att anlända till Santiago. 600 verk donerades under museets första år. Själva akten, att donera konst, var en politisk handling i sig, och sågs som en solidaritetsgest gentemot det chilenska socialistiska projektet. Det museologiska experimentet avbröts abrupt av militärkuppen i september 1973.
Bojana Piškur (Ljubljana) är verksam vid University of Ljubljana och curator vid Moderna galerija i samma stad. Piškur har undersökt ämnen som post-avantgardismen i före detta Jugoslavien”, ”försvunna eller glömda arkiv” och ”relationen mellan konst och former för politiskt motstånd”.
Kodwo Eshun Missnöjets former i Handsworth Songs av Black Audio Film Collective
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Jean-Luc Godards kamera-öga (Kino- Eye) i Loin de Vietnam (1967) utgjorde startskottet för en ny kritik mot filmen som solidartitetsskapande. Många filmskapare började ifrågasätta den här sortens vänsterpatos, något som också behandlas i filmerna Nightcleaners Part 1 (1975) av Berwick Street Collective och Ici et Ailleurs (1976) av Godard och Jean-Pierre Gorin. Handsworth Songs (1986) av Black Audio Film Collective blev på många sätt slutet för den filmtradition som kritiserade ”den solidariska filmen” utifrån ett vänsterperspektiv.
Kodwo Eshun (London) är konstnär och teoretiker baserad i London. Under 2002 var han medgrundare till The Otolith Group, som på senare tid visat sina verk i soloutställningar på Serralves, Porto och Bergen Kunsthall, och på grupputställningar som The Anthropocene Project. A Report, Haus der Kulturen der Welt och Cut to Swipe, Museum of Modern Art, New York. 2010 nominerades The Otolith Group till Turner-priset. Eshun har varit medcurator till utställningar om Black Audio Film Collective, Harun Farocki och Anand Patwardhan och är författare till Dan Graham: Rock My Religion (2012) och More Brilliant than the Sun: Adventures in Sonic (1998). Eshun har också varit medförfattare till World 3 (2014); The Militant Image: A Cine-Geography: Third Text 108 (2011); Harun Farocki: Against What? Against Whom? (2009) och The Ghosts of Songs: The Film Art of the Black Audio Film Collective (2007).
Kristine Khouri och Rasha Salti I utställningshistoriska labyrinter: The International Art Exhibition for Palestine i Beirut 1978
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Under fem år har Kristine Khouri och Rasha Salti forskat kring en utställning, av exceptionell skala och omfång, som ägde rum i Beirut mitt under brinnande inbördeskrig och vars arkiv nästan helt gått förlorat. The International Art Exhibition for Palestine öppnade vid Beirut Arab University i Mars 1978 och bestod av ett par hundra konstverk som donerats av konstnärer runt om i världen, däribland stora namn som Matta, Tàpies och Miró. Utställningen var tänkt att utgöra startpunkten för ett palestiskt exilmuseum och tog formen av en ambulerande utställning, som skulle turnera runt världen, tills dess att den kunde överlämnas till ett fritt och demokratiskt Palestina. En utställning av samma storlek och bredd hade aldrig tidigare producerats i regionen.
Kristine Khouri (Beirut) är forskare och skribent. Hennes forskning fokuserar bl a på den infrastruktur som styrt konstspridningen i arabvärlden. Khouri curerade The Founding Years (1969– 1973): A Selection of Works from the Sultan Gallery Archives (2012) vid Sultan Gallery i Kuwait. Rasha Salti (Beirut) är skribent, forskare, curator och internationell programansvarig för Torontos internationella filmfestival. Khouri och Salti är tillsammans grundare av History of Arab Modernities vid Visual Arts Study Group, en for- skningsplattform som fokusar på konsthistoria i Arabvärlden. Plattformen har nyligen producerat utställningen Past Disquiet: Narratives and Ghosts of the International Art Exhibition for Palestine, 1978, på Museu d’Art Contemporani de Barcelona (MACBA), 2015.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen kommer att kretsa kring de solidaritetsrörelser som uppkommit i Sverige och Europa i kölvattnet efter flyktingkrisen och som kulminerade i september 2015. Jonsson frågar sig vad de här händelserna säger om framtiden. Är solidaritetsrörelserna ett exempel på Eroseffekten? Och om så är fallet, vem är objektet för våra begär? Jonsson kommer också att undersöka rasismens och solidaritetens historia i efterkrigstidens Sverige. Är föreställningen om Sveriges exceptionella status som en internationalistisk nation giltig? Och hur sanningsenlig är bilden av Sverige som den europeiska nation där rasismen inte fått fäste? Jonsson kommer även att utforska den svenska solidariteten med ”tredje världens” antikoloniala kamp under 1960- och 1970-talet. En kamp som under presentationen kommer att jämföras med den strukturella diskrimineringen och multikulturalismen under 1990- och 2000-talet. På vilka sätt kan dessa två tendenser belysa varandra, är de samtidiga, eller följer de på varandra?
Stefan Jonsson (Norrköping) är professor vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO) vid Linköpings universitet, och kritiker på Dagens Nyheter. Han har skrivit om europeisk modernism och modernitet, med ett särskilt fokus på representationer av, och fantasier om, massan och kollektivet. Han har också forskat om rasism och koloniala och postkoloniala kulturer och estetik. Bland Jonssons senaste böcker kan nämnas: A Brief History of the Masses och Crowds and Democracy (2013) och Eurafrika. EU:s koloniala rötter (skriven tillsammans med Peo Hansen, 2014).
Peo Hansen Solidariteten förhåller sig till bara gränser: Reflektioner kring den nuvarande flyktingkatastrofen i EU
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Med anledning av den nuvarande flyktingkrisen, i och utanför EU, har ropen på solidaritet varit över- väldigande. EU-ledare, intellektuella och andra har varit ivriga att åberopa “europeisk solidaritet” och “europeiska värden” som bot på krisen och nation- alismens återuppståndelse. Men eftersom EU:s samarbete kring asyl- och flyktingfrågor alltid har påståtts vila på europeisk solidaritet och europeiska värden, söker presentationen under- söka varför samma EU har visat sig så fientligt mot flyktingar och så illa utrustat att hantera den globala flyktingkrisen.
Peo Hansen (Norrköping) är professor i statsvetenskap vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO) vid Linköpings universitet. Hans huvudsakliga forskningsområden rör europeisk integration, EU:s migrationspolicy, efterkrigstidens europeiska geopolitik och kolonialismens och de- kolonialiseringens historier. Hansen har varit författare till The Politics of European Citizenship:Deepening Contradictions in Social Rights and Migration Policy (2010) och Eurafrika. EU:s koloniala rötter (skriven tillsammans med Stefan Jonsson, 2014).
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen kommar att kretsa kring två händelser, varav den ena ägde rum i stadsdelen Husby i Stockholm 2013, då Lenine Relvas-Martins, en 69-årig Husby-bo sköts till döds av en piketpolis i sin egen lägenhet. Händelsen knyts i presentationen till frågor om polisens över-militarisering, den systematiska rasismen och de hegemonier som styr våldet. Varför fortsätter vissa våldsamma handlingar att vara skyddade av lagen? Inte sällan finner vi oss ”lämnade åt vårt öde”, eftersom det inte verkar finnas några lagliga sätt att åtala polisen, säkerhetstjänsten eller andra myndigheter på. Natascha Sadr Haghighians kommande projekt Fuel to the Fire på Tensta konsthall kommer att återberätta och kontextualisera mordet på Relvas-Martins. Det andra fallet som tas upp i presentationen adresserar de många motsägelser och olösta frågor som omgärdar den högerextrema underjordiska gruppen NSU (The National Socialist Underground). Gruppen dödade tio personer i Tyskland och skadade många fler under en period av 13 år. Det står utom tvivel att gruppen hade stöd, inte bara från olika högerextrema grupper, men också från Tysklands underrättelsetjänst, militären och polisen.
Natascha Sadr Haghighians (Berlin/Teheran) research-baserade praktik omfattar en rad konstnärliga metoder, bland annat video, performance och installationer. Hon arbetar med frågor om de socio-politiska implikationerna av hur världsbilder skapas, med ett särskilt intresse för visuell representation. Sadr Haghighians projekt Fuel to the Fire kommer att presenteras på Tensta konsthall under 2016. Istället för att bidra med ett CV till den här biografin, vill Haghighian att läsaren besöker www.bioswop.net, en CV-plattform där konstnärer, kulturarbetare och andra kan utbyta CV:n.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Under snart tio år har en ny stadsdelsorganisering vuxit fram i Stockholms förorter. Organisationerna arbetar inte bara för att påverka stadsdelsomvandlingarna, utan använder också sin struktur för att arbeta praktiskt och solidariskt med att hjälpa EU-migranter vid t ex brandkatastrofer, stödja transitflyktingar och arrangera antirasistiska manifestationer. Men trots de positiva erfarenheterna har de lokala initiativen bemötts med skepsis från myndigheternas sida. Den självorganiserade strukturen och sociala autonomin hos stads- delsorganiseringen krockar ofta med myndigheternas syn på samverkan mellan kommun och civilsamhälle. En paradoxal situation har uppstått, där gräsrotsorganisationer extremiststämplats och aktivt motarbetas av den nya myndigheten Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, samtidigt som solidaritets- nätverken många gånger får täcka upp där myndigheterna brustit i beredskap och därigenom förhindrat katastrofala situationer.
Mathias Wåg (Stockholm) är ansvarig utgivare för den anarkistiska tidningen Brand. Som medlem i för- bundet Allt åt alla har han i snart tio år varit med och arrangerat den årliga Stadskampsveckan. Han har gett ut antologin I stundens hetta (2011), som summerar tio års internationella massmobiliseringar – från globaliseringsrörelsen fram till krisprotesterna. Under 00-talet har Wåg tidsvis bott i Italien och varit verksam i rörelsen av självstyrande sociala center. Han är aktuell i antologin Nutida politiska teoretiker (2015), med ett kapitel om italienska autonoma tänkaren Antonio Negri. Wåg har, tillsammans med journalistkollektivet Researchgruppen, vunnit priset Guldspaden 2014, för ett avslöjande av anonyma rasistiska näthatare.
Aleksandra Ålund Svenska urbana rättighetsrörelser – hur ser framtidsutsikterna ut?
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentation kommer att sammanfatta ett pågående projekt om de så kallade urbana rättighetsrörelserna som uppkommit i spåren efter de upplopp som ägde rum i svenska städer under 2009 och 2013. Projektet undersöker vilken relation som finns mellan de här rättighetsrörelserna och etablerade svenska organisationer från civilsamhället. Ålund diskuterar också vilka sociala föreställningar som produceras när de här rörelserna skapar sig själva som offentliga, massmediala, kulturpolitiska och populärkulturella röster.
Aleksandra Ålund (Norrköping) är professor vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle) (REMESO). Hon är också författare till flera böcker och artiklar om migration, etnicitet, identitet, kultur, genus, ungdomskultur och sociala rörelser.
Ashok Sukumaran/Gulf Labor (ersatt av Guld Labor Coalition-medlemmen Natascha Sadr Haghighian) Museet och lägret
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Sedan 2011 är Ashok Sukumaran del av Gulf Labor Coalition, ett nätverk konstnärer och kulturarbetare som protesterar mot de slavliknande arbetsförhållandena, som drabbar de gästarbetare som bygger filialer till västerländska museum i Förenade Arabemiraten. Kampen för arbetarnas rättigheter har lett till konkreta resultat, bland annat rätten att byta arbete och ett slut på konfiskeringingen av pass. Sukumaran har besökt Saadityat Islands byggarbetsplatser och arbetsläger många gånger i egenskap av konstnär, forskare och översättare. I mars 2015 blev han tre gånger nekad inträde i Saudiarabien. Som skäl angavs endast att det var en fråga om ”säkerhet”.
Ashok Sukumaran (Bombay) är en av skaparna bakom den kollektiva konstnärsplattformen CAMP och fotoarkivet Pad.ma. Hans konstnärliga intresse kretsar kring aspekter av vår existens som ligger bortom våra sinnen och kognition. CAMPs kollektiva konstnärliga projekt sedan 2007 involverar filmer, utställningar, böcker innästlade i elektriska system, ett eget övervakningssystem, arkiv och sjöfartsvärldar. Ett sexårigt projekt om den indiska oceanen resulterade nyligen i filmen From Gulf to Gulf to Gulf och två publikationer, Wharfage (2009) och M.S.V. (kommande, 2016).
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Rosa’s House of Culture är ett nystartat initiativ från det S:t Petersburg-baserade kollektivet Ctho Delat (What is to be done?). Projektet kan beskrivas som ett rum där konsten hittar nya engagerade publiker. Just nu utsätts den konstnärliga praktiken i Ryssland för statliga påtryckningar, nya lagar och aggressiva reaktioner från besökare, samtidigt som konsten riskerar att instrumentaliseras av nyliberalismens ideologi. Projektet ifrågasätter arvet efter den sovjetiska kulturhustraditionen, som var en välspridd statsunderstödd infrastruktur för nöjes- och utbildningsaktiviteter för människor i Sovjetunionen. Vad kan vi lära av de här erfarenheterna, och hur kan vi föreställa oss en ny kulturhusmodell?
Dmitry Vilensky (S:t Petersburg) är konstnär och pedagog som arbetar med kollektiva praktiker och utvecklar storskaliga arkitektoniska projekt, pjäser och filmer. Han är en av grundarna till Chto Delat (What is to be done?), en plattform som startades 2003 av konstnärer, kritiker, filosofer och skribenter som försöker sammanföra teori, konst och aktivism. Vilensky är också redaktör för Chto Delats tidning och förmedlare vid School of Engaged Art i S:t Petersburg. Han har deltagit i Chto Delats senaste utställningar och performance på bland annat: San Paulo-biennalen 2014; Haus der Kulturen der Welt, Berlin, 2013; Gwangjubiennalen, 2012; Chto Delat Perestroika: Twenty Years After: 2011– 1991; Ostalgia, New Museum, New York, 2011; Study, Study and Act Again, Moderna Galerija, Ljubljana, 2011 och The Urgent Need to Struggle, Institute of Contemporary Art, London, 2010.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Som en del av den så kallade ”andra generationens invandrare” från Bakur (den kurdiska delen av Turkiet) har Sekersöz konstnärskap kretsat kring såväl politiska händelser i Kurdistan och Sverige som den egna uppväxten i norra Stockholms förorter och byn Älvdalen i Dalarna. Sekersözs kommer i sin presentation att fokusera på berättelser som länkar ihop konstnärligt utövande och politiska påtryckningar, däribland möten med aktivister från Rojava (kurdiska delen av Syrien) och arbetet med att samla ihop 170 000 kr för medicin till regionen. I det nystartade projektet Bakurkommitteerna arbetar Sekersöz för att uppmärksamma den akuta politiska situationen i området, bl a genom digitala kampanjer och handfasta solidaritetsaktioner.
Rojda Sekersöz (Stockholm) är filmregissör utbildad på Stockholms dramatiska högskola och poet i poesi-nätvärket Revolution Poetry. Just nu utvecklar hon sin första långfilm med arbetstiteln ”Dröm vidare” om en tjej som drömmer om ett annat liv, men hela tiden tvingas in i det befintliga systemet. Sekersöz arbetar även med kortfilmen Carnita in the making som handlar om Carlos och hans dragpersona Carnita Molida.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen tar avstamp i ett fotografi som togs på ett hotellrum i Beau Rivage i Beirut 1980, då den östtyska fotografen Horst Sturm och hans palestinsk-libanesiska livvakt vilade sig. Bilden togs under ett viktigt politiskt ögonblick för det palestinska folket, då stridigheterna gick från väpnat motstånd mot Israels ockupation, till att bli en kamp med kameran som vapen. Den revolutionära bilden som porträtterade människors styrka, förändrades till att istället exponera människors nederlag i en slags ”lidandets ekonomi”. Med presentationen vill Mendes ifrågasätta den bildproduktion som försöker framkalla officiella solidaritetsdeklarationer samtidigt som den verkar inom den struktur den försöker kritisera.
Doreen Mende (Berlin) är curator och teoretiker. Bland hennes senaste utställningarna kan nämnas KP Brehmer Real Capital – Production, Raven Row, London 2014; Travelling Communiqué, 2014–13, Museum of Yugoslav History in Belgrade, Haus der Kulturen der Welt in Berlin. Hon är medredaktör för e-flux journal nr 59 Haurun Farocki (2014), ansvarig för Manifesta Journals blog (2013–14) och chefredaktör för publikationsserien Displayer vid universitet för Konst och Design (ZMK) i Karlsruhe (2006–09). Sedan 2015 är hon ansvarig professor för det forskningsbaserade programmet för teoretiska och praktiska perspektiv kring curatoriska frågor om geopolitik vid HEAD i Genève.
Ljuddokumentation Symposium: Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa som ägde rum lördag 17.10, 10:00–18:00. Symposiet utgjorde startpunkten för Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa, en flerårig studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, filmvisningar m m. I en tid då fascistiska partier vinner mark i Europa och samhällsklimatet blir allt hårdare, vill vi återvända till begreppet solidaritet för att pröva dess giltighet idag. Har solidaritetsbegreppet en framtid eller måste vi hitta nya sätt för att beskriva samtidens politiska organisering och kamper? Vad innebär det att inse allvaret i en situation och hur agerar man därefter?mer →
↑
Nyhetsbyrån
Pågående 2015–2017 Nyhetsbyrån är en långsiktig satsning för unga som är intresserade av konst och journalistik, där olika former av dokumentärt berättande undersöks och praktiseras. Satsningen tar formen av terminslånga deltidskurser och riktar sig till unga i åldern 18–26 år och är ett samarbete med JMK vid Stockholms universitet, GDI Grafisk design & Illustration vid Konstfack och StreetGäris.
Genom att låna metoder från konsten möjliggörs ett arbetssätt som går emot den sensationsartade medielogiken och istället arbetar för eftertanke och reflektion. Nyhetsbyrån ses två eftermiddagar i veckan och handleds av lärare från JMK och Konstfack tillsammans med inbjudna konstnärer och gästföreläsare. Vissa moment äger rum i skolornas verkstäder och studios medan mesta delen av arbetet sker på plats på Tensta konsthall. Studiebesök och praktik på redaktioner och arbetsplatser är viktiga delar i kursen och görs på platser som SVT, Sveriges Radio, UR, hos konstnärer och på kommunikationsbyråer.
En viktig del av Nyhetsbyrån är att skapa ett socialt sammanhang för unga som delar ett driv och intresse för berättande i olika former. På så sätt skapas ringar på vattnet där Nyhetsbyrån har lett till både nystartade teatergrupper, allianser och radioproduktioner. Att även koppla upp deltagarna med professionella aktörer och mentorer inom konst- och journalistikfälten är en annan del som öppnar dörrar.
På lång sikt lyfts frågor kring hur det går att utforma nya metoder för och vägar in till prestigefyllda högskoleutbildningar för journalistik och konst. Vilka berättelser får ta plats på konst- och journalistikskolorna och på tidnings-, TV- och radioredaktioner? Deltagare från tidigare terminer har fortsatt sina studier på bl a Dramatiska institutet och Fridhems folkhögskolas Inom ramen för Nyhetsbyrån arrangeras fristående kurser, publika samtal, öppna föreläsningar och screenings av videoverk. Nyhetsbyrån möjliggörs med stöd av Allmänna arvsfonden.
Pågående 2015–2017 Nyhetsbyrån är en långsiktig satsning för unga som är intresserade av konst och journalistik, där olika former av dokumentärt berättande undersöks och praktiseras. Satsningen tar formen av terminslånga deltidskurser och riktar sig till unga i åldern 18–26 år och är ett samarbete med JMK vid Stockholms universitet, GDI Grafisk design & Illustration vid Konstfack och StreetGäris.mer →
↑
Konstdetektiverna
Pågående Under ledning av konstnären Pia Sandström och arkitekten Stefan Petersson får elever och lärare gå in i rollen som konstdetektiver och leta efter konst på den egna skolan, t ex i skolmatsalen, korridorer, källare, lärarrum och på skolgården. Har vi sett de här konstverken förut? Hur länge har de funnits här? Vilka är konstnärerna bakom dem? Vad har vi för relation till dem?
Med utgångspunkt i skolans konst och Tenstas offentliga platser utformar eleverna själva uppdraget att kartlägga och diskutera det som redan finns på plats. De arbetar också fram förslag på hur ett nytt konstverk på skolan skulle kunna se ut, utifrån stadsplanering, arkitektur och offentlig konst. Under projektets gång görs studiebesök på olika platser i staden däribland Prins Eugens Waldemarsudde, Konstfack, KTH arkitekturskola och Siri Derkerts tunnelbanestation på Östermalm. Projektet kommer att ligga till grund för utvecklingen av ett nytt offentligt konstverk i Tensta av Pia Sandström 2017.
Konstdetektiverna är ett samarbete mellan Tensta konsthall, konstnären Pia Sandström, arkitekten Stefan Petersson (KTH Tensta) Stockholm konst och Tenstaskolorna Enbacksskolan, Elinsborgsskolan och Gullingeskolan.
Pia Sandström är konstnär och är verksam både i Sverige och internationellt. Hon deltar i solo- och grupputställningar och har offentliga uppdrag. Sandström är utbildad vid Kungl. konsthögskolan i Stockholm och vid Bildkonstakademin i Helsingfors och har bl a ställt ut på Bonniers Konsthall, Botkyrka konsthall, Kiasma, Helsingfors och på ARTES, Porto. www.piasandstrom.com
Stefan Petersson är verksam arkitekt i Stockholm och driver firman spad sedan 2003. Hans huvudsakliga arbete befinner sig i gränslandet mellan medborgarinflytande i planeringsprocesser, brukarperspektiv, undervisning, föreläsningar och design. Detta inom såväl verksamhetsutveckling, stadsplanering som arkitektur. Sedan 2008 är han föreståndare och lärare på KTH i Tensta (Tensta Arkitekturskola).
KTH i Tensta är en förberedande skola i arkitektur och samhällsbyggnad för dem som är nyfikna på området. Skolan, som funnits sedan 2008 och är förlagd till Ross Tensta Gymnasium, är tänkt att vara en naturlig länk till högre studier genom sin närvaro och verksamhet i Tensta och kursen sträcker sig över två terminer.
Stockholm konst arbetar med offentlig konst enligt enprocentsregeln i Stockholm, det vill säga den regel som fastslår att en procent av byggprojektkostnaden skall anslås för konstnärlig gestaltning när staden i egen regi bygger nytt, om och till. Stockholm konst arbetar både med konst för gator, parker, bostadsområden och torg samt med inköp av konst för arbetsplatser, förskolor, skolor och äldreboenden eller i stadsmiljön.
Pågående Projektet Konstdetektiverna fokuserar på skolkonst i Tensta och är ett samarbete med Stockholm konst, konstnären Pia Sandström, arkitekten Stefan Petersson och Tenstas kommunala skolor. I rollen av konstdetektiver får elever och lärare ta reda på vilken konst som går att finna på den egna skolan, t ex i skolmatsalen, korridorer, källare, lärarrum och på skolgården. Har vi sett de här konstverken förut? Vilka är konstnärerna bakom? Vad har vi för relation till dem?mer →
↑
Headless
Vad har ett skumt offshoreföretag, hemliga konstnärer, spökskrivare och fransk filosofi med varandra att göra? I den nyutkomna deckaren Headless är inga möten otänkbara. Romanen är utgiven av Tensta konsthall, Triple Canopy (New York) och Sternberg Press (Berlin) och utgör slutfasen på ett nio år långt performance om statssuveränitet, övervakning och strategier för undandragande, initierat av konstnärsduon Goldin+Senneby.
Headless kastar in läsaren i en delirisk flykt genom offshoresektorns hala korridorer sedd genom den brittiske spökskrivaren John Barlows ögon. Han letar upp ett elitistiskt, offerfixerat och Bataille-inspirerat hemligt sällskap på Bahamas. Sällskapet tycks kapabelt till vad som helst för att få behålla sin makt och ställning. Att i tysthet skicka pengar till exotiska öar är ett omdiskuterat fenomen. Begrepp som ”skatteparadis” och ”offshore” är också välkända. Båda begreppen ger associationer till drömplatser i tropiska miljöer långt borta. En utopi för ljusskygga skurkar. Men vad händer om den här tankekonstruktionen istället används som symbol för en annan sorts ö-tillvaro, som en generell bild av undandragande som strategi. Det är något som filosofen och författaren Georges Batailles föreslog redan på 1930-talet.
Headless hade svensk release på hemlig plats i Stockholm den 20.5. Under releasen i Stockholm samtalade Mara Lee, författare till bl a Future Perfect samt avhandlingen När andra skriver (2014) om boken med Rasmus Fleischer, historiker, forskare (Stockholms universitet) samt karaktär i Headless. Samtalet modererades av Tensta konsthalls chef Maria Lind.
Headless är en smygstart på den muterande retrospektiv med Goldin+Senneby som Tensta konsthall planerar till februari–maj 2016.
Tidigare Headless-releaser:
4.9, Release av Headless på Salt Beyoğlu, Istanbul. Svarande: Ismail Ertürk (kulturekonom), Övül Durmusoglu (curator) och Kaya Genç (skribent) Moderator: Maria Lind.
14.7, Manchester Business School, Manchester. Svarande: Nikolai Ssorin-Chaikov (socialantropolog), Liz McFall (sociolog), Ed Granter (organisatoriska studier), Peter Folkman (riskkapitalist) Moderator: Ismail Ertürk (kulturekonom)
27.6, Miss Read Art Book Fair, Berlin. Svarande: Hito Steyerl (konstnär) m fl. Moderator: Caleb Waldorf.
28.5, Librairie Le Monte-en-l'air, Paris. Svarande: Dominique Gonzalez-Foerster (konstnär), Emilie Notéris (författare), Christian Chavagneux (ekonom). Moderator: Sandra Terdjman.
26.5, Open School East, London. Svarande: Ned Beauman (författare), Angus Cameron (ekonomisk geograf), Nicky Marsh (litteraturvetare). Moderator: Andrea Phillips.
13.5, Triple Canopy, New York. Svarande: Katie Kitamura (författare), Jill Magid (konstnär), Joseph O’Neill (författare), Mary Poovey (professor i engelska). Moderator Alexander Provan.
Vad har ett skumt offshoreföretag, hemliga konstnärer, spökskrivare och fransk filosofi med varandra att göra? I den nyutkomna deckaren Headless är inga möten otänkbara. Romanen är utgiven av Tensta konsthall, Triple Canopy (New York) och Sternberg Press (Berlin) och utgör slutfasen på ett nio år långt performance om statssuveränitet, övervakning och strategier för undandragande, initierat av konstnärsduon Goldin+Senneby.mer →
↑
Visningar
Allmänna visningar hålls varje torsdag och lördag 14:00.
Vi gör anpassade visningar för grundskola-gymnasium. För skolor är förbokade visningar på dagtid gratis. Visningen tar ca 50 minuter. För större grupper såsom företag, konstföreningar och privata sällskap, erbjuder konsthallen visningar av pågående utställningar. Visningarna görs på svenska och engelska. Kostnad: 2000 kr + frivillig entrédonation. Längd: ca 50 minuter. Maxantal deltagare: 30 personer.
I samband med visningen erbjuder vårt kafé lättare måltider och fika till bra priser. För bokning och mer information kontakta Emily Fahlén emily@tenstakonsthall.se eller 08-36 07 63.
Allmänna visningar hålls varje torsdag och lördag 14:00.mer →
↑
Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe
Med fokus på fascismens skrämmande utbredning i Europa pekar boken Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe på olika bidrag på konstens kraft att föreställa sig framtider bortom dagens situation och det som kan uppfattas som oåterkalleligt. Bidragen från kulturkritikern Boris Buden, curatorerna Jelena Vesic och Barnabas Benczik och konstnärerna Lawrence Abu Hamdan och Petra Bauer skapar och formulerar motståndskraftiga och konstruktiva möjligheter för konstnärligt och socialt arbete. Politikens språk och filosofi undersöks, men också populistiska tendenser, sociala kontexter, media, vetenskap och estetik.
Utställningarna som presenteras i boken, bl a Tensta museum: Rapporter från nya Sverige, prövar den estetiska upplevelsens potential att ifrågasätta verkligheten. Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe är sammanställd av Tenstakonsthalls chef Maria Lind och kollektivet What, How & for Whom/ WHW (Zagreb). Design: Metahaven.
Söndag 16.11, 13:30 Bokrelease Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe .
Med fokus på fascismens skrämmande utbredning i Europa pekar boken Art and the F W ord: Reflections on the Browning of Europe på olika bidrag på konstens kraft att föreställa sig framtider bortom dagens situation och det som kan uppfattas som oåterkalleligt. Bidragen från kulturkritikern Boris Buden, curatorerna Jelena Vesic och Barnabas Benczik och konstnärerna Lawrence Abu Hamdan och Petra Bauer skapar och formulerar motståndskraftiga och konstruktiva möjligheter för konstnärligt och socialt arbete. Politikens språk och filosofi undersöks, men också populistiska tendenser, sociala kontexter, media, vetenskap och estetik.
Torsdagar och söndagar 14:00–17:00 Språkcaféet är öppet för dem som vill lära sig grunderna i svenska och arabiska språket men också träffa nya vänner och dela erfarenheter och tankar. Särskilt välkomna är deltagare som står utanför det svenska utbildningssystemet i väntan på asyl. Under träffarna övar man sig i grammatik, umgås, läser enkla böcker och gör konversationsövningar. Till hösten söker språkcafét svensktalande volontärer. Är du intresserad av att vara med? Hör av dig till Fahyma Alnablsi: fahyma@tenstakonsthall.se.
Språkcaféet görs som en del av The Silent University, en autonom kunskapsplattform för asylsökande, flyktingar och papperslösa initierat av konstnären Ahmet Ögüt.
www.thesilentuniversity.org
The Silent Universitys referensbibliotek finns under sommaren tillgängligt i Klassrummet.
Torsdagar och söndagar 14:00–17:00 Språkcaféet är öppet för dem som vill lära sig grunderna i svenska och arabiska språket men också träffa nya vänner och dela erfarenheter och tankar. Särskilt välkomna är deltagare som står utanför det svenska utbildningssystemet i väntan på asyl. Under träffarna övar man sig i grammatik, umgås, läser enkla böcker och gör konversationsövningar. Till hösten söker språkcafét svensktalande volontärer. Är du intresserad av att vara med? Hör av dig till Fahyma Alnablsi: fahyma@tenstakonsthall.se.
Torsdagar 16:30-18:30 Individuell Människohjälp (IM) har sedan 1990-talet arrangerat läxhjälp på Tensta bibliotek och under hösten etableras verksamheten även på Tensta konsthall. Läxhjälpen drivs med frivillighet i fokus där volontärer ger ett kompletterande stöd i skolarbetet främst till barn och unga i stadsdelen. Syftet har sedan starten varit att främja utbildning på lika villkor, oavsett modersmål. Läxhjälpen riktar sig till ungdomar i närområdet 11-20 år och äger rum i konsthallens klassrum.
Torsdagar 16:30-18:30 Individuell Människohjälp (IM) har sedan 1990-talet arrangerat läxhjälp på Tensta bibliotek och under hösten etableras verksamheten även på Tensta konsthall. Läxhjälpen drivs med frivillighet i fokus där volontärer ger ett kompletterande stöd i skolarbetet främst till barn och unga i stadsdelen. Syftet har sedan starten varit att främja utbildning på lika villkor, oavsett modersmål. Läxhjälpen riktar sig till ungdomar i närområdet 11-20 år och äger rum i konsthallens klassrum.mer →
↑
The Silent University
The Silent University är initierat av konstnären Ahmet Ögüt och startade i Stockholm som en del av Tensta museum: Rapporter från nya Sverige hösten 2013. The Silent University är en alternativ kunskapsplattform som drivs av och för asylsökande, papperslösa och flyktingar som har en examen från hemlandet men som inte har möjlighet att utöva sitt yrkeskunnande i Sverige. Projektet syftar till att reaktivera den tystade kunskapen och peka på ett systematiskt misslyckande. www.thesilentuniversity.org
Tidigare:
Torsdag 16.6, 16:00 Föreläsning The Silent University. Rêbwar Fexrî föreläser om 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning. Föreläsningen kommer handla om kriterier och procedurer för att få flyktingstatus enligt 1951 års konvention samt 1967 års tilläggsprotokoll. På engelska.
Söndag 9.3, 14:00 2014 Konst och asylrättsaktivism. Seminarium med Christina Zetterlund, Trifa Shakely och Emily Fahlén. På svenska.
Den fria rörligheten i världen är ett privilegium för ett fåtal medborgare och innefattar inte dem på flykt. EU:s migrationspolitik har under senare år lett fram till allt mer stängda gränser vilket resulterar i det oundvikliga faktum att flyktingskap kriminaliseras. På så vis skapas en klass i samhället som tvingas leva i det gömda; på väg till en plats att söka asyl på, eller under jorden efter avslag, i en rättslös tillvaro. Som utgångspunkt för politisk kamp är den papperslösas situation komplicerad; för den enskilda individen som hotas av exempelvis utvisning är ett tillstånd av osynlighet något att eftersträva, en säkerhet. Samtidigt behöver de papperslösas situation, som kollektiv, synliggöras för att väcka opinion till stöd för en strukturell förändring. I det utsatta tillstånd som den papperslösa befinner sig i finns ett behov av allierade.
Som en del av projektet the Silent University, en autonom kunskapsplattform för papperslösa, flyktingar och asylsökande initierat av konstnären Ahmet Ögüt (Istanbul), arrangeras ett seminarium som diskuterar mötet mellan konst och asylrättsaktivism. Runt om i Europa ser idag vi allt fler exempel på hur kulturarbetare engagerar sig i projekt som rör asylsökande och papperslösa. the silent university är ett sådant projekt bland många andra; i Amsterdam finns den självorganiserade gruppen av papperslösa We Are Here, i Wien The Refugee Protest Camp som stöds av flertalet NGOs, aktivister och studenter, varav den största delen är konststudenter från Academy of Fine Arts och i Malmö No border musical, som är ett samarbete mellan asylgruppen i Malmö och Teater Interakt, för att nämna några exempel. Genom att motverka osynliggörandet vittnar dessa allianser mellan kulturliv och flyktingrörelser på hur konsten används som metod för politiskt handlande och ett aktivt synliggörande av ett samhälleligt problem. I seminariet presenteras och diskuteras exempel på mötet mellan konst och asylrättsaktivism. Vilka solidaritetsrörelser finns idag? Hur fungerar alliansen mellan konst och aktivism? Hur kan vi arbeta kreativt runt nya former av protest? Kort sagt: Vad behöver göras?
Christina Zetterlund är forskare i konsthantverkshistoria och teori på Konstfack i Stockholm. Hon arbetar också som frilansande curator och skribent.
Trifa Shakely är socionom, föreläsare och skribent. Just nu arbetar hon kring våld i nära relationer i Göteborg. Trifa Shakely är initiatvtagare till kampanjen Ain´t i a woman-för papperslösa kvinnors rätt till skydd och har tidigare varit chefredaktör för tidskriften Bang.
Emily Fahlén är förmedlare på Tensta konsthall och koordinator för the Silent University.
Måndag 28.10, 18:00–20:00 2013 The Silent University på ABF. Föreläsningar med ”Abdullah Al Soud: Metoder för att lära sig ett nytt språk från grunden”. (på uiguriska) samt X.A ”Östurkestans utbildningssystem” (språk: kurdiska, sorani). Introduktion av konstnären och initiativtagaren Ahmet Ögüt. Plats: ABF, Sveavägen 41.
Tisdag 29.10, 18:00–20:00 2013 The Silent University på ABF The Silent University. Föreläsningar med Fahyma Alnablsi ”En jämförelse av sharia och det svenska politiska systemet” (på arabiska) samt Sherko Jahani ”Herodotus och civilisationen Medien” (på kurdiska, sorani). Introduktion av konstnären och initiativtagaren Ahmet Ögüt. Plats: ABF, Sveavägen 41.
Torsdag 31.10, 18:00–20:00 2013 The Silent University på ABF. Föreläsning med Rebwar Fakhry: ”1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning” (på kurdiska, sorani). Introduktion av konstnären och initiativtagaren Ahmet Ögüt. Plats: ABF, Sveavägen 41.
I samband med The Silent Universitys öppning i Stockholm släpps en publikation med bidrag av projektets mentorer Ricardo-Osvaldo Alvarado, Baharan Kazemi, Shahram Khosravi, Lawen Mohtadi, Babak Parham, Trifa Shakely och Christina Zetterlund.
The Silent University är initierat av konstnären Ahmet Ögüt och startade i Stockholm som en del av Tensta museum: Rapporter från nya Sverige hösten 2013. The Silent University är en alternativ kunskapsplattform som drivs av och för asylsökande, papperslösa och flyktingar som har en examen från hemlandet men som inte har möjlighet att utöva sitt yrkeskunnande i Sverige. Projektet syftar till att reaktivera den tystade kunskapen och peka på ett systematiskt misslyckande. www.thesilentuniversity.orgmer →
↑
KLISTER
Från och med september 2012. Nätverket Klister är ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonstinstitutioner i Sverige.
Bland Klisters medlemmar finns Bildmuseet i Umeå, Kulturens Hus i Luleå, Gävle Konstcentrum, Marabouparken, Konsthall C, Botkyrka Konsthall, Borås konstmuseum, Skövde kulturhus, Göteborgs konsthall, Röda sten, Lunds konsthall och Malmö konstmuseum. På initiativ av Tensta konsthall och Konsthall C hölls ett första samlande möte i Tensta i september 2012.
Nätverket vill belysa samtidskonstens och de mindre samtidskonstinstitutionernas funktion i samhället. Samtidskonsten utgör idag en allt viktigare frizon för experimenterande och diskuterande verksamhet. Här är frågor om ekonomi, demokrati, publik och konstens eget "ekosystem" centrala. De mindre och ofta underfinansierade konstinstitutionerna investerar gärna i yngre, mindre etablerade konstnärer och nya arbetssätt. Därför är de ett viktigt producent- och distributionsled för stora institutioner och konstmarknaden. De är också viktiga för kommande generationer konstnärer och publik i hela landet.
I augusti 2014 släpptes Inga undantag, en ny rapport författad av Mikael Löfgren, och framtagen av Klister. I rapporten argumenterar Löfgren för att de krav på mätbarhet och omedelbara siffror som kännetecknar vår tids kulturdiskurs inte lämpar sig för att utvärdera det arbete som bedrivs på landets mindre konstinstitutioner. En sådan instrumentell och ekonomisk analysmodell är hämtad från New Public Manegement (NPM) och fungerar enbart om det primära målet för en verksamhet är att generera vinst. Men eftersom kulturinstitutioner i allmänhet, och mindre konsthallar i synnerhet, arbetar utefter andra målsättningar, måste också utvärderingarna anpassa sitt språk och sina metoder.
Hela rapporten finns att ladda ner på bag här på hemsidan. Tryck på bag uppe till höger, markera sedan rutan och klicka på ”spara bag” för att ladda ner.
Klister arrangerade tillsammans med Riksutställningar under 2013 en serie “stafettsamtal” under rubriken Vilken funktion har konsten i samhället? Samtalen syftade till att lyfta fram samtidskonstens och de mindre samtidskonstinstitutionernas betydelse och värde ur ett demokratiskt och ekonomiskt samhällsperspektiv. Samtal arrangerades i Skövde, Gävle, Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå. David Karlsson var moderator för samtalen som involverade tjänstemän och politiker på de olika orterna där de arrangerades.
En fråga som engagerar Klister är Vilken funktion har konsten i samhället? Konsten behöver spelrum för att på allvar kunna vara en resurs för en plats, stad eller bygd. Konstens betydelse är större än det enskilda galleriet, museet eller konsthallen som utgör viktiga plattformar för konstens. Kulturens roll i samhällsutvecklingen diskuteras i dag i många sammanhang, ofta blir dock dessa samtal rätt allmänt hållna. Dessutom handlar de mer och mer om konstens sociala och ekonomiska nyttofuktion. Hur ser dessa samband egentligen ut? Hur kan politik, kulturliv och konstnärer, små och stora institutioner, kommun, stat och region samverka för att åstadkomma processer som låter konstens potential blomma?
Från och med september 2012. Nätverket Klister är ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonstinstitutioner i Sverige. Klister vill belysa samtidskonstens och de mindre samtidskonstinstitutionernas funktion i samhället.
Pågående Nätverket för syskonsthallar i Stockholm. Syskonsthallarna är namnet på ett nätverk av mindre samtidskonsthallar i Stockholm: Botkyrka konsthall, Konsthall C, Marabouparken och Tensta konsthall. Konsthallarna träffas med jämna mellanrum för att utbyta idéer och organisera kulturpolitiskt angelägna event. Under 2012 arrangerade konsthallarna en serie utfrågningar för att belysa och diskutera rådande kulturpolitik och konstinstitutioners och konstnärers möjligheter till finansiering. Frågor om gentrifiering och ”de kreativa näringarna” fortsätter att vara högaktuella ämnen när syskonsthallarna träffas.mindre ←
Pågående Nätverket för syskonsthallar i Stockholm. Syskonsthallarna är namnet på ett nätverk av mindre samtidskonsthallar i Stockholm: Botkyrka konsthall, Konsthall C, Marabouparken och Tensta konsthall. Konsthallarna träffas med jämna mellanrum för att utbyta idéer och organisera kulturpolitiskt angelägna event. Under 2012 arrangerade konsthallarna en serie utfrågningar för att belysa och diskutera rådande kulturpolitik och konstinstitutioners och konstnärers möjligheter till finansiering. Frågor om gentrifiering och ”de kreativa näringarna” fortsätter att vara högaktuella ämnen när syskonsthallarna träffas.mer →
↑
Cluster
Pågående Cluster (www.clusternetwork.eu) är ett nätverk bestående av åtta institutioner och organisationer som samtliga arbetar med samtidskonst och som verkar i bostadsområden i ytterkanten av europeiska städer, samt en i Israel. Var och en arbetar aktivt med förhållandet till det egna området och de specifika förutsättningar som följer med det.
Cluster växte fram under sommaren 2011 med målet att underlätta ett kunskapsutbyte om hur institutionerna och organisationerna drivs, i synnerhet i relation till hur man förhåller sig till lokala kontexter. Utöver det är långsiktiga mål att arbeta med varandra och att öka medvetenheten om institutionernas och organisationernas arbete och dess värde. Cluster är det första nätverket i sitt slag.
13-14.9 2012 Nytt internationellt nätverk för konsthallar träffas i Tensta. Nästa Clustermöte, Hur kan liten vara stark?, Fredag 14 september på Tensta konsthall.
12:00-14:30 Presentationer av alla deltagarnas institutioner, med särskilt fokus på finansieringsfrågor: Binna Choi från Casco i Utrecht, Pierre Bal-Blanc från CAC i Bretigny, Natasa Petresin från Les Laboratoires d’Aubervillier i Paris, Emily Pethick från The Showroom i London, Ferran Barrenblit från CA2M Centro Dos De Mayo i Madrid, Tadej Pogacar från Parasite Museum of Contemporary Art i Ljubljana och Eyal Danon från Israeli Center for Digital Art i Tel Aviv.
15:00-16:00 Föreläsning av Georg Schöllhammer, curator och kritiker baserad i Wien, för tillfället chef för tranzit.at, om konstens förändrade finansieringsformer ur ett centraleuropeiskt perspektiv
16:00-17:00 Diskussion
Medlemmarna är alla:
—Lokaliserade i bostadsområden, i utkanten av större städer —Små till mellanstora i storlek —Fokuserade på att beställa och producera samtida konst; Den typ av konstproduktioner man genomför är ofta experimentella, processdrivna och involverar research. Man samarbetar med lokala såväl som internationella konstnärer —Producenter av verk som är lokalt förankrade; Personalen arbetar aktivt för att stärka relationen mellan lokalsamhället och organisationen
Genom att bygga det här nätverket skapas en nära kontakt mellan institutionerna och organisationerna. Det bidrar till att man kan lära sig av varandras erfarenheter i arbetet med lokalt deltagande och sätt att väcka intresse, samt skapa utbyten runt nya projekt. Ett möte arrangeras av varje medlem i Cluster. Värden och dess förmedlingsgrupp ger då en detaljerad presentation av sitt arbete med tyngdpunkt på hur man arbetar med sin lokala kontext, delaktighet, offentliga projekt och andra former av lokal interaktion. Den stängda workshopen övergår till en offentlig diskussion, som för varje tillfälle involverar en eller flera av Clustergruppens medlemmar men också inbjudna aktörer som är engagerade i frågor som rör den kollektiva researchen. Resultaten dokumenteras på Clusters hemsida.
Förutom att sätta igång ett kollektivt researcharbete är syftet att på lång sikt stärka positionen för det arbete som utförs av småskaliga institutioner och organisationer i ytterstadsområden. Det handlar om den typ av arbete som med respekt för samtidskonsten och konstnärerna bidrar till en ökad självkänsla i området och som verkar för att tillvarata deras specifika resurser.
Möte 1 i Utrecht 22-23 februari 2012 Möte 2 i Paris 4-6 maj 2012 Möte 3 i Stockholm 13-14 september 2012 Möte 4 i Madrid 5-6 november 2012 Möte 5 i Holon april 2013 Möte 6 i London maj 2013 Möte 7 i Ljubljana september 2013
Med stöd av European Cultural Foundation, EUs Culture 2007 och Kulturrådet.mindre ←
Pågående Cluster är ett nätverk bestående av åtta institutioner och organisationer som samtliga arbetar med samtidskonst och som verkar i bostadsområden i ytterkanten av europeiska städer, samt en i Israel. Var och en arbetar aktivt med förhållandet till det egna området och de specifika förutsättningar som följer med det.
2011– Lars Bang Larsen, Magnus Bärtås, Ane Hjorth Guttu, Dave Hullfish Bailey, Hito Steyerl
Den nya modellen, som inleddes 2011 på Tensta konsthall, kommer under loppet av två år—med deltagare som Lars Bang Larsen, Magnus Bärtås, Ane Hjorth Guttu, Dave Hullfish Bailey och Hito Steyerl—att undersöka arvet från Modellen: En modell för ett kvalitativt samhälle i en rad projekt, seminarier, workshops och utställningar.
Utställningen Samhället utan egenskaper, 14.2–26.5 2013 curerad av Lars Bang Larsen, är en del av projektet Den nya modellen.
Tidigare–11.3 2012 Modellen och staden: Ett seminarium om Palle Nielsens projekt Modellen (Moderna Museet 1968) och Tensta. Palle Nielsen, Gunilla Lundahl, Erik Stenberg.
År 1968 tog konstnären och arkitekten Palle Nielsen initiativet till Modellen: en modell för ett kvalitativt samhälle, en lekplats för barn som installerades på Moderna Museet. Evenemanget var en del av Aktion Samtal, en serie av urbana ingrepp som ägde rum i Stockholm vid samma tid. Trots att Modellen blev en spektakulär manifestation på ett av Sveriges mest prestigefyllda museer, har det tagit lång tid för projektet att finna sin väg in i historieböckerna. Anledningen till detta har utan tvekan varit projektets dubbla karaktär som en blandning av konstnärlig forskning och aktivism, samt manifestationens kollektiva upphovsman som byggde på Palle Nielsens aktivistiska nätverk.
Med några av de centrala aktörerna från Modellen och Aktion Samtal närvarande, behandlar seminariet på Tensta konsthall projektet utifrån ett konst- och kulturhistoriskt perspektiv som det uppfattades då och dess historiska sammanhang. En viktig aspekt är projektets förhållande till efterkrigstidens urbana utveckling, särskilt de nya förorternas uppkomst. Dessutom tar seminariet upp frågan om hur samtida erfarenhet och teori kan formulera historiska händelser som fortfarande är betydelsefulla och aktuella för oss idag.
Program 11.3 2012 12:00-12:30 Introduktion av Maria Lind och Lars Bang Larsen 12:30-13:30 Palle Nielsen, initiativtagare till Modellen: En modell för ett kvalitativt samhälle på Moderna Museet 1968. Om Modellen med hans egna ord. 13:30-13:45 Kaffepaus 13:45-14:30 Gunilla Lundahl, medarrangör till Modellen. Om Aktion Samtal och stadsaktivism i Stockholm. 14:30-15:15 Erik Stenberg, prefekt vid KTH Arkitekturskolan i Stockholm och boende i Tensta 1999—2011. Om Tensta, miljonprogrammet och de nya satellitstäderna. 15:15-15:30 Kaffepaus 15:30-16:30 Diskussion 16:30-17:00 Besök i Stadsmuseets museilägenhet i Tensta, inredd som när den första familjen flyttade in 1969.
Modellen och staden: Ett seminarium om Palle Nielsens projekt Modellen (Moderna Museet 1968) och Tensta är ett samarbete mellan Tensta konsthall och KTH Arkitekturskolan och en del av projekten Den nya modellen och Miljonprogrammet c/o KTH Arkitekturskolan.
Miljonprogrammet c/o KTH Arkitekturskolan, som startar med detta seminarium, kommer under våren och hösten att från ett arkitektoniskt perspektiv—men också genom dess historia, samtid och framtid—närma sig Miljonprogrammet.
Tidigare– 8.10 2011 Presentationer av Lars Bang Larsen, Magnus Bärtås, Dave Hullfish Bailey, Hito Steyerl. Blå Huset, Tenstaplan 8, bakom Tensta centrum.
Den nya modellen tar Palle Nielsens legendariska projekt Modellen. En modell för ett kvalitativt samhälle (1968) som utgångspunkt. Genom att omvandla Moderna Museet till en äventyrslekplats för barn ville Nielsen att de skulle få chansen att “bli sig själva” och uttrycka sin egen verklighet. Detta skulle ske genom att barnen fick leka i en miljö som var fri från vuxenvärlden i allmänhet och fri från den urbana miljön i synnerhet, samt anpassas till deras egen energiska aktivitet.
Idag är det annorlunda. Nu verkar snart sagt varje aspekt av livet vara kapitaliserat och kulturområdet domineras av underhållning. Det finns inte mycket gemensamt med våra liv 2011 om vi jämför med de sociala och kulturella omvälvningarna som skedde 1968. Inte ens lek är idag en orörd frihet, utan fungerar som en funktion bl a i de kreativa näringarna. Hur kan vi ställa om frågorna i modellen på nytt? Hur skapar man ett kvalitativt samhälle – utifrån en helt annan verklighet?
Program 8.10 2011 15:00–15:15 Introduktion Maria Lind 15:15–16:00 Föreläsning Lars Bang Larsen 16:00–16:45 Presentation Dave Hullfish Bailey 16:45–17:00 Paus 17:00–17:45 Presentation Magnus Bärtås 17:45–18:15 Sceening av Hito Steyerls In Free Fall (2010) 18:15–18:45 Q&A
Lars Bang Larsen är konsthistoriker, curator och skribent baserad i Kassel och Köpenhamn. Han har co-curerat utställningar såsom Pyramids of Mars (2000—2001), Populism (2005) och A History of Irritated Material (2010). Han har publicerat flera böcker bland annat monografin Sture Johannesson (2002) och The Model. A Model for a Qualitiative Society, 1968 (2010) om Palle Nielsens utopiska lekplats för barn. Mellan 2008 och 2010 publicerades Bang Larsens konstteoretiska skrifter—Kunst er Norm, Organistionsformer och Spredt—som varett försök att genom text motarbeta en galopperande upplevelseindustri. Han skrev sin doktorsavhandling om psykedeliska koncept inom neo-avantgardet vid Köpenhamns Universitet. I höst utkommer hans och Søren Andreasens bok The Critical Mass and Mediation.
Magnus Bärtås är skribent och konstnär. Hans verk utgår ofta från konstruerade narrativ relaterade till platser och byggnader och betonar det lokala, platsspecifika och det försummade genom att använda sig av en språklig form och metod. Mötet, samtalet och berättelsen är centrala i hans verk—aktiviteter som är nära förenade med den biografiska genren samt till den språkliga spridningen av konstverket. Hans avhandling i konstnärlig forskning You Told Me—arbetsberättelser och videoessäer (2010) är en observation och analys av berättandets och narrativets specifika funktion och betydelse inom samtida konst. You Told Me behandlar även videoessäns tillblivelseprocess—om att lyssna och samtala till bilder, samt av överföringen mellan olika former av narrativ video. Magnus Bärtås är sedan 2008 professor i fri konst vid Konstfack i Stockholm. Han har medverkat i grupputställningar som Void of Memory/Platform—98 (Seoul), Modernautställningen (Moderna Museet 2006 och 2010), den 4:e Bucharestbiennalen (2010) och i utställningen Svensk konceptuell konst (Kalmar Konstmuseum 2010). Gävle Konstcentrum gjorde 2010 en separatutställning (You Told Me) med hans verk. Hans videoessä Madame & Little Boy vann första pris vid Oberhusen International Film Festival 2010 och har sedan dess visats vid ett antal filmfestivaler. Bärtås har tillsammans med Fredrik Ekman publicerat tre essäböcker.
Ane Hjort Guttu är konstnär och curator bosatt i Oslo. Hennes arbete kretsar kring frågor som rör representation och maktstrukturer med särskilt fokus på arkitektur och pedagogik. Guttu arbetar med analytiska texter, bildsamlingar, video och fotografi. Hon har också gjort flera projekt som behandlar konstens historia. Hon har medverkat i utställningar som Genius Without Knowledge (de Appel Art Centre 2011) och Making is Thinking (Witte de Whit 2011). Bland hennes publikationer finns Looking is political (Bergen Kunsthall 2009). Ane Hjor Guttu är för närvarande stipendiat vid Konstakademin, Konsthögskolan i Oslo.
Dave Hullfish Bailey bor och verkar i Los Angeles. Bailey har en forskningsbaserad konstnärspraktik som kommer till uttryck i platsspecifika händelseförlopp, utställningar, publikationer, expeditioner och workshops. Aktuella utställningar inkluderar For the blind man in the dark room looking for the black cat that isn’t there (Contemporary Art Museum St. Louis, ICA London, De Appel, och andra platser, 2009—10), Surrounded by Squares (tillsammans med Nils Norman, visad på Raven Row i London 2009), What’s Left to its own Devices (On reclamation) (Casco Office for Art, Design and Theory, Utrecht 2007), och CityCat Project (Brisbane 2006—). Publicerade böcker inkluderar Elevator (Secession, Vienna: 2006), What’s Left (Casco/Sternberg Press, Utrecht/Berlin: 2009), och Union Pacific (Künstlerhaus Bethanien, Berlin: 1999). Baileys verk har recenserats i bl a Artforum, Frieze, Springerin, artext, Untitled och Nu: The Nordic Art Review. Bailey är för nuvarande adjungerad lektor i fri konst vid Art Center College of Design (Pasadena) och är även verksam som gästföreläsare vid ett antal institutioner. Han är utbildad inom naturvetenskap, filosofi och teologi vid Carlton College samt vid Harvard Divinity School, och gjorde sin MFA vid Art Centre College of Design.
Gunillla Lundahl är kulturjournalist, författare och fil kand. Lundahl började sin bana på dagstidningen Arbetaren 1955 och var anställd på tidskriften Form i olika omgångar 1965—85. Hon var också redaktör för Arkitekttidningen under sex år på 1970—talet. Lundahl var gästredaktör och regelbunden medarbetare på Arkitektur på 1980—talet samt krönikör i Hemslöjden i början av 2000—talet. Mestadels verksam som frilans inom form, konst och arkitektur, har hon publicerat drygt hundra böcker, antologier, kataloger och rapporter—både som ensam författare, men också som redaktör eller medförfattare. Gunilla Lundahl var ansvarig för utställningarna Modellen och Ararat på Moderna Museet, Den naturliga staden och Kvinnorum på Arkitekturmuseet och Himla skönt producerad för Riksutställningar. Hon har också forskat kring kollektivt boende och hemslöjd och var lärare på TI i början på 1970—talet. Några böcker i urval är Hus och rum för små barn 1995, Karaktär och känsla (1999), Kontinuitet och förändring (2011).
Palle Nielsen utbildade sig till målare på Kungliga konsthögskolan i Köpenhamn 1963—67 och medverkade under studietiden i flera utställningar. Nielsen valde att avsluta sin utbildning med en anställning hos stadsarkitekterna i en större förortskommun där han stod för design och uppförande av flera lekplatser. Han deltog i en serie urbana aktioner i Köpenhamn i början av 1968 och reste senare till Stockholm för att delta i planeringen av Aktion Samtal. I juli 1968 mottog han ett forskningsstipendium i ämnet ”barn och stadsrum” från avdelningen för landskapsplanering (ledd av professor Sven Ingvar Andersson) vid Kungliga arkitekturskolan i Köpenhamn. Detta bidrog till att han, tillsammans med en grupp vänner i Stockholm, kunde förverkliga utställningen Modellen. En modell för ett kvalitativt samhälle på Moderna Museet i Stockholm i oktober 1968.
I början av 1969 blev idéerna från Moderna Museet prövade i ett bostadsområde i Västerås. Projektet hette Ballongen. Nielsen har forskat i barns lek i stadsrum, studerat pedagogik på Köpenhamns universitet, undervisat i pedagogik, skrivit arkitekturkritik samt uppfört lekplatser som arkitekt, utfört stora utsmyckningsuppdrag i offentliga byggnader samt under en lång tid arbetat som handledare för arbetslösa genom stora kreativa projekt. 1998 uppmärksammade Lars Bang Larsen dokumentationsmaterial från Modellen från 1968 som varit begravt i 30 år hemma hos Nielsen. Sedan dess har materialet visats på utställningar i Europa samt distribuerats genom tidskrifter. 2009 donerade han material till MACBA i Barcelona, som visade det som ett nyskapande verk genom bild och ljud samt gav ut en bok om Modellen. Verket ställdes sedan ut på Biennalen i Sao Paulo och i Paris. 2009 uppförde Nielsen verket The Childrens Peace Square i Utrecht.
Erik Stenberg, arkitekt SAR/MSA och lärare och prefekt på KTH Arkitekturskolan, har under det sista decenniet arbetat praktiskt och politiskt kring ombyggnationen av storskaliga modernistiska bostadsområden i Sverige. Stenberg bodde tolv år i Tensta och har där byggt om och anpassat gårdagens lägenheter till dagens behov. Han står bland annat bakom Tensta Bomässa 2006 och KTH i Tensta, ett arbete med att motverka KTH:s sociala snedrekrytering. Han har dessutom föreläst, lett designateljéer, anordnat föreläsningsserier och hållit i seminarier som fokuserar på interventioner och strategier för att förändra syftet för bostäder. Han forskar för närvarande kring miljonprogrammets byggsystem och planerar en utställning om miljonprogrammets utmaningar gällande underhåll/renovering, integration/segregation, energi/hållbarhet och bevarande/historia på Arkitekturmuseet.
Hito Steyerl är filmskapare och skribent. Hennes textbaserade och visuella essäer har varit centrerade kring rörliga, förflyttade bilder och deras relation till det spektakulära, historien och våld. Steyerl undervisar i New Media vid University of Arts, Berlin. Utställningar inkluderar dOCUMENTA 12, biennalerna i Shanghai, Gwangju, Taipei och Berlin samt Manifesta 5. Hon har haft separatutställningar på blad annat n.b.k. i Berlin och Henie Onstad Art Centre i Oslo. Ett av hennes favoritverk är den omsorgsfulla dekonstruktionen av fasaden av den nazistiska byggnaden Linz Art School (2009) mitt på stadens stortorg. Aktuella publikationer inkluderar The Color of Truth (2008) och Beyond Representation (2012).
Den nya modellen tar Palle Nielsens legendariska projekt Modellen. En modell för ett kvalitativt samhälle (1968) som utgångspunkt. Genom att omvandla Moderna Museet till en äventyrslekplats för barn ville Nielsen att de skulle få chansen att “bli sig själva” och uttrycka sin egen verklighet. Detta skulle ske genom att barnen fick leka i en miljö som var fri från vuxenvärlden i allmänhet och fri från den urbana miljön i synnerhet, samt anpassas till deras egen energiska aktivitet. Idag är det annorlunda. Nu verkar snart sagt varje aspekt av livet vara kapitaliserat och kulturområdet domineras av underhållning. Det finns inte mycket gemensamt med våra liv 2011 om vi jämför med de sociala och kulturella omvälvningarna som skedde 1968. Inte ens lek är idag en orörd frihet, utan fungerar som en funktion bl a i de kreativa näringarna. Hur kan vi ställa om frågorna i modellen på nytt? Hur skapar man ett kvalitativt samhälle – utifrån en helt annan verklighet? Under loppet av två år kommer Den nya modellen att undersöka arvet från modellen i en rad projekt så som seminarier, workshops och utställningar.
Det första seminariet där alla deltagare föreläste ägde rum i Blå huset i Tensta lördag 8 oktober. Med presentationer av kritikern Lars Bang Larsen samt konstnärerna Magnus Bärtås, Dave Hullfish Bailey och Hito Steyerl.
2011– Lars Bang Larsen, Magnus Bärtås, Ane Hjorth Guttu, Dave Hullfish Bailey, Hito Steyerl. Den nya modellen, som inleddes 2011 på Tensta konsthall, kommer under loppet av två år—med deltagare som Lars Bang Larsen, Magnus Bärtås, Ane Hjorth Guttu, Dave Hullfish Bailey och Hito Steyerl—att undersöka arvet från Modellen: En modell för ett kvalitativt samhälle i en rad projekt, seminarier, workshops och utställningar.
Pågående Golvet i Tensta konsthalls stora utställningsrum är ett verk av konstnären Wade Guyton (New York). De konstnärliga produktionsmedlen, i synnerhet måleriets produktionsmedel, står i fokus för många av Guytons verk. Verket Utan titel (2010) återskapar golvet i hans förra ateljé. Billig byggplywood har målats blanksvart och skapar en stor skulptur, ett abstrakt podium, som bär upp allt det arbete som utförs i ateljén. Verket kan också ses som en enorm monokrom målning. På Tensta konsthall har golvskulpturen befriats från det sammanhanget och placerats i en ny—kollektiv—situation. Verket är en del av utställningen Abstract Possible: The Stockholm Synergies, som visades på Tensta konsthall 12.1–22.4 2012. www.abstractpossible.org.
Pågående Golvet i Tensta konsthalls stora utställningsrum är ett verk av konstnären Wade Guyton (New York). De konstnärliga produktionsmedlen, i synnerhet måleriets produktionsmedel, står i fokus för många av Guytons verk. Verket Utan titel (2010) återskapar golvet i hans förra ateljé.
Tommy Støckel: workshop med Ross Tensta gymnasium och KTH Tensta
Pågående I vinterträdgården på Ross Tensta gymnasium visas resultatet av den workshop som konstnären Tommy Støckel gjorde i december 2011 tillsammans med elever från Ross Tensta gymnasium och studenter på KTH Tensta i samarbete med Tensta konsthall.
I Tommy Støckels (Köpenhamn/Berlin) konstnärskap förenas hantverk och vetenskap, spekulation och optiska fenomen. De flesta material som han använder i den arbetsamma handgjorda framställningsprocessen kan köpas i pappershandlar och hobbybutiker: papper, kartong, skumgummi och lim. Med samma metoder och material utformades workshopen tillsammans med de unga deltagarna. De fick i uppgift att skapa en utställning som skulle anpassas efter det specifika rummet. Allt skulle övervägas och ingenting skulle vara tillfälligt. Temat för utställningen är abstraktion och eleverna valde att göra en abstraktion av världen.
Workshopen genomfördes i samband med utställningen Abstract Possible: The Stockholm Synergies, där Tommy Støckel deltog med verket In My Mind This Goes on Forever (2012).
Pågående I vinterträdgården på Ross Tensta gymnasium visas resultatet av den workshop som konstnären Tommy Støckel gjorde i december 2011 tillsammans med elever från Ross Tensta gymnasium och studenter på KTH Tensta i samarbete med Tensta konsthall. Workshopen genomfördes i samband med utställningen Abstract Possible: The Stockholm Synergies, där Tommy Støckel deltog med verket In My Mind This Goes on Forever (2012).
Pågående
Tillsammans med Amsterdambaserade designduon Metahaven och programmerare Henrik van Leeuwen utvecklar Tensta konsthall både en ny hemsida och en kommunikationsstrategi som är specifik för konsthallen och dess program. Curator Laurel Ptak.
Pågående Tillsammans med Amsterdambaserade designduon Metahaven och programmerare Henrik van Leeuwen utvecklar Tensta konsthall både en ny hemsida och en kommunikationsstrategi som är specifik för konsthallen och dess program. Curator Laurel Ptak.
Pågående
Den nya rumsliga utformningen på Tensta konsthall har utvecklats av arkitekt Nickolaus Hirsch som varit ansvarig för strategiska förändringar såsom att måla det tidigare svarta taket vitt, installera ny ljusarmatur samt att ta ned väggen till det gamla kontoret för att skapa en större presentationsyta. Arkitekt Filippa Stålhane har utvecklat detaljer bland annat i interiören för kontoret och caféet.mindre ←
Pågående Den nya rumsliga utformningen på Tensta konsthall har utvecklats av arkitekt Nickolaus Hirsch. Filippa Stålhane har utvecklat detaljer.
I bokshopen på Tensta konsthall finns ett välsorterat urval av konstböcker och publikationer. I webbshopen återfinns de böcker som konsthallen varit med och publicerat.
För beställning: info@tenstakonsthall.se
Titel: The Silent University: Towards a Transversal Pedagogy Språk: Engelska Pris: 200 kr Redaktörer: Florian Malzacher, Ahmet Öğüt, Pelin Tan Skribenter: Florian Malzacher, María do Mar Castro Varela, Chantal Mouffe, Ahmet Öğüt, Rubia Salgado, Pelin Tan, the Silent Universities i Amman, Aten, Hamburg, London, Mülheim/Ruhr och Stockholm Förlag: Sternberg Press År: 2016 Sidor: 140
Titel: Inga undantag Språk: Svenska Pris: 180 kr Författare: Mikael Löfgren Förlag: Nätverkstan Skriftseerie 008 Årtal: 2014 Sidor: 147
Titel: Standardlängden av ett mirakel Språk: Svenska, engelska, arabiska Pris: 20 kr Författare: Jonas Hassen Khemiri Förlag: Tensta konsthall Årtal: 2016 Sidor: 28
Titel: Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe Språk: Engelska Pris: 200 kr Redaktörer: Maria Lind, What How & for whom/WHM Förlag: Sternberg Press Skribenter: Lawrence Abu Hamdan, Petra Bauer, Sofia Wiberg, Barnabás Bencik, Boris Buden, Maria Lind och Tensta konsthall, Jelena Vesic´, What How & for Whom/WHM Årtal: 2014 Sidor: 329
Titel: Cluster: Dialectionary Språk: Engelska Pris: 150 kr Redaktörer: Binna Choi, Maria Lind, Emily Pethick, Nataša Petrešin-Bachelez Skribenter: Can Altay, Ayreen Anastas, Rene Gabri, Ricardo Basbaum, Céline Condorelli, Mark Fisher, Nina Möntmann, Rebecca Gordon-Nesbitt, Elain W.HO, Annette Krauss, Mattin, Marion Von Osten, Andrea Phillips, Dimitriana Sevova, Simon Sheikh och Steven ten Thije Förlag: Sternberg Press Årtal: 2014 Sidor: 30
Titel: Undoing Property? Språk: Engelska Pris: 120 kr Redaktörer: Laurel Ptak, Marysia Lewandowska Skribenter: Agency, David Berry, Nils Bohlin, Sean Dockray, Rasmus Fleischer, Antonia Hirch, David Horvitz, Marysia Lewandowska, Mattin, Open Music Archive, Matteo Pasqyinelli, Clair Pentecost, Laurel Ptak, Florian Schneider, Matthew Stadler, Marilyn Strathern, Kuba Szreder, Marina Vishmidt Förlag: Sternberg Press Årtal: 2013 Sidor: 249
Titel: No is Not an Answer: On the Work of Marie–Louise Ekman Språk: Engelska Pris: 350 kr Redaktörer: Tone Hansen, Maria Lind Skribenter: Silvia Eiblmayr, Maria Lind, Kalliopi Minioudaki, Katarina Wadstein Macleod Förlag: Sternberg Press Årtal: 2013 Sidor: 285
Titel: Contemporary Art and its Commercial Markets: A Report on Current Conditions and Future Scenarios Språk: Engelska Pris: 200 kr Redaktörer: Maria Lind, Olav Velthuis Skribenter: Stefano Baia Curioni, Karen van den berg/ursula pasero, Isabelle Graw, Goldin+Senneby, Noah Horowitz, Suhail Malik/Andrea Philips, Alain Quemin, Olav Velthuis Förlag: Tensta Konsthall, Sternberg Press Årtal: 2012 Sidor: 270
Titel: Performing the Curatorial: Within and Beyond Art Språk: Engelska Pris: 200 kr Redaktörer: Maria Lind Skribenter: Johan Öberg, Doug Ashford, Beatrice von Bismarck, Boris Buden, Clémentine Deliss, Helmut Draxler, Eungie Joo och Marion von Osten Förlag: Sternberg Press Årtal: 2012 Sidor: 162
Caféet i Tensta konsthall utgör platsens entré och drivs sedan 2016 av Auel Coffee, ett lokalt familjeföretag med tre bröder i spetsen. Auel betyder dagens första kopp kaffe på tigrinja och det är just kaffet som blivit Auels specialitet. Det aromatiska kaffet handrostas enligt etiopisk tradition och serveras ur lerkärl. Bönorna direktimporteras från Etiopien och är rättvisemärkta och ekologiskt odlade.
På konsthallen serveras välsmakande sallader, soppor och maträtter i östafrikansk tappning och det finns alltid vegetariska och veganska alternativ.
Caféet erbjuder gratis internet och fungerar som en mötesplats för personer, föreningar och organisationer i närområdet.
Sista söndagen varje månad står Auel för konsthallens uppskattade veganbrunch.
För mer information och bokningar kontakta Samuel Berhane på 076-597 39 09 eller maila auelcoffee@hotmail.com
Visningar Vi gör anpassade visningar för grundskola-gymnasium. För skolor är förbokade visningar på dagtid gratis. Visningen tar ca 50 minuter.
För större grupper såsom företag, konstföreningar och privata sällskap, erbjuder konsthallen visningar av pågående utställningar. Visningarna görs på svenska och engelska. Kostnad: 2000 kr + frivillig entrédonation. Längd: ca 50 minuter. Maxantal deltagare: 30 personer.
I samband med visningen erbjuder vårt kafé lättare måltider och fika till bra priser.
För bokning och mer information kontakta Emily Fahlén emily@tenstakonsthall.se eller 08-36 07 63.
Hitta hit
Kommunalt
Ta tunnelbanans blåa linje mot Hjulsta (linje 10) och gå av vid stationen Tensta. Resan tar cirka tjugo minuter från Stockholms centralstation (T-Centralen). Vid tunnelbanestationen i Tensta, ta den bakre uppgången "Spånga kyrka / Tensta Centrum / Tenstastråket". När du har passerat spärrarna finns det två möjligheter att komma till Tensta konsthall: Använd hissen på höger sida ner till Taxingeplan (Tensta konsthall ligger ca 20 meter på höger sida), eller lämna tunnelbanestationen på vänster sida, ta första vänster igen (omedelbart efter grillen). Gå ner för trätrapporna. Tensta konsthall ligger direkt på höger sida.
Bil
Åk E4an och följ skylt mot Sundsvall. Ta sedan avfart 171 mot Kista S. Fortsätt sedan på E18 mot Oslo. Sväng av åt höger mot Tensta Trafikplats. Efter ca 350 meter tar du andra avfarten i rondellen in på Tenstastråket. Fortsätt på Tenstastråket och sväng in till höger mot Tensta C. Tensta konsthall hittar du rakt fram. Du kan parkera din bil i parkeringshuset som har infart till höger på Taxingegränd. Där kan bilen stå parkerad kostnadsfritt i två timmar med p-skiva.
Personal
Fahyma Alnablsi, reception och lärande fahyma (at) tenstakonsthall.se
Emily Fahlén, förmedling och produktion emily (at) tenstakonsthall.se
31.5–24.9 2017 I Leonor Antunes (Lissabon/Berlin) minimalistiska installationer syns spår av 1900-talets modernistiska arkitektur. Verken refererar ofta till geometriska former och mönster från modernismens mindre kända designers och arkitekter som ofta har varit kvinnor. I hennes research-baserade installationskonst tolkas allt från möbler av designern Eileen Moray Gray (1878–1976), till byggnader av arkitekten Lina Bo Bardi (1914-1992).
De atmosfäriska installationerna är inspirerade av det specifika sammanhang där de uppförs, men typiskt för Antunes konst är också intresset för hur tekniker och material färdas över långa avstånd och blir en del av en global handel. Installationerna blir till taktila möten mellan platsers arkitektoniska minne och hantverkshistoria. Kork, rep, läder och nät är återkommande material i Antunes rumsliga interventioner.
31.5–24.9 2017 I Leonor Antunes (Lissabon/Berlin) minimalistiska installationer syns spår av 1900-talets modernistiska arkitektur. Verken refererar ofta till geometriska former och mönster från modernismens mindre kända designers och arkitekter som ofta har varit kvinnor. I hennes research-baserade installationskonst tolkas allt från möbler av designern Eileen Moray Gray (1878–1976), till byggnader av arkitekten Lina Bo Bardi (1914-1992).mer →
↑
Ylva Westerlund
31.5–24.9 2017 Utställning:Ylva Westerlund. Den Tensta-baserade konstnären Ylva Westerlund, med ateljé i Eggeby gård på Järvafältet, intresserar sig för gränsområden och normer. I konsthallens entré presenteras hennes eller akvareller där bl a interiörer och exteriörer från pappersbruket i Husum är gestaltade. Akvarellerna varvas med fragment, eller scener, från hennes dystopiska serieteckningar med Tensta-motiv.
Inför utställningen på Tensta konsthall planeras ett förmedlingsprojekt där Westerlund håller i fanzine-workshops tillsammans med unga nyanlända på Ross Tensta gymnasium.
31.5–24.9 2017 Utställning:Ylva Westerlund. Den Tensta-baserade konstnären Ylva Westerlund, med ateljé i Eggeby gård på Järvafältet, intresserar sig för gränsområden och normer. I konsthallens entré presenteras hennes eller akvareller där bl a interiörer och exteriörer från pappersbruket i Husum är gestaltade. Akvarellerna varvas med fragment, eller scener, från hennes dystopiska serieteckningar med Tensta-motiv.mer →
↑
Måns Wrange
18.10 2017–21.1 2018 Måns Wrange har sedan 1980-talet korsbefruktat konstnärlig arbete med curating som social praktik. Utställningen på Tensta konsthall byggs upp kring frågor om utopisk byråkrati, magisk realism och immaterialitet.
Enligt filosofen Max Weber skapar byråkrati utopisk kvalitet, i de fall där den tillämpas för att förhindra maktmissbruk och för att göra organisationer mer demokratiska. Wrange ser Webers teori genom författaren Jorge Luis Borges’ magisk-realistiska lins, då magiska element är inbäddade i en annars realistisk miljö. ’Magisk byråkrati’ skapar därmed en tredje verklighet som kan vara både rationell och absurd på en och samma gång realistisk och utopisk, samt mer immateriell än objekt-liknande. Utställningens egen berättelse, i form av såväl ett nytt ljudverk som storskaliga väggteckningar, kommer att guida besökarna genom ett (o)organiserat rum.
Utställningen inkluderar Wranges konceptuella projekt The Aerial Kit (1983-1989), en gul metallbox som fungerar likt konstnären Marcel Duchamps minimuseum ”boite en valise”. Den innehåller omkring trettio olika verk som relaterar till luftrum, inklusive ljud, bilder, klippningar och objekt från aktiviteterna hos den excentriske bonden M. Swingberg, som bl a cementerade sina åkrar för att skapa sig ett privat flygfält under sent 1960-tal. (Lådan ingår i Moderna Museets samling). Konstklubben ”Salongen” på bio Lido på Södermalm 1991–1992, som Wrange organiserade tillsammans med sin bror Pål, var ett rum för utställningar, debatter, videovisningar, ett tidskriftsbibliotek samt mat. Under samma period kurerade han videosektionen på Stockholms Film Festival i samarbete med Moderna Museet, där han inkluderat feministiska och queera verk av Martha Rosler, Chantal Akerman, Mona Hatoum och John di Stefano. Vissa av filmerna kommer att inkluderas i utställningen, i en miljö som refererar till ”Salongen”.
Wrange kommer också att skapa en ny version av sitt välkända verk ”Stockholm syndrome” (1998), en interaktiv utställning strukturerad som en berättelse med flera lager, baserad på gisslandramat på Norrmalmstorg. Verk av Eija-Liisa Ahtila, Chris Burden, Thomas Demand, Stan Douglas, Renée Green, Abigail Lane, Shirin Neshat, Ricardo de Oliveira med flera ingår i projektet.
18.10 2017–21.1 2018 Måns Wrange har sedan 1980-talet korsbefruktat konstnärlig arbete med curating som social praktik. Utställningen på Tensta konsthall byggs upp kring frågor om utopisk byråkrati, magisk realism och immaterialitet.mer →
↑
Christopher Kulendran Thomas
18.10 2017–21.1 2018 New Eelam är ett pågående projekt av Christopher Kulendran Thomas (London) som tar formen av ett startup-projekt, där det genom högteknologisk innovation går att prenumerera på bostäder på samma sätt som musik och filmer kan streamas. Baserat på kollektivt snarare än privat ägande så utvecklas en strategi för att låta enskild egendom bli del av det som ägs gemensamt.
Kulendran Thomas konst handlar om strukturer för produktion och spridning av konst. I New Eelam reflekterar Kulendran Thomas särskilt kring frågan om medborgarskap – rätten att höra hemma någonstans – vilket är knutet till specifika nationer, i hans fall specifikt till de tamilska tigrarnas – misslyckade - kamp för ett eget land på Sri Lanka. Vad händer om tekniken istället möjliggör en mer flytande form av medborgarskap oberoende av landsgränser? Ett sådant tillstånd skulle fungera främst genom samtidskonstens transnationella nätverk och genom konstens förmåga att ta fram prototyper för nya livsstilar. New Eelam föreställer sig på så sätt ett framtida medborgarskap i en tekniskt accelererad tidsålder, där företag kan fungera som stater och varumärken kommunicerar likt konstnärer.
18.10 2017–21.1 2018 New Eelam är ett pågående projekt av Christopher Kulendran Thomas (London) som tar formen av ett startup-projekt, där det genom högteknologisk innovation går att prenumerera på bostäder på samma sätt som musik och filmer kan streamas. Baserat på kollektivt snarare än privat ägande så utvecklas en strategi för att låta enskild egendom bli del av det som ägs gemensamt.mer →
tidigare
↑
Filmvisningar: Naeem Mohaiemen
Onsdag 15.2, 19:00 + Onsdag 22.3, 19:00 Filmvisningar: Naeem Mohaiemen. Utställningen It is Not Necessary to Understand Everything kretsar kring United Red Army (2012), en film som har sin utgångspunkt i 1977 års kapning av Japan Air Lines flygning 472, då planet omdirigerades till Dhaka, Bangladesh. En tidsaxel och en bangladeshisk tidning från tiden som berättar om händelsen och ackompanjerar filmen i Tensta konsthalls stora utställningsrum. United Red Army är en del av trilogin The Young Man Was som undersöker 1970-talets radikala vänsterrörelser. Vid sidan av Afsan's Long Day (2014) och Last Man in Dhaka Central (2015) utspelar sig United Red Army mot en bakgrund av Bangladeshs historia efter andra världskriget, i synnerhet självständigheten från Pakistan 1971 och dess blodiga strider. Mohaiemens filmer har bl a visats på Bangladesh Shilpakala Academy, Dhaka; Kiran Nadar Museum, Delhi; Marrakech Biennale; Berlinale; Momentum Biennale; New Museum, New York; Kunsthalle Basel; Museum of Modern Art, New York; och på 56:e Venedigbiennalen.
Onsdag 15.2, 19:00 Afsan’s Long Day (The Young Man Was, Part II), 2014, 40 min, av Naeem Mohaiemen
1974. I en lägenhet i Dhaka skriver historikern Afsan Chowdhury dagboksanteckningar i form av tidningsledare. Genom sina berättelser om sin tid i exil i Toronto och färden genom spillrorna av en nation fast i det förflutna återvänder han till den långa dagen då han nästan dog. Uniformerade män ville avrätta honom efter att ha funnit den marxistiska gudavärlden på hyllorna i hans bibliotek. ”De trodde att jag hade skrivit dem när jag sa det; Jag passar troligtvis in i fantasin om hur en radikal ser ut. Ingen litar på skäggbeklädda unga män. Jag argumenterade med dem om att leta igenom vårt hus.” Behöver ni något mer för att känna igen en fiende?
Onsdag 22.3, 19:00 Last Man in Dhaka Central (The Young Man Was, Part III), 2015, 82 min, av Naeem Mohaiemen
1975. Fångad i denna malström var Peter Custers, en holländsk journalist anklagad för att vara inblandade i ett misslyckat myteri av soldater på vänsterkanten. Som många europeiska vänsteranhängare i sin generation trodde Peter att även om de alienerade massorna lyder, förlamade och instängda i moderniteten, kanske den revolutionära andan fortfarande finns kvar ”utanför” moderniteten – i den priviligierade gruppens fängelser och getton eller i tredje världens städer och byar. Det var ett sökande som fick honom att hoppa av doktorand-programmet vid Johns Hopkins och flytta till Asien.
Onsdag 15.2, 19:00 + Onsdag 22.3, 19:00 2017 Filmvisningar: Naeem Mohaiemen. Utställningen It is Not Necessary to Understand Everything kretsar kring United Red Army (2012), en film som har sin utgångspunkt i 1977 års kapning av Japan Air Lines flygning 472, då planet omdirigerades till Dhaka, Bangladesh. En tidsaxel och en bangladeshisk tidning från tiden som berättar om händelsen och ackompanjerar filmen i Tensta konsthalls stora utställningsrum.mer →
↑
Feminism i orten med Johanna Gullberg och Nattalie Ström Bunpuckdee
Tisdag 7.3, 19:00 2017 Öppen föreläsning med Stockholms universitet på Tensta konsthall: ett samtal om strategier för feministisk organisering i svenska och franska förorter, med socialantropologen Johanna Gullberg och poeten Nattalie Ström Bunpuckdee.
Utgångspunkt för samtalet är de beröringspunkter som finns mellan Johanna Gullbergs forskning om feminism och antirasism i Paris förorter och Nattalie Ström Bunpuckdees levda erfarenheter av att klä en daglig feministisk kamp i Tensta i ord. Centralt i bådas arbeten är komplexiteten som följer av att lyfta patriarkalt förtryck i områden som ständigt kämpar med organisering på många olika plan; mot rasistiska strukturer, klassklyftor och boendesegregation. En feministisk kritik riskerar därför ständigt att både ses som illojal i de egna kretsarna och att kapas av utomstående rasistiska krafter och stigmatiserande mediedrev. Gullberg och Ström Bunpuckdee diskuterar strategier för kvinnors organisering i förorten och hur en sådan hela tiden formuleras utifrån vem som talar, i vilka sammanhang den tar plats och var den uppmärksammas.
Nattalie Ström Bunpuckdee fick i oktober stor uppmärksamhet när hon med sin text Förortsfeminism gick vidare i Förenade Förorters nationella tävling Ortens bästa poet. Texten blev viktig för många kvinnor och unga tjejer i svenska förorter.
Johanna Gullberg intresserar sig i sin forskning speciellt för konflikten mellan feministiska och antirasistiska perspektiv på kvinnors rättigheter i förorten. Gullberg skriver: "För elva år sedan fylldes media av chockrubriker om våldsamma konfrontationer i Paris förorter. Idag förknippas samma områden med terrorister, patriarkalt förtryck och ett ökat utanförskap. Min forskning tar avstamp i gräsrotspolitikens kamp för att beskriva förortens komplexitet."
Tisdag 7.3, 19:00 2017 Öppen föreläsning med Stockholms universitet: Feminism i orten med Johanna Gullberg och Nattalie Ström Bunpuckdee. Ett öppet samtal om feminism och organisering i svenska och franska förorter, med socialantropologen Johanna Gullberg (Stockholms universitet) och poeten Nattalie Ström Bunpuckdee. Utgångspunkt för samtalet är Gullbergs forskning om feminism och antirasism i Paris förorter. Studien intresserar sig särskilt för konflikten mellan feministiska och antirasistiska perspektiv på kvinnors rättigheter i förorten. I samarbete med Stockholms universitet. Som en del av Tensta museum: Fortsättning.mer →
↑
Filmvisning och presentation: Metahaven
Lördag 11.2, 14:00 2017Filvisningen och presentation är uppskjuten. Nytt datum meddelas inom kort. Filmvisning och presentation: Metahaven. Filmen Information Skies handlar om vad vi ser som sanning i den digitala världen och smälter samtidigt samman tre strategier – direkt handling, anime-liknande animation och digital abstraktion. På så sätt skapas fragmenterade berättelser som är attraktiva och skrämmande på samma gång. Efter filmvisningen föreläser Daniel van der Velden om Metahavens arbete och bygger därigenom vidare på två tidigare föreläsningar: Ny-medeltiden förklarad (Vilnius och Miami, 2016) och En handling tidigare känd som en dröm (London, 2017). Sedan 2011 har Metahaven ansvarat för all grafisk kommunikation på Tensta konsthall, inklusive flaggor, hemsida och katalogblad. Deras estetik utmärks av en kritisk hållning till dagens ekonomiska design, genom att såväl efterlikna branding-metoder som att skapa grafiska gnissel. Den Amsterdambaserade designduon Metahaven grundades av Vinca Kruk och Daniel van der Velden 2007 och rör sig i gränslandet mellan design, konst och filmskapande. Solopresentationer inkluderar: Information Skies, Auto Italia, London (2016); The Sprawl, YCBA, San Francisco (2015); Black Transparency, Future Gallery, Berlin (2014); and Islands in the Cloud, MoMA PS1, New York (2013). Grupputställningar: Fear & Love, Design Museum, London (2016); Dream Out Loud, Stedelijk Museum Amsterdam (2016); The Eighth Climate (What Does Art Do?), the 11th Gwangju Biennale (2016); All of This Belongs to You, Victoria & Albert Museum, London (2015); Private Settings: Art After the Interne’, Museum of Modern Art Warsaw (2014); ‘Frozen Lakes’, Artists Space, New York (2013) och ‘Immaterial Labour Isn’t Working’, Auto Italia, London, (2013). Ett urval av publikationer: Black Transparency (2015), Can Jokes Bring Down Governments? (2013) och Uncorporate Identity (2010). Musikvideor: Home (2014) och Interference (2015) båda tillsammans med musikern, konstnären och kompositören Holly Herndon, som en del av deras pågående samarbete. Metahavens första dokumentärfilm The Sprawl (Propaganda about Propaganda), hade premiär under International Film Festival Rotterdam, 2016.
Lördag 11.2, 14:00 2017Filvisningen och presentation är uppskjuten. Nytt datum meddelas inom kort. Filmvisning och presentation: Metahaven. Filmen Information Skies handlar om vad vi ser som sanning i den digitala världen och smälter samtidigt samman tre strategier – direkt handling, anime-liknande animation och digital abstraktion. På så sätt skapas fragmenterade berättelser som är attraktiva och skrämmande på samma gång. Efter filmvisningen föreläser Daniel van der Velden om Metahavens arbete och bygger därigenom vidare på två tidigare föreläsningar: Ny-medeltiden förklarad (Vilnius och Miami, 2016) och En handling tidigare känd som en dröm (London, 2017). Sedan 2011 har Metahaven ansvarat för all grafisk kommunikation på Tensta konsthall, inklusive flaggor, hemsida och katalogblad. Deras estetik utmärks av en kritisk hållning till dagens ekonomiska design, genom att såväl efterlikna branding-metoder som att skapa grafiska gnissel.mer →
↑
Föreläsning: Att curera det audiovisuella kulturarvet: Tankar kring mångfald, arkiv och minne av Dagmar Brunow
Torsdag 2.2, 19:00 Föreläsning: Att curera det audiovisuella kulturarvet: Tankar kring mångfald, arkiv och minne av Dagmar Brunow. Flera europeiska filmarkiv har nu gjort sina digitaliserade samlingar tillgängliga för allmänheten. Ett av arkivens uppdrag är att värna om mångfalden. Men hur hanterar arkivarierna utmaningen med luckor i arkiven, särskilt med tanke på att HBTQI-personers och etniska minoriteters berättelser ofta varit dolda eller marginaliserade? Föreläsningen kommer att ge exempel på hur svenska, brittiska och tyska film- och videoarkiv kan ’queera‘ sina arkiv och synliggöra samhällets maktstrukturer. Som en del av seminarieserien Vad gör arkiv?
Dagmar Brunow (Växjö/Stockholm) är lärare i filmvetenskap vid Linnéuniversitetet och undervisar i genusvetenskap vid Södertörns högskola. Hon disputerade 2014 vid Hamburgs universitet med en avhandling om mediala minnesstudier. Brunows publikationer kretsar framför allt kring minne och migration, feministisk experimentalfilm och transnationellt filmskapande. Brunow har också varit initiativtagare till Ladyfest Hamburg (2003).
I samarbete med Institutionen för Genusvetenskap vid Södertörns högskola och Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet.
Vad gör ett arkiv? är Tensta konsthalls nya seminarieserie som tittar närmare på arkivets roll idag, i förhållande till samtidskonst och andra fält. Arkivet som fenomen är intimt sammankopplat med modernitetens vurm för historieskrivning, och hur vår uppfattning om historien formats därefter. Konstnärer såsom Andy Warhol, Raqs Media Collective, och Walid Raads Atlas Group Archive liksom filosofer som Michel Foucault, Jacques Derrida och Gayatri Spivak har alla intresserat sig för hur den formella makten alltid försöker kontrollera arkiven, Just därför är det viktigt att arkiven öppnas upp, kritiseras, och omarbetas.
Föreläsningsserien belyser nödvändigheten i att omformulera historien i förhållande till det förgångna, nuet och framtiden. Det sker mot bakgrund av de senaste decenniernas våg av konstinitiativ som behandlar existerande såväl som nyproducerade arkiv, för att genom dem föreslå alternativa historieskrivningar och motbilder. Serien genomförs i samarbete med Institutionen för Genusvetenskap vid Södertörns högskola (Ulla Manns) och Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet (Malin Wahlberg).
Tensta konsthall har tidigare arrangerat seminarieserierna Vad gör en konstinstitution? (2011–12), Vad gör den sociala praktiken? (2012), Vad gör konstteorin? (2013), Vad gör konstförmedlingen? (2014) och Vad gör en utställning? (2015).
Sen 2012 har Tensta konsthall drivit ett utställningsprogram som fokuserar på arkiv, bibliotek och samlingar. Bland dem kan nämnas Bidoun Library (2012), Katitzis resa genom Sverige (2012), Två arkiv (2013), META och regina: Två tidskrifter i systerskap (2014), Here We LTTR: 2002–2008 (2015)
Kommande föreläsnignar
Onsdag 8.3, 19:00 Ute Meta Bauer (Berlin/Singapore) är chef och curator på Centre for Contemporary Art i Singapore och har ett särskilt fokus på genreöverskridande format. Bauer var tidig att använda arkivet som form för att lyfta fram alternativa historier.
Onsdag 3.5, 19:00 Jacqueline Hoàng Nguyen (Stockholm) är konstnär. Hon använder ett brett spektrum av medier och utgår mestadels från arkivmaterial för att undersöka frågor om historicitet, kollektivitet, utopisk politik och mångkulturalism inom ramen för feministisk teori.
Onsdag 10.5, 19:00 Alisa Lebow (London) är filmskapare och curator. Hon har bl a arbetat med Filming Revolution - ett interaktivt, databaserat arkiv om independent- och dokumentärfilm i Egypten efter revolutionen.
Torsdag 2.2, 19:00 2017 Föreläsning: Att curera det audiovisuella kulturarvet: Tankar kring mångfald, arkiv och minne av Dagmar Brunow. Flera europeiska filmarkiv har nu gjort sina digitaliserade samlingar tillgängliga för allmänheten. Ett av arkivens uppdrag är att värna om mångfalden. Men hur hanterar arkivarierna utmaningen med luckor i arkiven, särskilt med tanke på att HBTQI-personers och etniska minoriteters berättelser ofta varit dolda eller marginaliserade? Föreläsningen kommer att ge exempel på hur svenska, brittiska och tyska film- och videoarkiv kan ’queera‘ sina arkiv och synliggöra samhällets maktstrukturer. Som en del av seminarieserien Vad gör arkiv?mer →
↑
Konstnärspresentation av Naeem Mohaiemen
Onsdag 1.2, 19:00 2017 Konstnärspresentation av Naeem Mohaiemen. Naeem Mohaiemen (Dhaka/New York) tar sig i utställningen It is Not Necessary to Understand Everything an den globala vänsterns förhållande till utopiskt tänkande genom essäer, fotografier och film. United Red Army lånar den dokumentära filmens form och har sin utgångspunkt i 1977 års kapning av Japan Air Lines flight 472, där planet omdirigeras till Dhaka, Bangladesh.
Mot bakgrund av en mörk filmruta följer vi den transkriberade ljudupptagningen från kontrolltornet, där kaparen från japanska röda armén förhandlar med flygledaren som var en högt uppsatt militär. Genom dialogen uppstår en stark relation av både intima förtroenden och beräknande maktspel. United Red Army är en del av trilogin The Young Man Was som undersöker 1970-talets radikala vänsterrörelser. Mohaiemeens filmer har bl a visats på olika universitet i Bangladesh, på Kiran Nadar Museum, Delhi (2013), New Museum, New York (2011) Museum of Modern Art, New York in 2014 och på 56th Venedigbiennialen 2015. Mohaimen arbetar med en ny film till Documenta 14. Som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa.
Onsdag 1.2, 19:00 2017 Konstnärspresentation av Naeem Mohaiemen. Naeem Mohaiemen (Dhaka/New York) tar sig i utställningen It is Not Necessary to Understand Everything an den globala vänsterns förhållande till utopiskt tänkande genom essäer, fotografier och film. United Red Army lånar den dokumentära filmens form och har sin utgångspunkt i 1977 års kapning av Japan Air Lines flight 472, där planet omdirigeras till Dhaka, Bangladesh.mer →
↑
The Trial: Rossella Biscotti
Söndag 29.1, 13:00–16:00 2017 The Trial av Rossella Biscotti. Den 7 april 1979 greps ett antal militanta och intellektuella, tidigare medlemmar i Potere Operaio (Workers Power) och Autonomia Operaia i Italien misstänkta för terrorism. De anklagades för att ha initierat den väpnade organisationen Röda brigaderna, och för kidnappningen av Aldo Moro.
Ny information: Performancet är uppskjutet till maj. Istället äger en öppen repetition rum av The Trial Söndag 29.1, 13.00–16.00.
13.00–14.00 Introduktion av sammanhanget, karaktärerna och deltagarna av The Trial och rättegången. Med Mathias Wåg, Michele Masucci, Joanna Warsza och CuratorLab.
14.00–16.00 Rundabordssamtal kring karaktärerna, deras kännetecken samt läsningar.
Som chef för det styrande kristdemokratiska partiet var Moro på tröskeln till att framgångsrikt konstruera en "historisk kompromiss" mellan Kristdemokraterna och det italienska kommunistpartiet. Bevis för att stödja åtal var och förblev ogrundade, men majoriteten av de åtalade hölls i fängelse i förebyggande syfte, från 1979 tills rättegången 1984. Med utgångspunkt i rättegången skapar konstnären Rossella Biscotti perfomance-verket the Trial. Performance-verket bygger på en inspelning från rättegången och en simultan översättning inför publik från italienska till svenska, ett förkroppsligande av ett historiskt material och rättegångens språk. Som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa. I samarbete med Curatorlab.
Med stöd av Italienska Kulturinstitutet i Stockholm.
Söndag 29.1, 13:00–16:00 2017 The Trial av Rossella Biscotti. Den 7 april 1979 greps ett antal militanta och intellektuella, tidigare medlemmar i Potere Operaio (Workers Power) och Autonomia Operaia i Italien misstänkta för terrorism. De anklagades för att ha initierat den väpnade organisationen Röda brigaderna, och för kidnappningen av Aldo Moro.mer →
↑
Konstnärspresentation av Agnieszka Polska
Onsdag 25.1, 13:00 2017 Lunchföreläsning med Agnieszka Polska (Lublin/Berlin) som är aktuell på Tensta konsthalls onlineplattform Space. Där presenterar hon ett drömlikt och stiliserat bildspel med material som lånats från internet och bearbetats digitalt av konstnären. Polska arbetar med film, animation, videoinstallationer och performance. Hon är även en del av konstnärskollektivet Golden Poldex som sommaren 2016 initierade Crazy Gallery, ett mobilt kulturcenter som turnerade i polska småstäder med utställningar, föreläsningar, konserter och en bokaffär. Crazy Gallery var tänkt som ett svar på det faktum att en stor del av befolkningen i Polen i dag saknar tillgång till samtidskultur. Det skapades även för att bildkonstnärer, filmare och teoretiker ska komma i kontakt med människor som lever utanför de stora städerna. På engelska.
För att se verket: tryck på main uppe i högra hörnet.
Agnieszka Polska, född 1985 i Lublin, nu baserad i Berlin och Warszawa, har studerat på the Academy of Fine Arts i Krakow och the Universitaet der Künste i Berlin. Hon arbetar med film, animation, videoinstallationer och performance. Hennes arbete har presenterats på: "Suspended Animation", Hirshhorn Museum, Washington, D.C. (2016), You Imagine What You Desire, 19de Sydneybiennalen (2014); Mom, Am I Barbarian?, 13de Istanbulbiennalen (2013); Future Generation Art Prize, Pinchuk Art Centre, Kiev (2012); Early Years, KunstWerke Center for Contemporary Art, Berlin (2010). Soloutställningar inkluderar I Am the Mouth, Nottingham Contemporary (2014), Pseudoword Hazards, Salzburger Kunstverein (2013); Aurorite, CCA Ujazdowski Castle, Warsaw (2012).
Onsdag 25.1, 13:00 2017 Lunchföreläsning med Agnieszka Polska (Lublin/Berlin) som är aktuell på Tensta konsthalls onlineplattform Space. Där presenterar hon ett drömlikt och stiliserat bildspel med material som lånats från internet och bearbetats digitalt av konstnären. Polska arbetar med film, animation, videoinstallationer och performance. Hon är även en del av konstnärskollektivet Golden Poldex som sommaren 2016 initierade Crazy Gallery, ett mobilt kulturcenter som turnerade i polska småstäder med utställningar, föreläsningar, konserter och en bokaffär. Crazy Gallery var tänkt som ett svar på det faktum att en stor del av befolkningen i Polen i dag saknar tillgång till samtidskultur. Det skapades även för att bildkonstnärer, filmare och teoretiker ska komma i kontakt med människor som lever utanför de stora städerna. På engelska.mer →
↑
Homeland av Halil Altındere
20.10–15.1 2017 The home is lost. The home died. The home is behind me now.” I Halil Altınderes videoverk Homeland tar den syriska rapparen Mohammed Abu Hajar med oss på en resa från ett sönderbombat Syrien till Istanbuls Basilikacistern och vidare till den nedlagda flygplatsen Tempelhof, som nu fungerar som ett tillfälligt flyktingläger i Berlin. Genom det musikvideoliknande verket slussas vi in i en våldsam historia om ett pågående krig, där människor flyr för sina liv med förhoppningen om att Europa ska öppna sina gränser. De snabba tempoväxlingarna, det elektroniska soundtracket och det dramatiska innehållet påminner om Hollywood-filmens dramaturgi, men i Homeland varvas fiktionen med det dokumentära. Med drönarens aggressiva ovanifrånperspektiv synas Fort Europas hänsynslösa taggtrådsstängsel. Som en del av Tensta museum: Fortsättning.
Halil Altındere (Istanbul) har länge intresserat sig för frågor om migration, identitet och genus i förhållande till repressiva, patriarkala och nationalistiska strukturer i Turkiet. Soloutställningar inkluderar: MoMA / PS1, New York (2015); Kunstpalais Erlangen (2015); The Institute of Contemporary Art Sofia (2014); Centro de Arte Dos de Mayo, Madrid (2013); PİLOT Gallery, Istanbul (2014, 2011); TANAS, Berlin (2012). Grupputställningar: Berlin Biennale (2016); MAXXI – Museo Nazionale delle Arti del XXI Secolo, Rome (2015); ZKM | Center for Art and Media, Karlsruhe (2015); Gemeentemuseum Helmond (2014); São Paulo-biennialen (2014); MoMA / PS1, New York (2014); Istanbulbiennial (2013, 2005); Centros Culturais Banco do Brasil, Rio de Janeiro / São Paulo (2011); ARTER, Istanbul (2010); Sharjahbiennialen (2009); Centre Georges Pompidou, Paris (2008); documenta 12, Kassel (2007); Istanbul Modern (2007).
20.10–15.1 2017 The home is lost. The home died. The home is behind me now.” I Halil Altınderes videoverk Homeland tar den syriska rapparen Mohammed Abu Hajar med oss på en resa från ett sönderbombat Syrien till Istanbuls Basilikacistern och vidare till den nedlagda flygplatsen Tempelhof, som nu fungerar som ett tillfälligt flyktingläger i Berlin. Som en del av Tensta museum: Fortsättning.mer →
↑
Partisanism av Babi Badalov
20.10 2016–15.1 2017 Partisanism med Babi Badalov. Handskrivna ord som discrimiNATION, Rain-Car-Nation, Mona Khartoum, Musulman-Musulwoman, WHOMAN, Joseph Boys Joseph Girls, 1001 arabian nights, 1001 arabian fights står i fokus för Badi Badalovs (Lerik/S:t Petersburg/Paris) installationer. Ibland är de skivna på textilier i olika storlekar som tillsammans formar ett mönster, andra gånger direkt på väggen. Ofta kombineras de felstavade, fragmenterade och ihopsatta orden med urklippta bilder och tillsammans bildar de väldiga väggcollage.
Badalovs visuella poesi präglas av olika alfabet och personliga typsnitt. Det ter sig vid en första anblick lekfullt men vid en närmre läsning berör verken också allvarliga ämnen: språkbarriärer, gränser, nationaliteter, förtryckande normer, queerhet och kontraster mellan inkludering och uteslutning. Född i den lilla staden Lerik i Azerbajdzjan, nära den iranska gränsen, utvecklade Badalov en betydande del av sin praktik under 1980-och 90-talen i Leningrad/S:t Petersburg, där han studerade måleri på konstakademien. Sedan följde en odyssé till olika städer i USA och Europa, delvis som papperslös flykting. En del av hans konstnärliga praktik utvecklades till att sätta samman ord från de språk han redan kunde med ord han stött på i nya miljöer.
På Tensta konsthall tar sig Badalov an receptionens utställningsrum och låter ord och bilder sträcka sig till både tak och bokshop. Hans senaste utställningar innefattar bl a For the wall, for the world (2016) på Palais de Tokyo, Paris och Poetical Activism (2015) på tranzit.hu, Budapest. Han deltog även i biennalen Manifesta 8 i Murcia. Under sommaren 2016 har Badalov haft en residensvistelse i sydkoreanska Gwangju för att undersöka stadens politiska och kulturella sammanhang och hur olika typer av system för kommunikation formeras genom språk. Det har resulterat i en stor installation på den elfte Gwangjubiennalen som öppnade 2 september.
20.10 2016–15.1 2017 Partisanism med Babi Badalov. Handskrivna ord som discrimiNATION, Rain-Car-Nation, Mona Khartoum, Musulman-Musulwoman, WHOMAN, Joseph Boys Joseph Girls, 1001 arabian nights, 1001 arabian fights står i fokus för Badi Badalovs (Lerik/S:t Petersburg/Paris) installationer. Ibland är de skivna på textilier i olika storlekar som tillsammans formar ett mönster, andra gånger direkt på väggen. Ofta kombineras de felstavade, fragmenterade och ihopsatta orden med urklippta bilder och tillsammans bildar de väldiga väggcollage.mer →
↑
Fuel to the Fire med Natascha Sadr Haghighian
20.10 2016–15.1 2017 I Natascha Sadr Haghighians nya installation Fuel to the Fire (Bränslet på elden) lyfts aktuella ämnen som militarisering av förorten, fotografier som vittnesmål och institutionalisering av rasism och våld. Terrassvärmare och fleecefiltar är viktiga element i utställningsrummet. Vanligtvis för de här föremålen tankarna till uteserveringar men i Sadr Haghighians arbete fungerar de som inneslutande och utestängande markörer och intar olika roller i installationen. Som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritestsrörelser och kampen för social rättvisa.
Centralt i utställningsrummet är screentryckta filtar med bilder på polisvåld som alla orsakat stora protester i olika delar av världen. I installationen ingår även delar av en balkong från ett hus i ett miljonprogramsområde, ett ljudverk med läckande hörlurar och tidningsurklipp som återger både mediastereotyper och alternativa berättelser. En nyproducerad tidning innehåller historiskt material kring piketpolisens historia och om hur ögonvittnens videoinspelningar skapar en legitimitetskris för polisen. Gratistidningen innehåller även Sadr Haghighians intervjuer med aktivisterna Ailin Moaf Mirlashari och Hamid Khan, kulturgeografen Irene Molina, journalisterna Somar Al Naher och Rouzbeh Djalaie och kan tas med hem för vidare läsning.
I Fuel to the Fire riktas särskild uppmärksamhet mot det som hände i Stockholmsförorten Husby en kväll i maj 2013 då Lenine Relvas-Martins, en 69-årig Husbybo, sköts till döds av piketpolisen i sin egen lägenhet. Grannar som var på plats väntade ut det avgörande ögonblicket då Relvas-Martins döda kropp bars ut i en liksäck, täckt av en röd fleecefilt med ett hjärta på. Polisen hade i sin rapport hävdat att han skadats under händelsen och förts till sjukhus. Grannarnas och frilansfotografen Björn Lockströms bilder bevisade dock att polisen försökte dölja hans död, vilket tvingade polisen att “rätta” sin rapport. Händelsen orsakade protester i Husby som ledde till omfattade upplopp i flera stora städer i Sverige. Ingen hölls ansvarig för dödsskjutningen och den diskuterades inledningsvis heller inte märkbart i mainstream-media. Istället rapporterade media huvudsakligen om bilbränder och ungdomsvåld, vilket bidrog till en än mer stigmatiserad bild av Stockholms norra förorter.
Fuel to the Fire spårar piketpolisen, den svenska versionen av SWAT- polisen (Special Weapons and Tactics), tillbaka till dess begynnelse i USA. SWAT grundades i Los Angeles i slutet av 1960-talet efter Watts-upproret och sattes i bruk för första gången under en razzia mot den kommunistiska afroamerikanska organisationen Svarta pantrarna. Historien om SWAT-polisens uppkomst visar på det intima sambandet mellan polisens militarisering, social segregering och institutionaliserad rasism.
Sadr Haghighians (Berlin/Teheran) research-baserade praktik omfattar en rad konstnärliga metoder och tekniker, bland annat video, performance och installationer. Hennes arbete präglas av en kritisk granskning av hur världen kommuniceras och görs säljbar. Med ett särskilt intresse för det synligas gränser, undersöker hon sociopolitiska konsekvenser av hur maktförhållanden upprättas. När hon 2007 bjöds in för att delta i konstmässan Artissima i Turin, bidrog hon med vägginstallationen I Cannot Work Like This (2007), som på ett både fyndigt och allvarligt vis ifrågasatte den kommersiella konstvärldens intressen. I verket visades de verktyg som använts under installeringsprocessen, t ex spik och hammare, och uppmärksamheten riktades därmed mot själva arbetet, snarare än det förväntade konstobjektet. På ett liknande sätt öppnar Fuel to the Fire upp en kritisk diskussion om hur offentliga rum delas upp, privatiseras, kontrolleras och militariseras.
Sadr Haghighian är aktiv medlem i nätverket Gulf Labor Coalition, en sammanslutning av kulturarbetare och konstnärer som protesterar mot de slavliknande arbetsförhållandena som drabbar de gästarbetare som bygger filialer till västerländska museer i Förenade Arabemiraten. Hon deltar också i en tribunal i Köln planerad till 2017 som riktar sig mot institutionaliserad rasism och kopplingarna mellan högerinriktade nätverk och den tyska staten.
Istället för att bidra med ett CV till den här biografin vill Sadr Haghighian att läsaren besöker www.bioswop. net, en CV-plattform där konstnärer, kulturarbetare och andra kan utbyta CV:n.
Med stöd från Goethe-Institut Sweden och ABF Stockholm.
Utställningen är en del av samarbetet They Were, Those People, a Kind of Solution med WHW (Zagreb) eipcp – European Institute for Progressive Cultural Policies (Wien) och Centre for Peace Studies (CMS) (Zagreb). Med stöd av Creative Europe Programme of the European Union.
Förtydligande Efter kommentarer från Mårten Arndtzen (Sveriges Radio) gällande utredning av fallet där polisen sköt ihjäl Lenine Relvas-Martins vill vi förtydliga några detaljer.
Tidningen Fuel to the Fire är en av de bärande delarna i Natascha Sadr Haghighians konstutställning i vilken ett antal personer blir intervjuade. Personerna är utvalda av konstnären för att hon intresserar sig för just deras perspektiv. I en av texterna intervjuas journalisten Rouzbeh Djalaie, tidigare chefredaktör på lokaltidningen Norra sidan (nu Vi i Tensta), som var den första nyhetskanalen att publicera nyheten att Lenine Relvas-Martins dog redan i lägenheten. Norra sidan var betydande för att få ut rätt fakta till resten av mediehusen.
I intervjun med Rouzbeh Djalaie svarar han på frågan ”Gjordes det någon offentlig utredning av händelsen? En utredning av polisens agerande till exempel?” Han svarar: ”Det gjordes en intern polisutredning men ingen rättslig. Man ansåg att "de gjorde sitt jobb så gott de kunde. Man skulle kunna se på upproren som ett slags svar på orättvisan i det hela, hur polisen generellt agerar i förorterna, men också som ett svar på samhällets underliggande strukturella problem.” Här görs inte en tydlig distinktion av vad Djalaie syftar på med ”rättslig”, om det var en rättslig eller intern utredning och vad det rättsliga i så fall innebär.
Händelsen prövades aldrig i domstol men två åklagare gjorde förundersökningar och kom fram till att polisen handlat i nödvärn och att det inte varit ”uppenbart oförsvarligt” att avlossa skottet. Det är olyckligt att det i intervjun inte framgår tydligare hur ärendet hanterades, och vi beklagar detta.
20.10 2016–15.1 2017 I Natascha Sadr Haghighians nya installation Fuel to the Fire (Bränslet på elden) lyfts aktuella ämnen som militarisering av förorten, fotografier som vittnesmål och institutionalisering av rasism och våld. Terrassvärmare och fleecefiltar är viktiga element i utställningsrummet. Vanligtvis för de här föremålen tankarna till uteserveringar men i Sadr Haghighians arbete fungerar de som inneslutande och utestängande markörer och intar olika roller i installationen. Som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritestsrörelser och kampen för social rättvisa.mer →
bag
Guide to Standard Length of a Miracle Goldin+Senneby Standard Length of a Miracle was a mutating retrospective by Goldin+Senneby. Over the past ten years, the Stockholm-based artist duo has explored virtual worlds, offshore companies, withdrawal strategies, and subversive speculation. In a unique and subtle way, they combine artistic practice, financial theory, and performative methods, which are sometimes borrowed from the world of magic. The retrospective was presented as installations and performances at Tensta konsthall as well as at other places not primarily associated with contemporary art. Stockholm School of Economics, the Third Swedish National Pension Fund, the Financial Supervisory Authority, the clothing store A Day's March, Cirkus Cirkör, and the historical art museum Prince Eugen’s Waldemarsudde all serve as stages for reactivations of Goldin+Senneby’s oeuvre from the past ten years. Introducing the artistic field to public institutions and commercial centers enables a shift of perspective about where art takes place and who the audience is. more →
Fuel to the Fire med Natascha Sadr Haghighian Tensta konsthall 20.10 2016–15.1 2017 I Natascha Sadr Haghighians nya installation Fuel to the Fire (Bränslet på elden) lyfts aktuella ämnen som militarisering av förorten, fotografier som vittnesmål och institutionalisering av rasism och våld. Centralt i utställningsrummet är screentryckta filtar med bilder på polisvåld som alla orsakat stora protester i olika delar av världen. I installationen ingår även delar av en balkong från ett hus i ett miljonprogramsområde, ett ljudverk med läckande hörlurar och tidningsurklipp som återger både mediastereotyper och alternativa berättelser. En nyproducerad tidning innehåller historiskt material kring piketpolisens historia och om hur ögonvittnens videoinspelningar skapar en legitimitetskris för polisen.more →
Fuel to the Fire with Natascha Sadr Haghighian Tensta konsthall 20.10 2016–15.1 2016 Natascha Sadr Haghighian’s new installation Fuel to the Fire raises topical issues like the militarization?of the police, images as testimonies, and institutionalized racism and violence. In one area, the blankets carry screen-printed images of incidents of police violence that have evoked significant protests. The installation also includes parts of a balcony from a million program housing unit, a sound piece with leaking headphones, and newspaper clippings echoing media stereotypes and alternative narratives. A newly produced newspaper contains material on the history of SWAT police and on the role of eyewitness video that creates a legitimacy crisis for the police. more →
Viet Nam Diskurs Stockholm av Marion von Osten med Peter Spillmann Tensta konsthall 10.6–25.9 2016 Viet Nam Diskurs Stockholm. Marion von Osten i samarbete med Peter Spillmann, Center for Post-Colonial Knowledge and Culture, som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa. I utställningen Viet Nam Diskurs Stockholm återvänder konstnärerna och forskarna Marion von Osten och Peter Spillmann till Peter Weiss och Gunilla Palmstierna-Weiss pjäs Viet Nam Diskurs (1968) och dess komplexa produktionshistoria, samt det politiska och kulturella sammanhang i vilket den tillkom. Deras pågående forskning introducerar samtida perspektiv på 1960-talets radikala politik och hur den blev en del av filmen, teatern och konsten. På Tensta konsthall antar Viet Nam Diskurs Stockholm formen av en växande samling. Vietnamdiskurs legendariska scenografi, av Gunilla Palmstierna-Weiss, presenteras i form av skisser, fotografier, texter och vittnesmål.more →
Viet Nam Discourse Stockholm by Marion von Osten with Peter Spillmann Tensta konsthall 10.6–25.9 2016 Viet Nam Discourse Stockholm by Marion von Osten with Peter Spillmann The Center for Post-Colonial Knowledge and Culture (CPKC).As part of The Eros Effect: Art, Solidarity Movements and the Struggle for Social Justice. For the project Viet Nam Discourse Stockholm, the artist and researcher Marion von Osten and Peter Spillmann have revisited Peter Weiss's and Gunilla Palmstierna-Weiss's drama Viet Nam Diskurm complex production history as well as the political and cultural context in which the play was created. Their ongoing research is creating a virtual archive of the radical politics of the 1960s and how they became a part of film, theater, and art. During the summer Viet Nam Discourse Stockholm at Tensta konsthall is creating a platform for conversations, interpretations, and readings about and of the entangled histories of art practice and solidarity movements. The play’s legendary set design by Gunilla Palmstierna-Weiss will be presented in the form of sketches, photographs, texts, and testimonies.more →
Halvmånsformade ärr Evin Cherif Andrapristagare Tensta konsthalls textpris 2016. more →
Nioosha Shams En värld som färgas röd Tredjepristagare Tensta konsthalls textpris 2016.more →
Standardlängden av ett mirakel av Goldin+Senneby Tensta konsthall 27.1–15.5 2016 Standardlängden av ett mirakel är en muterande retrospektiv av Goldin+Senneby. Den Stockholmsbaserade konstnärsduon har under de senaste tio åren utforskat virtuella världar, offshore-företag, strategier för undandragande och subversiv spekulation. På ett ovanligt och underfundigt vis kombinerar de konstnärlig praktik, finansiell teori och performativa metoder som bl a lånats från magins värld. Retrospektiven presenteras genom installationer och performance dels på Tensta konsthall, dels på platser som inte specifikt förknippas med samtidskonst. Handelshögskolan, Tredje AP-fonden, Finansinspektionen, klädbutiken A Day’s March, Cirkus Cirkör och det konsthistoriska museet Prins Eugens Waldemarsudde fungerar som scener där verk från Goldin+Sennebys tioåriga praktik återaktiveras. Genom att låta det konstnärliga fältet möta offentliga institutioner och kommersiella aktörer förskjuts perspektiven för var konsten kan ta plats och vem som är publik. more →
Standard Length of a Miracle by Goldin+Senneby Tensta konsthall 27.1–15.5 2016 Standard Length of a Miracle is a mutating retrospective by Goldin+Senneby. Over the past ten years, the Stockholm-based artist duo has explored virtual worlds, offshore companies, withdrawal strategies, and subversive speculation. In a unique and subtle way, they combine artistic practice, financial theory, and performative methods, which are sometimes borrowed from the world of magic. The retrospective will be presented as installations and performances at Tensta konsthall as well as at other places not primarily associated with contemporary art. Stockholm School of Economics, the Third Swedish National Pension Fund, the Financial Supervisory Authority, the clothing store A Day's March, Cirkus Cirkör, and the historical art museum Prince Eugen’s Waldemarsudde all serve as stages for reactivations of Goldin+Senneby’s oeuvre from the past ten years. Introducing the artistic field to public institutions and commercial centers enables a shift of perspective about where art takes place and who the audience is.more →
Standardlängden av ett mirakel Jonas Hassen Khemiri Författaren Jonas Hassen Khemiri svarar på Goldin+Sennebys tioåriga praktik genom en litterär meta-fiktion som läses upp på konsthallen varje dag kl 14:12. I novellen Standardlängden av ett mirakel tar berättarjaget namnet Anders Reuterswärd, med förhoppningen om att kunna få jobb på en konsthall. I ett rappt berättartempo utan punktion och möjlighet att hämta andan, slungas läsaren in i en medvetandeström där alla associationer är lika viktiga. Monologen kopplas också samman med en ek-installation på konsthallen.more →
Standard Length of a Miracle Jonas Hassen Khemiri The author Jonas Hassen Khemiri’s meta-fictional response to Goldin+Senneby’s ten-year practice will be read out loud at the konsthall every day at 14:12. In the short story The Standard Length of a Miracle, the narrator changes his name to Anders Reuterswärd, hoping to increase his chances of getting hired at a konsthall. At a brisk pace without punctures or breathing space, the reader gets thrown into a stream of consciousness where all associations are equally important. The short story’s monologue is connected to the installation of an oak in the gallery space. more →
Standard Length of a Miracle (Arabic) Jonas Hassen Khemiri The author Jonas Hassen Khemiri’s meta-fictional response to Goldin+Senneby’s ten-year practice will be read out loud at the konsthall every day at 14:12. In the short story The Standard Length of a Miracle, the narrator changes his name to Anders Reuterswärd, hoping to increase his chances of getting hired at a konsthall. At a brisk pace without punctures or breathing space, the reader gets thrown into a stream of consciousness where all associations are equally important. The short story’s monologue is connected to the installation of an oak in the gallery space. more →
New Visions med Rana Begum, Nadia Belerique, Monir Farmanfarmaian, David Maljkovic, Philippe Parreno, Adam Pendleton, Yelena Popova Tensta konsthall 27.1–15.5 2016 Hur ser vi? Med vilken blick och från vilken horisont? I grupputställningen New Visions ingår verk där seendets mekanismer och förutsättningar står i fokus. I målningar, reliefer och fotografier av Rana Begum, Nadia Belerique, Monir Farmanfarmaian, David Maljkovic, Philippe Parreno, Adam Pendelton och Yelena Popova riktas uppmärksamheten till mötet mellan verket och den som betraktar. Som betraktare bidrar en till att formulera verket, påverka vilka mönster som framträder och vilka associationer som väcks. I New Visions uppmanas betraktaren att skärpa blicken och kroppsligt erfara såväl verken som deras plats i utställningsrummet.more →
New Visions with Rana Begum, Nadia Belerique, Monir Farmanfarmaian, David Maljkovic, Philippe Parreno, Adam Pendleton, Yelena Popova Tensta konsthall 27.1–15.5 2016 How do we see? With what gaze and from what horizon? In the group exhibition New Visions, seven artists with interests in the mechanisms and conditions of seeing address these questions. In paintings, prints, and photographs, the attention is pointed back to the observer. Thus, the observer contributes to the formulation of the work, affecting the patterns that appear and the associations that come forth. By refocusing and refiguring the way the eye apprehends a given space, New Visions contests the habits of seeing and the methods of directing the eye. more →
Transmission from the Liberated Zones by Filipa César Tensta konsthall 18.10 2015–17.1 2016 Opening this fall is the artist and filmmaker Filipa César's new work Transmission from the Liberated Zones. The show marks the starting point of a two-year program line at Tensta konsthall that investigates contemporary art’s relation to international solidarity movements and examines the notion solidarity can imply today. Since 2008, César has worked with the post-colonial history of Portugal and the liberation movement in Guinea-Bissau. Her work renegotiates the mechanisms of history writing by combining established and subjective perspectives with the poetics inherent in moving images.more →
Transmission from the Liberated Zones av Filipa César Tensta konsthall 18.10 2015–17.1 2016 I höst visas konstnären och filmaren Filipa Césars nya verk, Transmission from the Liberated Zones (Sändningar från befriade områden). Den utgör startpunkten för en två år lång programlinje på Tensta konsthall som undersöker samtidskonstens förhållande till internationella solidaritetsrörelser och vad begreppet solidaritet kan betyda idag. César har sedan 2008 arbetat med Portugals postkoloniala historia och befrielserörelsen i Guinea-Bissau. Hennes verk omförhandlar historieskrivandets mekanismer genom att kombinera vedertagna och subjektiva perspektiv med filmens poetiska potential. more →
Symposium Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa Tensta konsthall Symposium: Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa som ägde rum lördag 17.10, 10:00–18:00. Symposiet utgjorde startpunkten för Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa, en flerårig studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, filmvisningar m m. I en tid då fascistiska partier vinner mark i Europa och samhällsklimatet blir allt hårdare, vill vi återvända till begreppet solidaritet för att pröva dess giltighet idag. Har solidaritetsbegreppet en framtid eller måste vi hitta nya sätt för att beskriva samtidens politiska organisering och kamper? Vad innebär det att inse allvaret i en situation och hur agerar man därefter?
Bland de inbjudna deltagarna fanns Mathieu Kleyebe Abonnenc (Metz), Filipa César (Berlin), Kodwo Eshun (London), Peo Hansen (Norrköping), Ingela Johansson (Stockholm), Stefan Jonsson (Norrköping), Kristine Khouri (Beirut), Doreen Mende (Berlin), Bojana Piškur (Ljubljana), Natascha Sadr Haghighian (Berlin/Tehran), Rasha Salti (Beirut), Rojda Sekersöz (Stockholm), Gulf Labor/Natascha Sadr Haghighian (Ashok Sukumaran (Mumbai)), Dmitry Vilensky (S:t Petersburg), Marion von Osten (Berlin), Mathias Wåg (Stockholm) och Aleksandra Ålund (Norrköping).more →
Liquidity Inc. av Hito Steyerl Tensta konsthall 10.10 2015–10.1 2016 Liquidity Inc. av Hito Steyerl, som en del av Den nya modellen. ”Be water, my friend.” Så inleds Hito Steyerls videoinstallation Liquidity Inc. (2014) om det formlösa, flytande, våldsamma och samtidigt livsnödvändiga som är vatten. I Liquidity Inc. strömmar vattnet fram över tv-skärmar och iPhone- skärmsläckare. Vattnet är på samma gång en faktisk vätska och en outtömlig metafor, kapitalets flytande form, It- bubblan när den spricker.more →
Symposium The Eros Effect: Art, Solidarity Movements and the Struggle for Social Justice Tensta konsthall Symposium: The Eros Effect: Art, Solidarity Movements and the Struggle for Social Justice, was held Saturday 17.10, 10:00–18:00. The symposium is the starting point of a multi-year inquiry into the relationship between art and solidarity movements, performed in a series of commissions, exhibitions, workshops, presentations, and film screenings. Faced with fascist parties gaining ground in Europe and an increasingly tough social climate, we see the necessity to return to the notion of solidarity in order to try its validity today. Will solidarity still be relevant in the future, or is it a historical concept? Do we need to find new ways to describe the political movements of today and their struggles, sympathies, and commitments? What does recognizing the urgency of a situation imply, and how do we act upon it?
The invited speakers were Mathieu Kleyebe Abonnenc (Metz), Filipa César (Berlin), Kodwo Eshun (London), Peo Hansen (Norrköping), Ingela Johansson (Stockholm), Stefan Jonsson (Norrköping), Kristine Khouri (Beirut), Doreen Mende (Berlin), Bojana Piškur (Ljubljana), Natascha Sadr Haghighian (Berlin/Tehran), Rasha Salti (Beirut), Rojda Sekersöz (Stockholm), Gulf Labor/Natascha Sadr Haghighian (Ashok Sukumaran (Mumbai)), Dmitry Vilensky (S:t Petersburg), Marion von Osten (Berlin), Mathias Wåg (Stockholm) and Aleksandra Ålund (Norrköping).more →
Liquidity Inc. by Hito Steyerl Tensta konsthall 10.10 2015–10.1 2015 Liquidity Inc. by Hito Steyerl, as part of The New Model. “Be water, my friend” reads the initial phrase in Hito Steyerl’s Liquidity ?Inc. (2014), a video installation about the formless, floating, violent, and simultaneously vital water. In Liquidity Inc., water gushes out of television screens and iPhone screen savers. It functions both as a liquid and as an inexhaustible metaphor: the liquefied form of capital, the dot-com bubble when it bursts.more →
Tensta museum: Fortsättning Tensta konsthall 17.6–4.10 2015 Tensta museum: Fortsättning följer upp den uppmärksammade utställningen Tensta museum: Rapporter från nya Sverige, om historia och minne i Tensta. Efter höstavdelningen (26.10 2013–13.1?2 014) och våravdelningen (18.1–18.5 2014) samt filialer under samma period på Stockholms Stadsmuseum och Stockholms Medeltidsmuseum, fortsätter ortens eget museum att vara en integrerad del av konsthallens verksamhet. I konsthallens entré visas utställningen Det träden ser av Tenstabaserade konstnären Mats Adelman. I klassrummet visas videoverket Porto 1975 av konstnären Filipa César och kortfilmen Rehearsals. I det sinnrika Tenstaskåpet får vi ta del av material från de projekt och utställningar som konstnärerna Nina Svensson och Bernd Krauss gjort i samarbete med konsthallen de senaste åren. På onlineplattformen Space presenteras radioprogrammet SR Urbania där rapparen Adam Tensta befinner sig i ett framtida Tensta. more →
Tensta Museum Continues Tensta konsthall Tensta Museum Continues follows up on the highly acclaimed exhibition Tensta Museum: Reports from New Sweden, about history and memory in Tensta. After Tensta Museum Fall Department (26.10 2013–13.1 2014) and Spring Department (18.1–18.5 2014) as well as branches during the same period at the Stockholm City Museum, and Museum of Medieval Stockholm, the suburbs’ own museum now continues as an integrated part of Tensta konsthall. On view in the entrance of the konsthall is the Tensta-based artist Mats Adelstam’s exhibition, What the Trees See. The classroom space features the video Porto 1975, by the artist Filipa César and the short film Rehearsals. The ingenious Tensta Cabinet features material from projects and exhibitions made in recent years by the artists Nina Svensson and Bernd Krauss in collaboration with Tensta konsthall. The online platform Space presents the radio program SR Urbania in which the rapper Adam Tensta resides in a future Tensta.more →
Here We LTTR: 2002–2008 Tensta konsthall 23.5–27.9 2015 LTTR är namnet på ett queerfeministiskt konstnärskollektiv med hjärtat i New York. I början på 2000-talet bedrev gruppen ett ambitiöst redaktörsarbete och kunskapsinsamlande som bl a resulterade i en årlig tidskrift, performancer och filmprogram. Genom samarbeten, organisering, föreläsningar och tidsskriftsskapande, kopplade LTTR samman ett vibrerande queer community. Tidskriften, som kan beskrivas som å ena sidan ett konstverk och å andra sidan en politisk händelse, antog för varje nummer en ny skepnad – så som spiralblock med guldinskription, manillakuvert och LP-omslag. LTTR skapade ständigt nya dialoger och utmanade givna former, även sina egna. Förkortningen LTTR befann sig i konstant rörelse och kom under åren att betyda allt från Lesbians To The Rescue, Listen Translate Translate Record, Lesbians Tend To Read till Lacan Teaches To Repeat. more →
Here We LTTR: 2002–2008 Tensta konsthall 23.5–27.9 2015 LTTR is a feminist, genderqueer artist collective originally based in New York. In the early 2000s, the group engaged in ambitious editorial work and knowledge gathering that resulted in an annual journal, performance events, and video programs, among other things. LTTR catalyzed a vibrant queer community in formation through collaboration, organizing, explicit discourse, journal making, and distribution. The journal, half work of art, half political event, took on a new guise for each issue, ranging from spiral notebooks with golden inscriptions to manila envelopes to LP covers. LTTR constantly created new dialogues and challenged given forms, including their own. The acronym LTTR was in constant motion and was to be read in a multitude of ways, including Lesbians To The Rescue, Listen Translate Translate Record, Lesbians Tend To Read, and Lacan Teaches To Repeat. more →
Jag är en Tensta-katt Marianne Al-Ghorabi Vinnande (förstapristagare) bidrag i Tensta konsthalls textpris 2015. more →
Untitled Lema Shansab Hederspristagare av Tensta konsthalls textpris 2015.more →
Frederick Kiesler: Visions at Work. Annotated by Céline Condorelli and Six Student Groups Tensta konsthall 11.2–2.5 2015 In collaboration with the Austrian Frederick and Lillian Kiesler Private Foundation in Vienna, Tensta konsthall shows the first exhibition in Sweden of Frederick Kiesler's genuinely transdisciplinary work. Frederick Kiesler (1890–1965) was an architect, artist, scenographer, pedagogue, theorist and - not least - a groundbreaking exhibition designer.more →
Frederick Kiesler: Visioner i arbete. Med tillägg av Céline Condorelli och sex studentgrupper Tensta konsthall 11.2–2.5 2015 Frederick Kiesler: Visioner i arbete, med tillägg av Céline Condorelli och sex studentgrupper. I samarbete med Austrian Frederick and Lillian Kiesler Private Foundation i Wien, visas den första utställningen i Sverige med Frederick Kieslers genuint transdisciplinära arbeten. Frederick Kiesler (1890–1965) var arkitekt, konstnär, scenograf, pedagog, teoretiker och – inte minst – banbrytande utställningsdesigner.more →
Life as a Full-Scale Demonstration: Konsument i oändligheten:1971 Helena Mattsson One particular aspect of the exhibition will be treated in this article, the use of "real full-scale architecture" as a curatorial practice, and how architecture, framed by the museum, becomes a tool for constructing a critical space based on corporeal experiences. The environments play with the reality and realism not only by their full scale but also by mirroring existing environments outside the museum. more →
A Canon of Exhibitions Bruce Altshuler Discussion of an exhibitionary canon is something new. And it is new because the serious study of exhibitions is something new, or at least relatively new. The two factors have driven recent research and publication on exhibitions: the changing landscape of art history, with its expanding interests in social and institutional histories, and, perhaps more importantly, the curatorial boom of the late 1980's and 1990s. more →
A Short Organum for the Theatre Bertold Brecht The following sets out to define an aesthetic
drawn from a particular kind of theatrical performance
which has been worked out in practice
over the past few decades. In the theoretical statements,
excursions, technical indications occasionally
published in the form of notes to the writer’s
plays, aesthetics have only been touched on casually
and with comparative lack of interest. There
you saw a particular species of theatre extending or
contracting its social functions, perfecting or sifting
its artistic methods and establishing or maintaining
its aesthetics — if the question arose — by rejecting
or converting to its own use the dominant conventions
of morality or taste according to its tactical
needs. more →
Monogamy Tirdad Zolghadr Monogamy is something you endure. It marks a sustained condition, rather than a rational decision or a natural impulse. In the best of cases, by highlighting the idea of commitment as an institution, monogamy denaturalizes commitment even as it consolidates it.more →
The Undercommons - Fugitive Plannings & Black Study Stefano Harney & Fred Moten In this series of essays Fred Moten and Stefano Harney draw on the theory and practice of the black radical tradition as it supports, inspires, and extends contemporary social and political thought and aesthetic critique. more →
Research by Drawing Dieter Bogner Frederick Kiesler was one of the 20th century’s most radical exhibition designers. To this day, the concepts he developed over four decades in Vienna, Paris, and New York redefine the relationships between exhibition object, spatial design, and spectator. Most importantly, Kiesler proposed that in every period of art, artists relate to specific aspects of the complex process of perception. more →
Det här är alla ställen av Ane Hjort Guttu Tensta konsthall 22.10 2014–11.1 2015 Det här är alla ställen av Ane Hjort Guttu, del av Den nya modellen. Filmen Det här är alla ställen består främst av en dialog mellan två kvinnor i Stockholmsförorten Tensta. Den arabiska våren utgör en bakgrund för dialogen och filmen kopplar ihop de tre senaste årens globala proteströrelser med protesterna i Husby, Tensta och på andra platser i Sverige i maj 2013. Det här är alla ställen är samtidigt en förföriskt vackert filmad studie av förhållandet mellan politiska och personliga kriser. Den Oslobaserade konstnären Ane Hjort Guttu arbetar poetiskt med grundläggande existentiella och politiska förhållanden, ofta i video- och installationsform. http://www.anehjortguttu.netmore →
This Place is Every Place by Ane Hjort Guttu Tensta konsthall New ModelThis Place is Every Place essentially consists of a dialogue between two women in the suburb of Tensta in Stockholm. The Arab spring is a backdrop for their conversation, and the film puts forward a connection between the global protest movements of the past three years and the riots in the Swedish suburbs. This Place is Every Place is a seductive, beautifully shot study of the relationship between political and personal crises, pointing to widespread lost faith in alternative social organization. The Oslo-based artist Ane Hjort Guttu works poetically with fundamental existential and political conditions, often in the form of video and installation. http://www.anehjortguttu.netmore →
School Section av Dave Hullfish Bailey Tensta konsthall 22.10 2014–11.1 2015 School Section av Dave Hullfish Bailey, del av Den nya modellen. Med utgångspunkt i 1960-talets utopiska idéer hittar konstnären Dave Hullfish Bailey i installationen School Section verkliga och påhittade samband mellan hur mark används i USA och det offentliga skolsystemet där. Han söker sig ut i ett landskap fyllt med sociala, politiska och ekonomiska spänningar. Drop City i Colorado, USA, var en sorts hippiekollektiv som låg i närheten av en nedlagd kommunal skola. Skolan hade byggts trettio år tidigare, som en följd av depressionen. Här valde progressiva amerikaner att satsa på den offentliga utbildningen och lokalt möta den ekologiska och ekonomiska ödeläggelsen som kom i spåren av sandstormar i regionen. Genom att utgå från skolan, ”det institutionella spöket", som ett villkor för livet i Drop City, finner Hullfish Bailey historiska - möjliga eller omöjliga - samband emellan dem båda. more →
School Section by Dave Hullfish Bailey Tensta konsthall 22.10 2014–11.1 2015 School Section by Dave Hullfish Bailey, as part of The New Model. Bailey's practice is rooted in close observation, cross-disciplinary analysis and the experimental mapping of specific places, often sites where geographical edges coincide with cultural and economic margins. Sculptural processes and forms—including models, improvised devices, working prototypes, provisional architectures and sited interventions—play multiple roles in his projects, not only as conceptual motors and concretely experienced objects, but as means for speculative realignments of social patterns.more →
No Exceptions Mickael Löfgren Inga undantag (No Exceptions) is the name of a new report authored by Mikael Löfgren and developed by Klister, a nationwide network of small and medium-sized contemporary art centers in Sweden. In the report, Löfgren argues that the demand for measurability and immediate statistics that characterizes contemporary cultural discourse is not suitable for evaluating the work of the country's smaller art institutions. Such a pragmatic and economically-driven model of analysis is taken from New Public Manegement (NPM) and only works if the primary goal of a business is to generate profit. But as cultural institutions in general, and smaller art galleries in particular, work towards other objectives, evaluations must also adapt to their language and methods. more →
Rapport: Inga undantag Mikael Löfgren Inga undantag är namnet på en ny rapport författad av Mikael Löfgren, och framtagen av Klister, ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonsthallar i Sverige. I rapporten argumenterar Löfgren för att de krav på mätbarhet och omedelbara siffror som kännetecknar vår tids kulturdiskurs inte lämpar sig för att utvärdera det arbete som bedrivs på landets mindre konstinstitutioner. Löfgren menar att det som framför allt kännetecknar konsthallarnas arbete är deras förmåga att etablera fungerande nätverk, både lokalt, regionalt, nationellt och globalt.more →
The Paths to the Common(s) Are Infinite Tensta konsthall 11.6–28.9 2014 The Paths to the Common(s) Are Infinite utgår från de New York-baserade konstnärerna Ayreen Anastas och Rene Gabris frågeställningar och formuleringar kring begreppet the common(s) och utgörs av olika undersökningar, erfarenheter och materiella spår av möten. Med commons (allmänningar) har man historiskt sett avsett delat ägande och nyttjande av land och vatten, som t ex i medeltida England, men idag har begreppet vidgats avsevärt för att innefatta även kultursfären, programvara och allmännyttans grundskola, sjukvård och infrastruktur. Konstnärerna finner otaliga exempel på Commoning (att "göra det gemensamma") och en strävan efter the Common(s) i vår tid av privatiseringar och ekonomiska nedskärningar.more →
The Paths to the Common(s) are Infinite Tensta Konsthall 11.6-28.9 2014 The Paths to the Common(s) are Infinite is an attempt by the New York-based artists Ayreen Anastas and Rene Gabri to situate and share various inquiries, experiences, and material traces of encounters, which have brought them to questions of the common(s). The commons have historically referred to shared ownership and care of land and water, for example in Medieval England, but what is commonly held today is much wider encompassing the cultural sphere, software, and public goods such as public education, health care, and infrastructure. For the artists, the practices of commoning and struggles for common(s) in an ever more privatized and economized existence are everywhere today.more →
Miraklet i Tensta (Theoria) Tensta konsthall 11.6–28.9 2014 Magnus Bärtås nya film Miraklet i Tensta (Theoria) är en egensinnig skildring av hur Jungfru Maria uppenbarade sig i Tensta sommaren 2012, baserad på vittnesmål från internet. Med hjälp av boende i Tensta har vittnesmålen gestaltats och filmats i samma rum på konsthallen där filmen kommer att visas. Del av Den nya modellen.more →
The Miracle in Tensta (Theoria) Tensta Konsthall 11.6–28.9 2014 Magnus Bärtås' new film, The Miracle in Tensta (Theoria) is a wayward depiction of how the Virgin Mary appeared in Tensta in the summer of 2012, based on testimonies on the internet. With the help of Tensta residents, the testimonies have been visualized and shot in the same room in the gallery where the film will be shown. A part of The New Model.more →
META och regina: Två tidskrifter i systerskap Tensta konsthall 11.6–28.9 2014 Arkivutställning. META och regina är två tidskrifter som grundades oberoende av varandra på 1990-talet av två kulturproducenter. Båda använde sitt förnamn som titel på tidningen och därmed hade de skapat sig varsitt verktyg för att nå ut till allmänheten med en institutionskritisk hållning till rådande normer i tidens konstvärld. De två tidningarna har olika karaktär och arbetar utifrån var sin strategi men utgår båda från ett feministisk perspektiv.??more →
META and regina: Two (Magazine) Sisters in Crime Tensta Konsthall 11.6–28.9 2014 Archive exhibition. META and regina: Two (Magazine) Sisters in Crime. META and regina are both magazines founded independently in the 1990’s by two female cultural producers. Using their first names as titles of the magazines they made a public statement as a tool of institutional critique on normative concepts within the art system at the time. Although distinguished by their unusual characters and strategies, the two magazines - META and regina - share a common feminist position and subversive approach that make them 'sisters in crime'.more →
Tensta museum: Fortsättning Tensta konsthall 11.6–28.9 Tensta museum: Rapporter från nya Sverige handlar om historia och minne i Tensta, i förhållande till platsen och till människor som bor och verkar här. Efter Tensta museums höstavdelning (26.10 2013–13.1 2014) och våravdelning (18.1–18.5 2014) samt filialer under samma period på Stockholms Stadsmuseum och Stockholms Medeltidsmuseum fortsätter nu ortens eget museum i form av Salong Tensta, ett klassrum för svenskalektioner, originalritningar av Tenstas planarkitekt Igor Dergalin, affischer av konstnären Jakob Kolding, konst- och litteraturvandringar och seminarier. På onlineplattformen Space presenterar Beiruts Arab Image Foundation Rifat Chadirji Collection med fotografier av senmodernistisk arkitektur och människor i det offentliga rummet i Irak under perioden ca 1950–75. Medborgare till medborgare, en mötesplats för nyanlända som behöver stöd och kunskap om samhället i Sverige, äger rum varje tisdag. Genom The Silent University arrangeras språkcafé.more →
Tensta Museum Continues Tensta Konsthall 11.6–28.9 Tensta Museum: Reports from New Sweden is about history and memory in Tensta, both in relation to the place and to the people who live and work here. After Tensta Museum Fall Department (26.10 2013–13.1 2014) and Spring Department (18.1–18.5 2014) as well as branches in the same period at the Stockholm City Museum, and Museum of Medieval Stockholm, the suburbs own Museum is now continuing in the form of Salon Tensta, a classroom for Swedish lessons, original drawings of Tensta by architect Igor Dergalin, posters by artist Jakob Kolding, an Arts and Literature walk in Tensta and seminars. The online platform Space and Beirut’s Arab Image Foundation present Rifat Chadirji’s Collection of photographs with late modernist architecture and people in public space in Iraq from the period around 1950–75. Citizen to Citizen, a venue for newcomers who need support and knowledge of the community in Sweden takes place every Thuesday and a language café is organized through The Silent University.more →
Rifat Chadirji’s work: building modern Iraqi identity and hadara Caecilia Pieri Rifat Chadirji is considered to be one of the major 20th century Iraqi architects, not only through his realizations but also through the considerable bulk of his work in the fields of architectural practice, theory, teaching and photography. The text was first published in Modern Heritage Observer, Beirut (2013). more →
Doing the Dirty Work?: The Global Politics of Domestic Labour (2000) Editor: Bridget Jane Anderson Pages 1-27. There has been a tendency amongst feminists to see domestic work as the great leveller, a common burden imposed on all women equally by patriarchy. This unique study of migrant domestic workers in the North uncovers some uncomfortable facts about the race and class aspects of domestic oppression. Based on original research, it looks at the racialisation of paid domestic labour in the North - a phenomenon which challenges feminsim and political theory at a fundamental level.more →
At home: An Anthropology of Domestic Space (1999) Editor: Irene Cieraadred In a volume that brings together a wide range of disciplines - art history, sociology, architecture, cultural anthropology, and environmental psychology -, Irene Cieraad presents a collection of articles that focuses on the practices and symbolism of domestic space in Western society. These essays go beyond the discussion of conventional issues such as aesthetics and social standing. 'At home' takes an in-depth anthropological look at how different cultures use their homes as a visual model of the culture's social structure.more →
Våravdelningen Tensta museum: Rapporter från nya Sverige Tensta konsthall 18.1 2014–18.5 2014 Tensta museum: Rapporter från nya Sverige handlar om historia och minne ?i Tensta, både i förhållande till platsen och till de människor som bor och ?verkar här. Ett fyrtiotal konstnärer, arkitekter, lokala föreningar, artister, sociologer, kulturgeografer, filosofer och andra berör det förflutna i konstverk, forskningsprojekt, seminarier, vandringar mm. Samtidigt rapporterar de också? om sakernas tillstånd i Tensta idag, om det som på många sätt kan beskrivas?som det nya Sverige. Ett Sverige som visserligen inte är helt nytt men som det är nödvändigt att acceptera som annorlunda än för några decennier sedan. Ett land där människor har vitt skilda bakgrunder och där ekonomiska och sociala skillnader ökar påtagligt – enligt en ny rapport?från OECD växer inkomstklyftorna i Sverige snabbast bland de trettiofyra medlemsländerna. Några av de inbjudna deltagarna kommer också att peka framåt och föreslå framtida scenarier.more →
Spring Department Tensta Museum: Reports from New Sweden Tensta konsthall 18.1 2014–18.5 2014 Tensta Museum: Reports from New Sweden is about the history and memories of Tensta, both in relation to the place and to the people who live and work there. Some forty artists, architects, local associations, performers, sociologists, cultural geographers, philosophers, and others address the past in, for example, art works, research projects, seminars, and guided walks. At the same time they will be reporting on the condition of things in Tensta today, on what can be described as the “new Sweden.” This is a Sweden containing people of widely different backgrounds, where economic and social differences are palpably intensifying: according to a new OECD report, income gaps in Sweden are increasing the most rapidly of any of the 34 member states. In their contributions to Tensta Museum, some of the invited participants will also be looking forward and proposing future scenarios.more →
Vad gör konstförmedlingen? Tensta konsthall Vår 2014. En av de stora frågorna i samtidskonsten är hur konsten förmedlas, på vilket sätt publiken kan möta konsten och ta del ?av den. Förmedling innefattar alltså presentation och kommunikation om och utifrån konst i bred bemärkelse. Vad gör konstförmedlingen? är en seminarieserie på Tensta konsthall under våren 2014. I samarbete med Institutionen för bildpedagogik och Curatorlab, Konstfack.more →
What Does Art Mediation Do? Tensta Konsthall Spring 2014. One of the biggest issues in contemporary art is how art is mediated—in what way the audience can meet art and take part of it. How art goes public. Hence, mediation includes presentation and communication about and based on art in a wider sense. What Does Art Mediation Do? is a series of seminars at Tensta Konsthall during the spring of 2014. In collaboration with the Department of Visual Arts Education and Curatorlab, Konstfack.more →
Haunted by Shadows of the Future: ARTEFACTS STEALTH.unlimited & Peter Lang Haunted by Shadows of the Future: ARTEFACTS identifierar föremål från slutet av 1960-talet till slutet av 1970-talet som har ett personligt eller familjärt samband med
människorna och samhället under denna tid, och som innefattar en särskild känsla av tillhörighet, en önskan att vara en del av det moderna svenska samhälle som tog form vid den tiden. Resultatet av detta kollektiva sökande är en samling artefakter, företeelser och föremål i hemmet, sammanflätade med rika personliga berättelser och upptäckter.
Haunted by Shadows of the Future: ARTEFACTS identifies objects from the late 1960’s to late 1970’s that have personal or familial relationship with the people and the communities who lived during this era, and that embody a specific sense of belonging, a desire of being part of the modern Swedish society taking shape at that time. The result of this collective search is an assembly of artefacts, customs and domestic tropes, intertwined with rich personal stories and discoveries.more →
Swedish Grand Domestic Revolution Guide Casco – Office for Art, Design Theory The Grand Domestic Revolution (Hemmets stora revolution) (GDR) a?r ett pa?ga?ende “levande” forskningsprojekt startat av Casco – Office for Art, Design Theory i Utrecht. Projektet startade som ett la?genhets-residency i Utrecht som pa?gick fra?n oktober 2009 till oktober 2011, och fortsatte som utsta?llning pa? flera platser under 2011-2012. Projektet fortsa?tter nu genom Cascos program, den internationella turne?n GDR Goes On (GDR fortsa?tter), som hittills har rest fra?n The Showroom i London, Center for Contemporary Arts Derry i Derry, och till City of Women Festival i Ljubljana. Dessutom har olika samarbeten startat under projektets ga?ng.more →
English Grand Domestic Revolution Guide Casco – Office for Art, Design Theory The Grand Domestic Revolution (GDR) is an ongoing “living research” project initiated by Casco – Office for Art, Design and Theory, Utrecht, the Netherlands as a multi-faceted exploration of the domestic sphere to imagine new forms of living and working in common. It was set up through an apartment residency in Utrecht from October 2009 to October 2011, and manifest in a multi-venue exhibition from 2011 through 2012. Since then it continues on through the Casco’s program and the international tour GDR GOES ON, which has so far traveled to The Showroom, London, Center for Contemporary Arts Derry, Derry, and the City of Women Festival, Ljubljana, forming new alliances with different local communities along the way.more →
Tensta konsthalls historia Jan Ekman Tensta Konsthall blev efter o?ppningen 1998 snabbt omtalad fo?r sitt dja?rva, na?stan framfusiga konstprogram. Grundarnas mod la?g inte enbart i deras ho?gkvalitativa utsta?llningsprogram som utmanade institutioner med la?ngt sto?rre ekonomiska resurser. De var ocksa? modiga nog att placera utsta?llningsrummet la?ngt bortom de etablerade konststra?ken. Konsthallen a?r inrymd i en outnyttjad lagerlokal under ett anspra?kslo?st ko?pcentrum i Stockholmsfo?rorten Tensta, ett omra?de vars befolkning idag na?rmar sig 20.000 personer varav ca 90% har translokal bakgrund.more →
Josabet Sjöberg Lawen Mohtadi Josabeth Sjöberg var självlärd. Hon saknade formell utbildning. Men hon hade en tydlig konstnärlig tanke. De målningar som idag finns bevarade - 59 stycken, varav 57 finns på Stockholms stadsmuseum - kan delas in i fyra kategorier. Hennes 12 bostäder på Södermalm. Gatulivet på Södermalm, ofta sett från fönstret i hennes bostad. Institutioner som hus för äldre och sjuka. Kyrkorum. I bostadsbilderna sitter hon ofta med handarbete vid fönstret, vänd mot ljuset och gatan. more →
Tensta -En plats som ständigt ska bli bättre Emma Holmqvist Utbyggnaden av bostadsomra?det Tensta 1967-71 ingick i det mest ambitio?sa bostadsbyggnadsprojekt som genomfo?rts i Sverige, det sa? kallade Miljonprogrammet. Pa? grund av den ra?dande bostadsbristen besta?mde staten att en miljon nya bosta?der skulle byggas under en tioa?rsperiod (Sax, 2000). En sa?dan stor volym har aldrig uppna?tts sedan dess i Sverige. more →
Tensta museum: Rapporter från nya Sverige Tensta konsthall Tensta museum: Rapporter från nya Sverige handlar om historia och minne i Tensta, både i förhållande till platsen och till de människor som bor och verkar där. Ett fyrtiotal konstnärer, arkitekter, lokala föreningar, artister, sociologer, kulturgeografer, filosofer och andra berör det förflutna i konstverk, forskningsprojekt, seminarier, vandringar mm. Samtidigt rapporterar de också om sakernas tillstånd i Tensta idag, om det som på många sätt kan beskrivas som det nya Sverige. Ett Sverige där människor har vitt skilda bakgrunder och där ekonomiska och sociala skillnader ökar påtagligt – enligt en ny rapport från OECD växer inkomstklyftorna i Sverige snabbast bland de 34 medlemsländerna. Några av de inbjudna deltagarna kommer också att peka framåt och föreslå framtida scenarier.
more →
Tensta Museum: Reports from New Sweden Tensta konsthall Tensta Museum: Reports from New Sweden is about the history and memories of Tensta, both in relation to the place and to the people who live and work there. Some forty artists, architects, local associations, performers, sociologists, cultural geographers, philosophers, and others address the past in, for example, art works, research projects, seminars, and guided walks. At the same time they will be reporting on the condition of things in Tensta today, on what can be described as the “new Sweden.” This is a Sweden containing people of widely different backgrounds, where economic and social differences are palpably intensifying: according to a new OECD report, income gaps in Sweden are increasing the most rapidly of any of the 34 member states. In their contributions to Tensta Museum, some of the invited participants will also be looking forward and proposing future scenarios.more →
Koreografi utan dansare, ett varumärke där en världskänd tennisspelare försvunnit ur bilden och en installation som liknar ett övergivet hem. Årets bildkonstprogram på Stockholm Music & Arts handlar om människans frånvaro, om det som ligger bortom henne. Dit räknas alla ting men även naturen i sig. Det innebär också storskaligt måleri där naturens egna krafter ger form åt bilderna och den ananasdoftande jättenäckrosen i en spektakulär performance blommar inför publikens ögon. Den blommar under två nätter, den första natten är kronbladen vita, och den andra rosa. En filmfestival tillägnad den legendariske naturtevemakaren Jan Lindblad ingår också i bildkonstprogrammet.
??För andra året i rad curerar Tensta konsthall bildkonstprogrammet på Stockholm Music & Arts. De flesta typer av musikframträdanden bygger på att människor finns på plats. Artisterna och musikerna - deras närvaro - är det viktigaste på varje spelning där publikens kroppar också ingår i den fysiska ekvationen. Levande musik är i den bemärkelsen extremt människofixerad. Inom konsten och filosofin har man under de senaste åren intresserat sig alltmer för metoder och teorier där det inte är människorna som står i centrum utan objekten och deras omständigheter. Människan ses inte längre som den viktigaste existensen. Istället blir saker, dit allt från verktyg och radiovågor till EU och önskningar räknas, det centrala. De här tankeströmningarna går växelvis under namnet spekulativ realism och objektsrelaterad filosofi. Mot den bakgrunden frågar vi: Vart tog hon vägen?more →
Choreography without dancers, a trademark where a world renowned tennis player disappeared out of the picture, and an installation that resembles an abandoned home. This year's visual arts program at the Stockholm Music & Arts is about human absence, about what is beyond her. This includes all things but even nature itself. It also results in large-scale paintings where nature's forces give shape to the images, and a spectacular performance, staging the pineapple-scented Giant Water Lily in full bloom in front of the audience's eyes. It blooms for two nights; the first night is the petals white, and the other pink. A film festival dedicated to the legendary naturtevemakaren Jan Lindblad is also part of the visual arts program.
For the second year in a row, Tensta konsthall curates the visual arts program at the Stockholm Music & Arts. Most types of musical performances are based on the precence of humans. The artists and musicians – their presence – is the key to every concert, and the audience's bodies also take part in the physical equation. Live music is in this sense extremely fixed on the human subject. Art and philosophy have in recent years become more focused on methods and theories in which people are less important than objects and their circumstances. Man is no longer seen as the most important existence. Instead, things, including everything from tools and radio waves to the EU, become central. These current streams of thought are alternately called speculative realism and object-related philosophy. Against this background, we ask: Where did she go?? more →
Iman Issa 13.6—29.9 2013 Tensta konsthall Iman Issas (Kairo/New York) installationer talar till minnena och?vår förmåga att göra associationer. I Trettiotre berättelser om rimliga karaktärer på bekanta platser möter vi glimtar från en utflykt till en djurpark, en iakttagelse på ett universitet, ett fragment av en familjs semestertraditioner – relationer och vardagliga händelser beskrivna med några få adjektiv, namn och andra detaljer. I Vanliga inslag är det meningar ur arabiska intellektuellas självbiografier, bl a Nawal El Saadawis och Edward Saids, som kopplar ihop det personliga med det allmängiltiga. I verket Revolutionären är det istället runt det ordets många betydelser som berättelesen vävs. more →
Iman Issa 13.6—29.9 2013 Tensta Konsthall Iman Issa’s (Cairo/New York) installations speak to our memories and our ability to make associations. In Thirty-three Stories about Reasonable Characters in Familiar Places we get glimpses from a trip to the zoo, an observation from a campus, a fragment of a family’s vacation traditions – relationships and everyday events described with barely any adjective, names or other details. In Common Elements it is familiar text from several intellectuals’ autobiographies, like Nawal El Saadawi and Edward Said among others, that connects the personal with shared, lived experience. The audio piece The Revolutionary weaves a story around the multiple meanings of the word ”revolutionary”. more →
Bernd Krauss, Vi fortsätter BBDG 13.6—29.9 2013 Tensta konsthall En teatralisk och hemsnickrad tennis-boutique som bygger på boken Sanningen - Mina år med Björn Borg av Lars Skarke (1993) är inledningen till Bernd Krauss projekt Vi fortsätter BBDG. Här finns gott om begagnade Björn Borg-kläder men inga underkäder - bara de plagg som inte längre är i produktion får ingå. Installationen väcker till liv historien om hur den kända tennisspelarens namn under titeln Björn Borg Design Group blev till ett välkänt varumärke. more →
Bernd Krauss, We Are Continuing BBDG 13.6—29.9 2013 Tensta Konsthall A flamboyant and homemade tennis boutique, based on the book The Truth - My Years With Björn Borg by Lars Skarke (1993), functions as an introduction to Bernd Krauss’ project We Are Continuing BBDG. In the installation there are a range of used Björn Borg clothes, but no underwear—only the clothes that are no longer in production may be included in the show. The installation brings to life the story of how the famous tennis player’s name, under the title of Björn Borg Design Group, became a well-known brand. more →
Reverberation: A film portrait of Megafonen by Behzad Khosravi Noori and René León Rosales Tensta Konsthall 13.6–29.9 2013 In the 30 minute long documentary Reverberation (2012), the artist Behzad Khosravi Noori (Teheran/Stockholm) and the ethnologist René León Rosales (Stockholm) follow some of the members of Megafonen on a trip to Gothenburg. Megafonen is an organization that works for social justice and the rehabilitation of the Swedish suburbs. During the trip many questions are asked regarding the processes of segregation and integration in Sweden today. more →
Genklang: ett filmporträtt av Megafonen av Behzad Khosravi Noori och Rene León Rosales Tensta Konsthall 13.6–29.9 2013 I den trettio minuter långa dokumentären Genklang (2012) följer konstnären Behzad Khosravi Noori (Teheran/Stockholm) och etnologen Rene León Rosales (Stockholm) några av Megafonens medlemmar på en resa till Göteborg. Megafonen a?r en organisation som arbetar för social rättvisa och upprustning av Sveriges förorter. Under resan till Göteborg ställs många frågor om processer för segregation och integration i dagens Sverige. more →
Zak Kyes Working With... Tensta Konsthall 13.6–29.9 2013 Zak Kyes Working With..., brings together a range of works by graphic designer Zak Kyes, as well as works by several of his collaborators—including architects, artists, writers, curators, editors, and other graphic designers—commissioned specifically for the exhibition. The new works all have a special - structural - role in the making of the exhibition, such as the exhibition display, object captions, exhibition poster, audio guide, workshop, lecture, archive, and publication. This way Kyes and his collaborators explore how graphic design today is a practice that both mediates and is mediated by its allied disciplines.more →
Zak Kyes Working With... Tensta konsthall 13.6–29.9 2013 Zak Kyes Working With... fo?r samman en rad av den grafiska formgivaren Zak Kyes’ egna verk med arbeten av personer som han samarbetat med. Det handlar om arkitekter, konstna?rer, fo?rfatttare, curatorer, fo?rla?ggare och andra grafiska formgivare som har gjort nya verk specifikt fo?r utsta?llningen. De nya verken har alla haft en sa?rskild – strukturell
- funktion i arbetet info?r utsta?llningen: tex utsta?llningsarkitekturen, verkstexter, utsta?llningsaffisch, audioguide, workshop, fo?rela?sningar, arkiv och katalog. Pa? sa? vis underso?ker Kyes och hans samarbetspartners dagens grafiska formgivning som en praktik som ba?de fo?rmedlar och fo?rmedlas av besla?ktade discipliner.more →
Undoing Property? Edited by Marysia Lewandowska, Laurel Ptak With contributions by Agency, David Berry, Nils Bohlin, Sean Dockray, Rasmus Fleischer, Antonia Hirsch, David Horvitz, Mattin, Open Music Archive, Matteo Pasquinelli, Claire Pentecost, Florian Schneider, Matthew Stadler, Marilyn Strathern, Kuba Szreder and Marina Vishmidt. Preface by Binna Choi, Maria Lind, Emily Pethick. Design by Konst & Teknik.
Undoing Property? examines complex relationships inside art, culture, political economy, immaterial production, and the public realm today. In its pages artists and theorists address aspects of computing, curating, economy, ecology, gentrification, music, publishing, piracy, and much more.
Property shapes all social relations. Its invisible lines force separations and create power relations felt through the unequal distribution of what is otherwise collectively produced value. Over the last few years the precise question of what should be privately owned and publicly shared in society has animated intense political struggles and social movements around the world. In this shadow the publication’s critical texts, interviews and artistic interventions offer models of practice and interrogate diverse sites, from the body, to the courtroom, to the server, to the museum. The book asks why propertization itself has changed so fundamentally over the last few decades and what might be done to challenge it. The "undoing" of Undoing Property? begins with the recognition that something else is possible.
Published by Sternberg Press and Tensta konsthall, June 2013.more →
Vad hände med strejkkonsten? Ett konstprojekt av Ingela Johansson (2010-) Tensta konsthall 14.3–26.5 2013 Utgångspunkten för konstnären Ingela Johanssons projekt är den vilda strejk som utbröt i december 1969 i malmfälten i Norrbotten. strejken spred sig från Kiruna till Svappavaara och Malmberget och efter några dagar hade ca 5000 gruvarbetare lagt ner arbetet. Genom FNL-grupperna, och andra politiska grupperingar kom många kulturarbetare att solidarisera sig med gruvarbetarna, och engagera sig i deras situation. Projektet rymmer olika undersökningar av strejken och de materialiseras på skilda sätt. En del består av visandet av Gruvarbetarnas strejkkonstsamling, en konstsamling som kom till under strejken som stöd till strejkkassan, till vilken cirka åttio konstnärer skänkte verk.more →
What happened with the art of the strike? An art project by Ingela Johansson Tensta Konsthall 14.3-26.5 2013 The point of departure for this project is the wild strike which broke out in December, 1969 in the iron ore fields in Norrbotten, Sweden. The strike spread and after a few days involved some 5000 miners. Through local political groups, many people working in culture expressed solidarity with the miners and engaged themselves in the situation. Johansson’s project encompasses an exhibition of art that was collected during the strike in support of the strike fund, archival material, a series of photographs and dramatizations based on strike documents.more →
Göra som man vill: Marie-Louise Ekman i sällskap med Sister Corita Kent, Mladen Stilinovic och Martha Wilson Tensta konsthall 18.10 2012–13.1 2013 Göra som man vill fokuserar på Marie-Louise Ekmans verk från sent 1960-tal till sent 1980-tal och inkluderar på samma gång arbeten från samma period av Sister Corita av Kent, Mladen Stilinovic och Martha Wilson. För första gången i Sverige presenteras nu Ekmans tidiga verk tillsammans med samtida utomsvenska konstnärer vars intressen och arbetssätt är besläktade med hennes.more →
Doing what you want: Marie-Louise Ekman accompanied by Sister Corita Kent, Mladen Stilinovic and Martha Wilson Tensta Konsthall 18.10 2012 –13.1 2013 Doing what you want focuses on Marie-Louise Ekman’s work from the late-1960s to the late-1980s and also includes work from the same period by Sister Corita of Kent, Mladen Stilinovic and Martha Wilson. For the first time in Sweden, Tensta konsthall will present Ekman’s early work together with contemporary non-Swedish artists with kindred interests and spirits.more →
Katitzis resa genom Sverige Tensta konsthall 25.10 2012–27.1 2013 Utställningen handlar om Katarina Taikons självbiografiska romanfigur Katitzi som är huvudpersonen i tretton böcker och åtta seriealbum publicerade 1969-1982. Den lyfter fram och diskuterar en unik flickkaraktär, vars romska bakgrund är central i berättelsen, från barn- och ungdomslitteraturens värld. Utställningen består av originalutgåvor av böcker, serietidningar och album samt illustrationer, artiklar, recensioner, TV-inspelningar, fotografi och annat arkivmaterial.more →
Katitzi: A Literary Character Rooted in Reality Tensta konsthall 9.10–5.12 2013 The exhibition Katitzi - A Literary Character Rooted in Reality, was first shown at Tensta konsthall in 2012 and will now be on view at Gallery8, the contemporary art space of the European Roma Cultural Foundation in Budapest.??The exhibition deals with Katarina Taikon’s (1932-1995) autobiographical figure Katitzi, who is the main character of thirteen books and eight comics published from 1969 to 1982. The exhibition consists of original editions of books, comic books and albums, as well as illustrations by Björn Hedlund, articles, reviews, TV recordings, photography, and other archival materials.more →
Conceptualismo y Economía Sofía Hernández Chong Cuy, Lee Lozano, Seth Price, Mario García Torres & Aaron Schuster, Joe Scanlan "El título es puntual: Conceptualismo y Economía. La publicación reúne proyectos artísticos--en forma de ensayo, propuesta, guión y manifiesto--que tratan sobre la relación del arte conceptual y la economía. Esta pequeña publicación intenta introducir un puñado de obras que hacen una reflexión crítica y creativa de estos temas." Published by Murmur, 2009.more →
-1.JPG)
